En sång från förr spelas upp och påminner om vad som står på spel. Fastighetstidningens Erik Hörnkvist menar att det kan bli viktigt att även ta med hur stadsbilden påverkas när lokalhyrorna förhandlas.
Imorgon är det två månader sedan Terry Hall dog. Men det var inte därför min inre DJ la på ett knastrigt exemplar av hans poporkester the Specials singel Ghost Town. Detta just som jag åkte uppför Hötorgets rulltrappa igår morse.
This town is coming like a ghost town
This town is coming like a ghost town…
Från mitt undermedvetna ekade denna kolsvarta dystopi i baktakt ganska ofta de där första pandemiveckorna. Nu var det ett tag sedan. Men det var alltså inte en blick i almanackan, utan att jag på telefonen knappade in den kortade ingress som pushar ut reportaget: ”Indexeringen av hyran skapar oro” (en liten inblick i min arbetsprocess här).
Do you remember the good old days before the ghost town?
We danced and sang, and the music played in a de boomtown.
Rent objektivt såg jag handlarna i tunnelbanehallen förbereda sig för ännu en dag med förhoppningsvis rimlig dagskassa. Anletsdragen avslöjade ingen oro att drabbas av hyreshöjningar på nästan elva procent. Indexreglering är väl heller inget ämne för lite anspråkslöst kallprat medan man låtsas överväga erbjudandet om en rabatterad chokladcroissant till sin cappuccino?
Men under ackompanjemang av Terry Halls sång såg jag spökena som tapetserade skyltfönstren med brunpapp.
This town is coming like a ghost town
All the clubs have been closed down
This place is coming like a ghost town
Bands won’t play no more
Too much fighting on the dance floor
The Specials samhällskritiska singel Ghost Town har tämligen lite med indexreglerade hyror att göra. På 3 minuter och 40 sekunder lyckades de kapsla in det urbana förfall, arbetslösheten och ilskan som byggts upp till explosiva nivåer i stora delar av Storbritannien sommaren 1981.
Ganska exakt ingenting talar för att det är dit vi är på väg. Allra minst indexklausuler i hyresavtal. Som det påpekas i Fastighetstidningens reportage så har inflationen under lång tid, och därmed indexuppräkningen, varit väldigt låg.
Katastroftänkande är en kognitiv förvrängning som upptäcktes den amerikanske psykologen Albert Ellis. Han utvecklade också en rationell emotiv beteendeterapi som kan vara ett klokt alternativ om the Specials Ghost Town sätts på repeat lite för ofta.
Men ändå. Det är viktiga saker som står på spel.
Den desperation från desperata butiksägare som Peter Simonsson, vd för kedjan Stjärnurmakarna, ger berättar om kan mycket väl visa sig vara ett förhandlingstaktiskt drag. Men många handlare har det tufft. Jag avundas inte den fastighetsägare som ska fatta beslut om anstånd för indexstyrt hyrestillägg och då måsta överväga den enskilde lokalhyresgästens förutsättningar att överleva ekonomiskt.
Med en viss friskrivning att inte egentligen lodat läget, så tror jag att urmakarbranschen är ett bra exempel. Kanske är klockan slagen för länge sedan. Behovet av en smart klocka som spelar upp Ghost Town på riktigt när min puls rusar löser jag väl på word wide web?
Men samtidigt läser jag om nya tider i klockvärlden där de riktigt exklusiva märkena går tvärs mot utvecklingen och öppnar nya butiker. Det är på alla sätt toppen. Men om det samtidigt också är tecken på en begynnande trend i städernas utbud finns det anledning att fundera. Lika viktigt som att ta hänsyn till den ekonomiska bärkraften i en verksamhet på obestånd kan vara att se till hur den bidrar till stadsbilden i stort.
En färsk studie från Linköpings universitet visar att ojämlikheten mellan människor inom storstäderna är utbredd när det gäller inkomster och sociala kopplingar. Slutsatsen är att de som gynnas mest är de redan mest framgångsrika. Visst kan man resonera att det också bidrar oproportionerligt mycket till stadens tillväxt.
Men det blir ingen kul stad. Med alltför stor ojämlikhet har vi snart en Ghost Town.
På måndag är ett nytt nummer av Fastighetstidningen ute. Där intervjuar vi bokaktuelle ekonomen Jesper Roine som drar de marknadsliberala argumenten för att förstå ojämlikhetens faror:
– Marknader är bra för att de skapar konkurrens där de bästa idéerna ställs mot varandra. Men bara om spelreglerna är de samma för alla. Om vinnarna i alltför hög grad kan använda resurserna till att förstärka sina fördelar fungerar det inte längre.
Och soundtracket till vad som då sker behöver jag inte påminna om.
Erik Hörnkvist, redaktionschef
