Fastighetstidningens redaktionschef överväger denna vecka att helt gå över till att kommunicera via upptejpade lappar.
Läs helst detta i form av en handtextad lapp med markerade utropstecken!!!!
Vem som ska skriva ut det åt dig??
Vart är vi på väg!?! Det ska DU såklart!
Din mamma jobbar inte här!!
Man blir ju så förbannad!
På vadå? Men fattar du ingenting?? På den här undersökningen som Novus gjort på uppdrag av Stockholms Kooperativa Bostadsförening såklart. Herrejösses!!
[ Annons ]
Här påstås det att enbart fem procent kan tänka sig att lägga en arg lapp i grannens brevlåda. Något fler, åtta procent, kan sträcka sig så lång som att sätta upp en lapp på anslagstavlan. Hela 42 procent menar att de hellre skulle lösa konflikten genom att prata med grannen i fråga.
Det är illavarslande. Arga lappen är ju trots allt själva kronan på civilisationsprocessen. Har du någonsin sett en arg lapp från en babian? Nä, trodde väl det. Inte ens ett försök att lägga ett par pinnar i kors för en icke verbal/fysisk kommunikation lyckas de åstadkomma. Nä, det ska då pratas ut med grannen. Öppen och rak kommunikation är vad som gäller i djurriket. Med arga lappen visar vi att vi kommit längre.
Dessutom tror jag att respondenterna ljuger. Det har blivit skamfyllt att skalda salvelsefull prosa av denna sort. Lappförfattaren förvandlas till underhållning av dåvarande statsministerkandidaters bättre hälfter. Jaså, du tycker att jag ska tilltala David Batra som gav ut andras författade lappar under eget namn i boken ”Den som inte tar bort luddet ska dö!” – korrekt? Men så skriv en lapp då?
Jag vill alltså slå ett slag för den arga lappen. Anklaga mig gärna för social inkompetens. Fast skriv hellre en lapp. Helst anonym. Hellre det stilla obehaget i mötet med grannarna, än den stundande oundvikliga konfrontationen med undertecknad.
Dessutom kan man ju numera motivera arga lappen ur smittskyddsperspektiv. Stå och stänka saliv på sin granne på grund av ludd? Så ohyfsat! Skriv en lapp.
Cecilia Henning som är docent i socialt arbete, och som forskat om grannkontakter, vill ge goda råd i en artikel från 2012 i Hem och Hyra: ”Arga lappar provocerar, trissar upp stämningen och ökar risken att bli påhoppad. Det är fegt och inte särskilt trevligt när någon agerar polis”, säger hon där. I sin forskning har hon visat hur ytliga kontakter med grannarna – som att man hälsar igenkännande – är viktigare än man trott. Något som för övrigt uppmärksammats en hel del i debatten om hur det går att vända utvecklingen i utsatta områden.
Klokt naturligtvis. Men när jag nu gjort mig till arga lappens förespråkare undrar jag om det trots allt kan vara pragmatiskt sunt att låta frustrationen pysa ut lappledes, för att sedan fortsätta hälsa så där småputtrigt trevligt på sin omgivning. Bara en jätteliten lapp. I gemener.
Den som googlar vidare hittar praktiska råd i författandet. Undvik helst – är tyvärr det stående rådet. Men på flera håll ges det förfärande rådet skojsa till det om det trots allt ska skrivas: ”Om man är duktig skribent och känner de boende väl kan man använda humor.”
Men humorlappen är ett rent undertryckt vansinne och bör till varje pris undvikas. Alla vet ju att lappskrivaren egentligen bara vill rafsa ner ”Släng din skit i rätt sopkärl! Idiot!!”, men istället går hen (nja, han) hem och ägnar timmar åt undermålig humor.
En särskild genre är killen som klagar på att grannen spelar för högt genom att korrigera med förslag på en bättre spellista. Mer en manifestation av lappskrivarens eminenta musiksmak än äskande av tystnad. Ett beteende jag naturligtvis aldrig skulle underlåta mig till.
Vart jag ville komma med detta?
Vad är det ens för fråga!!?
Men det var skönt att låta det sippra ut.
På måndag kommer ett nytt nummer av magasinet ut. Där hittar du förhoppningsvis lite mer tyngd i reportage och analyser.
Till dess trevlig helg!
(MEN ALLA GRANNARNA BEHÖVER JU INTE VETA HUR TREVLIGT DU HAR!!!)
Erik Hörnkvist, redaktionschef
