[ Annons ]

Foto: Erik Hörnkvist
Publicerat 12 november, 2021

Helgtankar: En bruksvärderad svamptripp

Herr redaktionschefen planerar för en tur i svampskogen men kommer via herr Slemsvamp i kontakt med nya möjligheter att förändra låsningar i hyressättningssystemet.

Jag hoppas att det finns några trattkantareller kvar i Rådmansös skogar. För det är där jag tänkt spendera morgondagen. Jag vet redan nu att skogen inte kommer vara som förr. För jag har nämligen läst Merlin Sheldrakes enormt fascinerande ”Ett sammanvävt liv”. Om du ännu inte läst kanske du såg honom som gäst hos Skavlan för ett tag sedan. Det handlar alltså om svamparnas universum som i boken gestaltas i halvkriminell tryffeljakt till nya rön om nätverkskommunikation. Utifrån skildringen av svamparnas relation till sin omvärld – och inte minst oss människor – får man en helt nya perspektiv på sin världsbild.

Idag kan du läsa om ett ambitiöst projekt där de hjälpmedel som finns idag för att främja arbetet med ekosystemtjänster sammanställts. Det är en verktygslåda som skickats ut till samtliga kommuner i Sverige. Jag förmodar att den är minst lika användbar för fastighetsbolag med ambitioner.

[ Annons ]

Ett exempel på verktyg är webbplatsen stadsträd.se. Här tar man hjälp av laseradata för att synliggöra och analysera stadens värdefulla träd. Det talas numera ofta om grönytefaktorn i stadsplanering. Men efter att ha läst Merlin Sheldrake undrar jag om det inte även är dags att se under den gröna ytan.

De trattkantareller jag är ute efter är ju bara fruktkroppen och en mycket liten del av en mycket större helhet som det ofta är svårt att veta var den börjar och slutar. Forskarna tror att bara sex till åtta procent av alla svampar är identifierade, och de flesta lever under jorden. Merlin Sheldrakes specialitet är mykhorrizala svampar, de underjordiska svampnätverk som lever i symbios med växter och träd. Radikal svampteknik kan hjälpa oss att hantera en del av de problem den pågående miljöförstöringen. Hungriga svampar kan bryta ner olja från utsläpp. Vid mykofiltrering leds förorenat vatten genom mattor av mycel som bryter ner gifter.

Det finns hopp för min kropp, i en mullig sopp, inser jag när de vanliga definitionerna av intelligens sätts på prov i läsningen om hur svampar kan lösa problem utan någon hjärna. Japanska forskare modellerade Tokyos omgivningar och lät utplacerade havreflingor representera större urbana knutpunkter. I denna miljö släppte de ut slemsvampar. Efter en dag hade svampen hittat den effektivaste vägen mellan havreflingorna och genererat ett nätverk nästan identiskt med Tokyos tunnelbanenät. Vi kanske inte ska överlåta all stadsplanering till herr Slemsvamp – men det ger nya perspektiv på vårt nätverksorienterade samhälle att förstå hur effektivt och gränslöst svampar kommunicerar.

De senaste åren har det gjorts flera vetenskapliga studier kring svampar med det psykedeliska ämnet psilocybin – som i Sverige främst förekommer hos den narkotikaklassade toppslätskivlingen (jag lovar att inte plocka den imorgon). Flera försök pekar på hur psilocybin i kombination med psykoterapi kan hjälpa människor med ångest och depression. Det ska understrykas att detta inte handlar om hippies på syratripp, utan seriös medicinsk forskning. Till skillnad från vanliga mediciner påverkar psilocybin inte genom att trycka på olika biokemiska knappar i kroppen, utan via själva medvetandet. I boken beskrivs det som att de psykedeliska ämnena ger människor ”en smäll i huvudet som knuffar ut dem ur deras berättelse. Det är bokstavligen en omstart av systemet”. Ingrodda vanor som narkotikaberoende eller ”depressionens förstelnade pessimism” blir på så vis mer formbara och möjliga att organisera om till nya kognitiva möjligheter.

Merlin Sheldrake har själv deltagit i en klinisk vetenskaplig studie av effekterna av LSD, som alltså verkar på samma sätt som svampar med psilocybin, på problemlösningsförmågan hos forskare, ingenjörer och matematiker. Genom att ge deltagarna tillgång till deras ”professionella omedvetna” skulle upplevelsen kunna hjälpa dem att närma sig välbekanta problem ur nya infallsvinklar.

Jag vill bo i en svamp, annars får jag kramp, tänker jag därför efter att ha sett veckans avsnitt av Uppdrag Granskning. Det är den vanliga storyn om hur fastighetsägare passar på att renovera när en hyresgäst flyttat ut och då utnyttjar bruksvärdessystemet till max så att hyran höjs rejält utan att det krävs någon hyresgästs godkännande. Det intressanta är den nya forskning från forskningsinstitutet RISE som visar att hyran höjs mest i områden där hyresgäster med lägst medelinkomst bor. Och det är på alla sätt oroande att utbudet av bostäder med en överkomlig hyra minskar för varje år som går.

Men det slående hur flera av de intervjuade varmt vurmar det nuvarande bruksvärdesystemet och samtidigt uttrycker missnöje över att det är lönsamt att höja hyran på grund av sådan standard som systemet premierar.

Bostadsminister Märta Stenevi säger:

– Men sen ska man ju komma ihåg att det finns ju absolut ingenting som tvingar en fastighetsägare att använda ett system på det här sättet. Vi har också gott om exempel på fastighetsägare som verkar i områden med låga inkomster, som i stället ser sin vinst, sin affärsmodell i en långsiktig förvaltning där man behåller sina boende under lång tid.

Det har hon naturligtvis rätt i. Men vi kommer ju ingen vart genom att tala om goda eller onda hyresvärdar. Jag rekommenderar omläsning av vår intervju med forskaren Haymanot Baheru i samband med hennes avhandling ”Hyressättning – Prisets reglering vid bostadshyra.” förra året. Där påminner hon om att det bara är inom bruksvärdessystemet som det förekommer så kallade renovräkningar.

– Man måste förstå att det är ett systemfel som leder till dessa plötsliga hyreshöjningar, i stället för en korrekt hyressättning hela tiden. Den största nackdelen är att systemet inte bryr sig om den enskilde individen. Systemet bryr sig enbart om att pressa hyresnivåerna. Om man då i systemet lyckats hålla nere hyresnivåerna under lång tid så har systemet visserligen fyllt sin funktion – men bara under den tiden, säger Haymanot Baheru.

Men att politiken ska våga sig på systemet i stället för symtomet verkar långt borta. Det verkar som att man behöver hjälp att närma sig välbekanta problem ur nya infallsvinklar.

Kanske är svamp ett alternativ?

Något jag dock strängeligen vill avråda.

Erik Hörnkvist, redaktionschef

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]