[ Annons ]

Det var just där utanför Stockholm Roast i Slakthusområdet som samtalet ägde rum.
Publicerat 16 oktober, 2020

Helgtankar: En (förhoppningsvis) liten plan

Fastighetstidningens Erik Hörnkvist tar på sig rocken för en höstpromenad och gör upp stora planer i det lilla. Eller rättare sagt, hoppas att någon annan gör det.

Men se där. Är det inte självaste Jon Alleson, affärsutvecklingsansvarig på Atrium Ljungberg, som sitter där i solen med en kopp kaffe.

Jojominsann. Och är det inte en planritning han har framför sig?

[ Annons ]

Spännande, jag tror jag går fram och språkar lite.

Det gjorde mig på synnerligen gott humör att ramla på Jon Alleson, där han satt utanför kafferosteriet Stockholm Roast i Slakthusområdet, en överraskande solig onsdagseftermiddag när behovet att fly hemmakontoret blev lite för påträngande. Och det inte enbart för att Jon Alleson verkar vara en på alla sätt sympatisk människa. Det är ju så folk är mest. Utan just det faktum att han satt där tillsammans med två personer, som jag lite slentrianmässigt och fördomsfullt kategoriserar som klubbfolk, och planerade för något spännande i den stad som ska byggas här. Det är i alla fall vad jag hoppas att de gjorde. Jag hade ju bestämt att jag just för stunden inte var i tjänst – så jag ville inte snoka.

Jag låter dem vara ”klubbfolk” helt enkelt för att det är så mycket roligare än om de vore, säg, ett par mäklare (inget ont om mäklare, jag lånar dem bara som ett exempel här) som vill öppna kontor. Bara tanken för att de planerade för nåt skoj föder en gnutta hopp denna ganska annars så oskojiga höst.

Men det var som sagt inte min sak. Så istället pratade vi lite allmänt om läget för kulturen just nu. Den mår ju inte tipptopp direkt, men Jon lät ändå hoppfull och lovade att höra av sig om ett par grejer som nog ska kunna hända här i kvarteren ganska snart.

Om nu inte reglerna ändras igen. För kulturarrangörer har det varit frustrerande att närmast beläggas med yrkesförbud. Detta samtidigt som det trängs som aldrig för lite varstans.

Bra då att socialministern i ett Facebook-inlägg nyss förklarade sig ha förståelse för detta. I sitt inlägg förklarar Lena Hallengren föredömligt pedagogiskt hur smittskyddslagen inte är skriven för en pandemi av det här slaget. Nu var det ordningslagen man hade att tillgå i en allvarlig situation, och med den kan man begränsa just konserter, idrottsevenemang, mässor och annat. Lena Hallengren menar att det varken är tillfredställande eller särskilt rättvist, men antagligen nödvändigt. Men det viktigaste är att man nu arbetar på ny lagstiftning som ska bli mer träffsäker.

Men åter till promenaden. Som av en händelse hade jag just avslutat ett samtal med en kollega till Jon innan jag släntrade iväg. Det var ett sånt där samtal där man bara ska kolla någon liten detalj men spinner vidare i något slags filosofiskt resonerande kring livet i staden vi bor i. Eller vad det nu handlade om.

Hon sa:

”Jag förstår nog helt inte vad det är du menar med din fråga.”

Jag sa:

”Det gör inte så mycket. Det gör inte jag heller”.

Fast det är ju ofta just de samtalen, där man bara kan ana konturerna av ett sammanhang, som är de mest intressanta. En annan sak är att någon annan 99 gånger av 100 redan tänkt samma sak, fast betydligt mer stringent. Men man gör vad man kan med de begränsade resurser man har att tillgå.

Hur som helst, konkret talade vi om mikromobilitet och ett ökat fokus på det lokala i pandemins spår. Mindre konkret fortsatte samtalet i nåt tankefrö om hur det väldigt lokala kan komma att spela en avgörande roll när vi söker det mer storskaliga svaret. Jag tror att det är det bästa receptet för att läka en stad som slitits isär.

Slakthusområdet är just ett sånt område som, ihop med allt annat som är så jäkla kul att se hur det växer upp häromkring, jag tror kan spela en avgörande roll för att skapa en sammanhållen stad från Södermalm ända bort till Östberga. Det är många kvadratkilometer stadsplanering. Och kanske är framgångsreceptet att samtidigt våga tänka extremt lokalt. Små öar av sammanhållning blir ett stort tryggt hav av kärlek. 

Så jag bestämmer mig för att det var just vad som skulle in på planritningen Jon hade framför sig.

Tanken var väl att alla dessa antagligen för många rader tillslut skulle mynna ut i ett tips om ett färskt reportage. De brukar ju det. Reportaget ifråga är ”Att ha eller inte ha” som handlar om samhällsfastigheter. Men om vi säger så här: Nästa stora trend inom samhällsfastigheter blir all den kultur som vi behöver få in lite överallt för att lyfta det lokala.

Men om hur efterfrågan på samhällsfastigheter ökar, samtidigt som det politiska motståndet hos kommuner, regioner och stat minskar, läser du här.

Erik Hörnkvist,
redaktionschef

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]