[ Annons ]

Foto: Shutterstock
Publicerat 5 november, 2021

Helgtankar: En dyster betraktelse från Sjökapellets baksida

Fastighetstidningens Erik Hörnkvist är rädd att tävlingen om hårdaste tag styr bort fokus från de långsiktiga insatser som faktiskt kan göra skillnad.

Jag försöker sätta ner fötterna försiktigt så att inte prasslande höstlöv ska störa. Trots att tvärbanan kränger fram på Hammarby Allé alldeles intill så är det knäpptyst här bakom Sjöstadskapellet. Det var för två veckor sedan som den 19-årige rapparen Einár sköts till döds i Hammarby sjöstad och fortfarande fylls minnesplatsen bakom kapellet med ljus och blommor. Fem unga tjejer i bylsiga dunjackor lutar huvudena mot varandra. Söker tröst.  Strax intill på en bänk koncentrerar sig tre lika unga killar på sina mobiler. Försöker finna orden.

Jag hade egentligen inte tänkt komma hit. Varken i text eller till fots. Jag råkade mest passera på vägen hem från mamma och pappa. Jag känner att jag inte vill tränga mig på.

[ Annons ]

Men när jag betraktar deras sorg i skenet av gravljus och marschaller inser jag att jag inte kommer förbi detta trauma när jag ska skriva om vår intervju med Mustafa Panshiri. Till Fastighetstidningens Mattias Boström säger den före detta polisen och numera flitiga debattören och föreläsaren att integration är en omöjlighet så länge den skenande gängkriminaliteten fortsätter.

– Socialtjänsten kommer inte att nå 17-åringen som går omkring med skarpladdat vapen, säger Mustafa Panshiri.

Han har såklart rätt och det behöver nog inte ordas mer om det. Men jag ser ytterligare anledningar till att det inte kommer att gå.

Han är aktuell med boken ”Sju råd till Mustafa”. Mustafa Panshiri har skrivit den som en självhjälpsbok för nyanlända – i första hand killar – som försöker ta sig in i det svenska samhället. Det är råd som: gör lumpen, klä dig inte i mjukisbyxor och behärska det svenska språket. Han skriver med humor och självdistans. På så vis ger boken lika mycket infödda svenskar en chans att se hur absurt svårt det kan vara att hitta in i Landet lagoms normer och värderingar.

Men av en del tolkas detta naturligtvis som att Mustafa Panshiri menar att dessa sju råd skulle vara hela lösningen. Det menar han naturligtvis inte. I Fastighetstidningens intervju talar han exempelvis om bostaden som en grundförutsättning för integration och om hur viktig kommunikationen mellan fastighetsägare och boende är.

Dessa ständiga förenklingar och medvetna (utgår jag ifrån) missförstånd utgör i sig allt större hinder för att göra vettiga saker. Det inte bara fördummar debatten, de blir också till dagspolitik.

Jag hade tänkt ta upp hur kampen mot utanförskap och grov brottslighet riskerar att förvandlas till en cykelställsfråga, men Mattias Svensson hann före. I sin ledare i SvD gör han den elegantare referensen till historikern C Northcote Parkinsons trivialitetslag. Det handlar alltså om att om vi får möjligheten att uppehålla oss vid frågor som är enkla och lättförstådda, så kommer vi att göra det på bekostnad av det mer komplexa.

Mattias Svensson skriver:

”Att bekämpa populärkultur och språkbruk kommer då att flytta fokus från viktiga insatser mot gängkriminalitet. Trivialiteten blir lag, också i praktiken.”

När politiken tävlar i hårda tag kan det i värsta fall bli så illa som regeringens förslag på fler ”hemliga tvångsmedel i preventivt syfte”. Inrikesminister Mikael Damberg presenterade alltså i måndags förslag på hur polisen ska kunna göra hemlig husrannsakan hos personer som exempelvis rör sig i gängmiljöer utan någon direkt brottsmisstanke. Lagrådet kommer såklart att ha kraftiga invändningar, som att man rent juridiskt behöver kunna avgränsa vad som avses med gängmiljö. Men lagrådet har ju körts över förr.

Att komma här och värna rättssäkerhet när nästa skott kan avlossas när som helst, var som helst, är förmodligen väldigt omodernt. Men man behöver faktiskt inte orera viktiga principer för den liberala demokratin – jag menar att förslaget i sig är kontraproduktivt.

Att återupprätta tilliten till grannar och omkringboende är avgörande för att vända utvecklingen i utsatta områden. Lika viktig är tilliten mellan medborgare och polis. Det betyder inte att poliserna till varje pris ska undvika tvångsmedel. Men dit hör inte att få dörren inslagen utan att meddelas orsak.

Nyss påpekade för övrigt Anders Holmestig, vd Fastighetsägarna Sverige, att Socialdemokraterna börjat i fel ände när det kommer till vräkning av kriminella. Det stora problemet enligt medlemsföretagen är snarare den retoriskt mindre intressanta frågan att lokalhyreskontrakt blivit mer attraktivt för organiserad brottslighet.

Jag tar mig friheten att dystopiskt spekulera vidare. Jag skulle inte bli förvånad om polisens utvidgade möjligheter till avlyssning snart kan spilla över som ett etiskt dilemma för fastighetsbolag. På flera håll används uppgifter som exempelvis onormalt hög vattenförbrukning i jakten på svartkontrakt. Det är bra. Med hjälp av big data och AI har säkerhetsbolag utvecklat modeller som gör det möjligt att förutspå risk för brott. Också det är utmärkt då bevakning kan sättas in på rätt ställen och tryggheten stärkas.

Men i takt med att allt fler sensorer sätts in i våra hem vet jag inte om man måste vara så särskilt konspiratoriskt lagd för att se framför hur denna data kan adderas till avlyssningen. Kanske ser man inget större problem om det kan bli ytterligare ett vapen i kampen mot grov kriminalitet. Men vet vi att det stannar där?

Erik Hörnkvist, redaktionschef

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]