[ Annons ]

Foto: Shutterstock
Publicerat 12 mars, 2021

Helgtankar: Hur har vi det?

Vi har all anledning att fundera över vilka beteendemönster som består och vilka som återgår när pandemin väl är över. Men vi får inte glömma var vi just nu befinner oss. Det tycker fastighetstidningens Erik Hörnkvist och uppmanar till museibesök.

I ett avsnitt av podden Dumma människor förklarar psykologen och författaren Björn Hedensjö varför mycket kommer att gå tillbaks till det normala – det riktiga normala, inte det nya – och varför det kommer gå snabbare än många tror, när restriktionerna är borta. Han baserar det på psykologisk forskning och tar kramreflexen som exempel. Trots att vi levt ett år med en stark norm att just inte kramas, så är det fortfararande många som tvingas lägga band på sig i mötet med en kär vän.

Att gamla beteendemönster är djupt rotade är ingen nyhet. Men Björn Hedensjös förklaring hur det funkar var ny för mig. Inlärning som vi redan har, i detta fall att kramas, är ingenting vi av-lär. Kunskapen finns kvar. Det som sker är att vi lägger till ytterligare ett lager kunskap. I detta fall att istället vinka tafatt på två meters avstånd. Men det är en inlärning som alltid kommer att vara betydligt svagare än själva grundbeteendet att kramas.

[ Annons ]

Björn Hedensjö förklarar att det är samma sak som när man behandlar hundfobi. Kopplingen att hundar är farliga kommer att finnas kvar, men i behandlingen kan man trumfa det med nyinlärning. Men det går alltså inte att helt plocka bort det ursprungliga beteendemönstret. Om man inte aktivt underhåller de nyinlärda kommer man snart att återgå.

Men att släpa sig till kontoret är tydligen inte ett så djupt rotat beteendemönster. Björn Hedensjö tror i alla fall på mer hemmajobb och halverad kontorsyta post corona. Det som för väldigt många varit en tydlig vinst permanentas. Den psykologiska förklaringen är att även om arbetsgivaren lockar med uppiffade kontor har vi människor en större aversion att ge upp något (soffan), än att vinna något (en ny kontorsstol).

Här slänger hans poddpartner Lina Thomsgård in en ”genusbraskis”. Undersökningar visar sig att hemarbete inte alltid leder till den mest moderna könsfördelningen. I podden nämns ett trist exempel från USA, där statistik över publicerade rapporter i vetenskapliga tidskrifter pekar på hur ökat hemarbete inneburit att tydligt slag mot kvinnlig forskning.

Själv vill jag också tejpa in en liten brasklapp där det står ”klassfrågor!” Ett fortsatt hemarbete får inte enbart bli en spegling av medelklassens drömmar.

Tänker man sig en framtid där hemarbete ersätter kontoret måste man fundera på vilka följder får det ur ett mångfaldsperspektiv. Det är inte alla som har möjligheten att jobba hemma. De bolag som vill kunna rekrytera brett kan omöjligt erbjuda enbart hemarbete. Nu, och inte sen, behöver man exempelvis fundera på vilka alternativ till hemarbetsplats som kan erbjudas i trångbodda områden. Eller så skippar vi bekvämligheten och inser fördelarna med att mötas på riktigt – och att kramas.

Men mest av allt slår det mig hur mycket livet i pandemin går ut på att prata om livet efter pandemin. Fullt möjligt att det bara gäller den lilla bubbla jag råkar verka i. Men jag tror att det är viktigt att nu i än högre grad uppmärksamma tendenser som skulle innebära flera steg bakåt om de blev bestående. Som hur det i början av pandemin pratades om hur utsatta grupper som kvinnor och barn, som haft en frizon att kunna gå till jobbet eller till skolan, drabbades av pandemin.

Lina Thomsgård, är också vd för det relativt nya museet Stockholms Kvinnohistoriska. Om du undrar varför du ännu inte varit där så beror det inte på pandemistängning. Detta är ett museum utan egen permanent byggnad (ja, det är rätt uppfattat: du som har jättemycket byggnader kan få lite idéer nu) som med visningar, vandringar, samtal och utställningar visar hur kvinnohistorien tar och tagit plats i staden.

Just nu pågår ett projekt där Kvinnohistoriska tillsammans med Stadsmuseet i Stockholm samlar in tankar och berättelser om covid-19 och dess effekter på samhället. Eftersom jag tror att det här kan finnas viktiga lärdomar för fastighetsbolag som vill ta socialt ansvar så intervjuade vi Sandra Åhman som är produktionsledare på Stockholms Kvinnohistoriska. Det läser du här.

Erik Hörnkvist, redaktionschef

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]