[ Annons ]

Foto: Shutterstock
Publicerat 3 mars, 2023

Helgtankar: En bräcklig pinnhög

Fastighetstidningens Erik Hörnkvist har lite svårt att förstå varför det ska vara så svårt att ställa upp på en intervju och förklara både elstöd och vräkning av barn.

”Kan du inte göra nåt med pinnar?”

Ett citat från den gångna veckan som inte bara gör mig makalöst fnittrig, utan också ramar in tidsandan så perfekt att det borde broderas som bevingade ord och hängas upp på väggen.

[ Annons ]

Det är alltså Aftonbladets My Rohwedder som intervjuat Centerns nya partiledare Muharrem Demirok. Vi får förmoda att partistrategerna brainstormat intensivt och kommit fram till att det blir maximal lantlig profilering om intervjun förläggs till hans torp vid sjön Roxen utanför Linköping. Men när det så är dags att ta bilderna inser hans pressekreterare att man glömt att researcha vad vanligt folk egentligen gör på landet. En hög med grenar får duga.

Detta är inget jag på något vis vill hålla emot Muharrem Demirok. Han säger kloka saker om hur polarisering tär på samhället när vi går miste om viktiga nyanser. Men som skribent är det bara att lyfta på hatten. My Rohwedder lyckas, genom att bara återge vad som sker, lägga krokben för spinndoktorernas välplanerade budskapsplattform. Elakt? Nä, det är hennes skyldighet.

Hela den moderna idén att äga sin historia är på många sätt befängd. Det som brukar heta saker som: ”Med storytelling skapar du content för att bygga upp din egna brand story”. Vilket är ganska precis samma som: ”Kan du inte göra nåt med pinnar?”

Framåtrörelse och utveckling sker i samtal och genom interaktion. Men i politiken har envägskommunikation snarast kommit att bli en fix idé. Vilket är djupt olyckligt. I Fastighetstidningen tvingas vi allt oftare markera detta, dock långt ifrån lika elegant som det inledande exemplet. Det kan ske i form av ett kort konstaterande som ”Vi har bett om en intervju med ministern men istället fått en skriftlig kommentar via presschefen”.

Är det bara gnäll från en omsprungen journalist i sitt elfenbenstorn? Jag tycker såklart inte det. Även om sociala medier har revolutionerat möjligheterna till direkt kommunikation mellan makt och medborgare, så har journalistiken fortfarande en viktig roll. Här är intervjun det viktigaste verktyget. Även om det kan te sig fånigt så behöver det förtydligas – intervjun är en konversation mellan två eller fler parter med möjlighet att utkräva förtydligande och ansvar. Ibland går det utmärkt att bara mejla över en kort kommentar, men vi ska inte lura läsarna att det skett en intervju.

Om det ter sig högtravande så är intervjun också i regel det bästa sättet att göra saker något mer begripliga. Fastighetstidningen har försökt att reda ut varför elstöd till företag inte går att utforma så att även företag utan eget abonnemang får stöd. Vi har bett om att få intervjua ansvarig minister, men istället fått en skriftlig kommentar från presschefen. Där ges inga möjligheter att ställa de självklara följdfrågorna. Det ska inte förnekas att en journalistisk drivkraft är att ”sätta dit makten”. Men oftast, inte minst i detta fall, handlar det mer om ett ärligt uppsåt att göra saker något mer begripliga. Ett fullt rimligt svar hade kunnat vara att det skulle ta alltför lång tid, med ett redan försenat stöd till företagen, om man tvingades till ett omtag kring begreppet ”elslutkund”. Men det får vi inte veta eftersom makten verkar ha bestämt sig för att ”äga sin historia”.

Ett ännu bättre exempel på svajig pinnhög kom igår. Om man läst tilläggsdirektivet till utredningen om tryggare bostadsområden var det nästan plågsamt att läsa twitterkommentararna om att regeringen och SD vill göra det möjligt att säga upp en familj även när det är ett barn som har begått brott. Det uttrycks vrede, som visserligen kan vara befogad, att man vill vräka socialt och ekonomiskt utsatta människor som ett kollektivt straff för att de inte har pli på sina barn. Men då missar man helt den andra biten – att det också kan vara är en åtgärd för att göra livet drägligt för utsatta människor vars liv kraftigt begränsas av andras brottslighet.

Men Tidörpartierna har sig själva att skylla. Justitieminister Gunnar Strömmer menar sig inte ha tid att ställa upp på intervju i Aktuellt för att förklara det partierna själva beskriver som ett viktigt steg på den nya kurs man stakat ut för Sverige. Istället får vi ännu ett äga-sin-historia-mejlsvar om hur viktigt det är att förtydliga föräldraansvaret.

Personligen är jag rätt skeptisk om denna typ av social fostran verkligen är statens uppgift. Om så är fallet tror jag att Gunnar Strömmer kommer att bli besviken. Vräkning är helt enkelt en värdelös metod för detta syfte. Även om det ofta verkar vara gängse uppfattning, så är vräkning en usel affärsmodell för företag med hyresintäkten som viktigaste inkomstkälla. Därför kommer denna lagändring, och medborgaruppfostran, att tillämpas ytterst sällan.

Men det är för mig obegripligt varför man nödvändigtvis ska måla upp en historia om ett förlorat föräldraansvar. Det finns ju rent praktiska aspekter som gör förslaget betydligt mer begripligt. Kommunala MKB har under en längre tid försökt avsluta ett hyreskontrakt för en familj i där de hemmaboende sönerna har tydliga kopplingar till kriminella nätverk. Flera grova våldsdåd har drabbat fastigheten och skapat stor otrygghet för grannar i huset och området. I februari 2022 hittades en så kallad termosbomb i trappuppgången. Men både i hyresnämnd och hovrätt har det slagits fast att MKB inte hade rätt att vräka familjen.

Att i fall som dessa prata att förtydliga föräldraansvaret är befängt. Vi har i de allra flesta fall helt enkelt inte den minsta aning. Visst finns det föräldrar som helt gett upp sina barn. Men de flesta kämpar och slåss med de medel som står till förfogande. Ändå går det åt helvete. Att misslyckas i barnuppfostran är inte att understödja brott.

Likväl måste en fastighetsägare kunna bli av med hyresgäster som utgör ett faktiskt hot mot sina grannar. Kanske även när det är deras barn som utgör hotet. Men frågan är om detta är en lagändring som kommer att kunna realiseras när den möter verkligheten? Inte minst då det finns viktiga skyddslagstiftningar som värnar barns rättigheter. Jag ser en risk att fastighetsbolag hamnar i en juridisk soppa. Men det är sånt som omdömesgilla utredare bör kunna reda ut. Förhoppningsvis kloka nog att inte bygga ännu en pinnhög.

Erik Hörnkvist, redaktionschef

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]