[ Annons ]

Foto: Shutterstock
Publicerat 19 mars, 2021

Helgtankar: Kalla mig landsortsgrabb

Som journalistisk metod är den tveksam. Men för att förstå sig på ett möjligt paradigmskifte för landets småstäder kopplar Fastighetstidningens Erik Hörnkvist på alla sina vanföreställningar om geografisk hemvist.

Jag tog tåget hem för jag ville se. Jag gick till Broadway, vårt gamla café. Fabrikerna stod som stora röda tegelskal. Kalla mig landsortsgrabb. Jag är vad jag är, landsortsgrabb från Norrköping.

Ett sånt förbannat ljug! Jag är inte från Norrköping. Det där är Pluras minnen, inte minna.

[ Annons ]

Men ändå sant på något märkligt vis.

Dessa vanföreställningar kan förklaras av att en stor del av min bekantskapskrets kommer från Norrköping. Jag har svårt att ge någon rimlig förklaring till hur det gick till. Rimligt vore om en bekantskap ledde till en annan. Så gick det dock inte riktigt till. Jag drogs helt enkelt till Norrköpingsbor. Sedan visade det sig att de alla kände varandra.

Kanske borde jag prata med någon om detta.

Jag kan bli avundsjuk på de tajta band uppväxten i småstaden verkar föra med sig. Varje gång jag hängt på stan med nån från Borlänge, Norrköping eller Gotland har de alltid stött på någon hemifrån. Jag, som är uppväxt bara nån mil utanför tullarna, gör det nästan aldrig.

Så jag har istället gjort småstadsuppväxten till min. Och det verkar funka. När de skålar för att det är så härligt att ses hela Norrköpingsgänget, nickar jag bara instämmande. De gånger jag infogat en liten fotnot om mina rötter i Huddinge har de verkat obekväma. Så det låter jag bli.

Det verkar funka så här med expats från de flesta städer.

Nåväl, Göteborgare undantagna. Häromhelgen vände jag mig till Facebook för att få lite tips om hur jag skulle koppla in en ny spishäll. Ett rimligt tips om färgerna på kablarna – sen fullkomligt exploderade tråden. Göteborgare sniffar upp varje tillfälle till ordvitseri:

”Här söker någon ledning och allt de får är en stöt.”

”Vill du ha effektsökeri får du parallelkoppla in den andra tråden.”

”Erik, är du i fas?”

”Proppfull med tips!”

”Jag tror Erik känner ett visst motstånd.”

”Ohm han gör.”

Notisplingandet fortsatte långt efter att jag tillslut lyckats somna i svettdrypande lakan.

Jag antar att de har nån sorts laddad dragning till varandra där de inte riktigt verkar vilja koppla in mig.

Kanske bör jag inte kalla Göteborg för småstad – eller så gör jag just det för att hämnas detta ordvitseriövergrepp när jag var helt ur fas. Norrköping är väl heller inte någon småstad. Men eftersom mr Peking himself kallar sig landsortsgrabb kan jag inte bli fälld. Men det får duga som koppling till Ulricehamns samhällsbyggnadschef Sebastian Olofssons tankar om en alldeles för ensidig debatt kring urbanisering i vårt reportage ”Småstadens revanch”. Han säger:

– Som att det alltid är av ondo, att alla flyttar till storstan. Jag ser inte de mönstren för Ulricehamns del. När de närmaste storstäderna växer, så växer även vi. Det är attraktivt att bo i Ulricehamn och pendla till Jönköping och Borås.

Att småstad och storstad hänger samman inte bara i en riktning är viktigt att förstå just nu. Vårt reportage handlar om hur pandemin får flyttlassen att gå från storstäderna. Något som får hoppet att tändas hos politiker som sett befolkningen krympa i sina kommuner. Det är vi inte ensamma att skriva om. Här är det dock viktigt att komma ihåg att vi inte har den blekaste om hur detta slår på sikt. Kanske blir det vändningen, kanske är det bara krusningar på ytan. Det är lätt att hemfalla åt önsketänkande. Vi vill så gärna att allt vi tvingats genomleva ska utmynna i åtminstone något gott.

I ett avsnitt av Svenska Dagbladets podd Ledarredaktionen (en podd som förövrigt ofta leds av Fastighetstidningens Andreas Ericson) diskuterar Peter Wennblad med Josefina Syssner, biträdande professor i kulturgeografi vid Linköpings universitet kring om urbaniseringstrenden är bruten.

Som forskare är hon naturligtvis försiktig: Det beror på… För några kommuner relativt nära de stora arbetsmarknadsregionerna kanske…

Hon talar just om hur de mindre kommunerna inte ensamma kan vända urbaniseringstrenden:

– Fler företrädare för små och krympande kommuner har börjat ifrågasatta tillväxtparadigmet att varje kommun ska sörja för sin egen tillväxt och utveckling. Det har inom kommunsektorn funnits en tilltro om att bara man anstränger sig lite, om man bara sätter kommunen på kartan, så kommer fler att flytta hit.

Josefina Syssner menar att kommunerna nog tyvärr inte har någon större rådighet. Makrotrenderna styr, som liten kommun kan man egentligen inte dra så stor nytta av det som sker just nu. Fast hon menar att det går att ha andra mål. Som att vara en välskött kommun.

– Men många som tänker att allt som inte växer dör. Växer vi inte så är det något fel på oss. Då kommer vi att sakta tyna bort.

Det är ett poddavsnitt som förövrigt lider av särdeles dålig ljudkvalitet, som för att symboliskt markera att de digitala mötesformerna trots allt kanske inte är fullt så optimerade som vi vill få det att verka.

Men jag tycker att du ska läsa våra nedslag i Ulricehamn, Vetlanda och Örnsköldsvik. Oavsett tillväxt eller inte så lyckas man här ta vara på tillfället för att skapa något gott för de som lever här och nu.

Erik Hörnkvist, redaktionschef

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]