Foto: Shutterstock
Publicerat 13 november, 2020

Helgtankar: En grön kupp

I ett försök att närma sig EU:s gröna taxonomi lättar Fastighetstidningens Erik Hörnkvist sitt samvete och berättar om den skickligt genomförda kuppen mot storbankens kassavalv.

My daddy was a bank robber
But he never hurt nobody
He just loved to live that way
And he loved to steal your money

Hela kvällen gick jag förnöjt och nynnade på den där gamla Clash-dängan. Jag kunde se det framför mig. Hur det i generationer skulle berättas om den stora kuppen mot storbankens själva hjärta. En räd mot storfinansen som inte ens Jönsson-ligan vågat drömma om.

[ Annons ]

Genom att dupera en tjänsteperson högt upp i SEB:s hierarki lyckades vi obemärkt föra ut bytet från det imposanta depositionsvalvet på Kungsträdgårdsgatan. Varken sprängsäkra kassavalvsdörrar eller nitiska vakter kunde hindra stöten.

Bytet må visserligen bestått enbart av en liten plastdetalj. Men en väldigt teknisk plastdetalj. Jag misstänker att den fyller en fundamental funktion när storbildsprojektorn ska monteras upp i den del av det gamla valvet som numera används för styrelsemöten. Det är därför inte helt osannolikt att avsaknaden av den vitalt tekniska detaljen skulle orsaka svallvågor i bankväsendet, när en alltmer frustrerad Marcus Wallenberg inte kan dra sin powerpoint. Jag vågar bara fantisera om de finansiella följderna.

Men när alla sover djupt av dagens förvärv, då kommer natten. Så kall och underbart lång. I mardrömmarna jagades jag av bankens säkerhetspersonal. Följande morgon lämnade jag tillbaka stöldgodset.

Vad ska då denna sedelärande historia leda fram till? Jo, vad jag vill försöka beskriva är den känsla av misstänksamhet och räddhågsenhet som gör sig påmind varje gång jag har med bankväsendet att göra. Vill de mig verkligen väl? Eller vill de bara höja min låneränta? Vill de bidra till ett gott samhälle? Eller bara fylla kassavalven?

Så det var med viss misstänksamhet jag intervjuade en sprudlande entusiastisk Marie Baumgarts nere i SEB:s depositionsvalv. Jag kanske bör nämna att valvet numera enbart används som representationslokal. Och den väldigt teknisk plastdetaljen som hittades på golvet av SEB:s hållbarhetsexpert trodde vi tillhörde fotograf Johan Bergmarks utrustning.

Men ändock, lite stolt är jag att ha lyckats får med mig en del av bankens egendom ut genom de bastanta valvdörrarna som fortfarande sitter kvar.

Men det var misstänksamheten mot Marie Baumgarts budskap det skulle handla om. Intervjun handlade om EU:s taxonomiförordning som träder i kraft den 31 december 2021. Kring denna var Marie Baumgarts översvallande begeistrad på ett sätt som jag inte trodde var tillåtet enligt storbankens uppförandekod. Marie Baumgarts räds inte att ta till stora ord.

– Taxonomin är den bästa chansen vi har för att lösa klimatkrisen.

Men kan det verkligen vara sant? Handlar inte hela klimatomställningen om att vi måste klä oss i säck och aska för att göra bot och bättring? Kan verkligen ett EU-direktiv där storfinansen är djupt involverad vara den stora game changern? Ja, det menar alltså Marie Baumgarts. Du får läsa intervjun som gjordes där nere i bankvalvet om du vill veta hur.

Sen uppstår såklart frågan om det verkligen går att lista klimatvänliga” och ”icke klimatvänliga” aktiviteter på det sätt som den gröna taxonomin förutsätter. Vad som anses hållbart idag är kanske inte längre hållbart imorgon. Det som är en positiv miljösatsning kanske inte är socialt hållbart, och så vidare. Jag undrar om det kan finnas en risk att hållbarhetsfrågorna byråkratiseras.

I veckan skrev vi om de dokument som läckt ut från EU-maskineriet. Där framgår det hur det kan komma att ställas betydligt tuffare krav på byggnader som byggts före den 31 december 2020 än expertgruppens ursprungliga förslag. I sig är det såklart bra med tuff kravställning. Men som Rikard Silverfur, chef utveckling och hållbarhet på Fastighetsägarna, förklarar så kan det slå fel. Konsekvensen kan bli att taxonomin istället styr investerare mot nyproduktion. Och att bygga nytt kommer ju alltid att kräva mer resurser än att utnyttja befintligt bestånd.

Som alltid sitter djävulen i detaljerna. Men med det sagt så tror jag att påståendet att taxonomin verkligen kommer att göra skillnad är helt korrekt.

Det kan dock verka dumdristigt att ge saken så stort utrymme i Fastighetstidningen. Trots allt är att det är få bolag i den svenska fastighetssektorn som är så stora att de omfattas av lagkravet. Och i de bolagen är det väl egentligen bara ett par hållbarhetschefer som bekymrar sig om taxonomin i detta stadie. Men som Maria Baumgarts förklarar så kommer mycket att sippra ner även på mindre bolag. Så har man det minsta intresse för klimat- och hållbarhetsfrågor så bör man redan nu skaffa sig koll på vad det hela handlar om.

– Det är nog få som förstått hur viktigt detta kommer vara, säger Maria Baumgarts.

Erik Hörnkvist, redaktionschef

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]