Valanalyserna präglas främst av SD:s framväxt. Men det är nog klokt att även fundera kring Partiet Nyans valresultat menar Fastighetstidningens Erik Hörnkvist.
Jag lovar. Snart är det slutgnällt. Om bara några timmar lämnar jag omtumlad Imax-salongen i Mall of Scandinavia. Naturligtvis går jag på premiären av Brett Morgens audiovisuella rymdodyssé om min inte alltför hemliga kompis David Bowie. Jag är övertygad om att det blir en nödvändig omstart av ett humör tyngt av valrörelsens tomhet.
Men vi är inte där än. Eftersom denna lilla trudelutt inte är mer än just vad som råkar röra sig i mitt arma huvud en fredag så blir det ännu en vända kring valet.
[ Annons ]
Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson skriver: ”Hårdare straff är bra mot brottslighet men de rår inte på arbetslöshet eller bostadsbrist.” Jag håller helt med om nödvändigheten att börja med bostadsmarknaden för integrationens skull. Och visst stämmer det att ”redan nu borde det finnas reformidéer att arbeta med.” Sett ur ett strikt redaktionellt perspektiv hade det såklart varit toppen. Fast utifrån Fastighetstidningens intervjuer med de bostadspolitiska talespersonerna innan valet tror jag dessvärre att det ligger ganska långt bort.
I brist på politisk förnyelse på bostadsområdet (jag har gärna fel på den punkten) får vi istället försöka att dra lärdomar av själva valresultatet.
Relativt säkra högerkort som gängkriminalitet, våldsbrott och elpriser slog inte riktigt rot i storstadsasfalten. Mycket talar för att många traditionellt allmänborgerliga skiftat sida som en markering mot ett samarbete med SD. Något jag nog tycker att man kan konstatera utan större ideologisk värdering av resultatet. Det blir intressant då man samtidigt kan konstatera den stora klyfta gentemot staden som SD plöjt i landsortsmyllan. I det traditionella S-fästet Hagfors ökade SD med 9,7 procent. Givetvis handlar det om att en stor del av väljarkåren anser att SD har den bästa migrationspolitiken. Men inte bara. Intervjuad i Aktuellt konstaterar en manlig väljare att man trots allt är förskonade från gängskjutningar i Hagfors. För hans del är det helt andra orosmoln som avgjorde att det blev SD istället för S – vindkraftverken som ska upp trots att man redan bidrar med vattenkraft och har dieselpriser ”som begränsar vår livsstil”.
Hanne Kjöller menar i DN att identitetspolitiken färgat all politisk debatt i detta val. Hon skriver: Frågan ”Vad ska jag – som lever under de här omständigheterna – rösta på?” utgår från ett monumentalt ointresse för andra och det omgivande samhället.
Hanne Kjöller menar att de flesta tänker betydligt mer komplext än så, men att den komplexiteteten helt försvinner när media framställer individer ”som kortsiktiga och enkelspåriga enfrågepartister.”
Jag tror att det finns viktiga lärdomar här – och då inte enbart för media och politik.
Vi behöver inte bekymra oss det minsta för vad folk väljer att rösta för att se hur exemplet belyser hur viktigt det är att få med alla i den helt nödvändiga klimatomställningen. Jag vet att det är en sliten klyscha, mer eller mindre plankad från en av MP:s valaffischer. Men det gör det inte mindre nödvändigt att fundera på hur alla kan involveras i den större berättelsen – vilket inte nödvändigtvis måste innebära smärtfria lösningar för alla.
Den diskussionen är dock på intet sätt ny i hållbarhetssammanhang. Därför riktar vi blicken åt ett helt annat håll. I flera förorter nådde partiet Nyans 25-30 procent. Partiet vill förbjuda koranbränningar, som de menar är att likställa med lagen om hets mot folkgrupp. De har velat se en översyn av LVU, lagen som styr omhändertagande av barn, vilket underblåser den oro och misstro gentemot myndigheter som redan finns i utsatta områden. Flera av partiets kandidater har uttryckt sig hatiskt mot judar och shiamuslimer. Partiet Nyans kan därför med rätta kritiseras för mycket. Men att enbart fördöma eller ignorera leder oss inte framåt (och nej, det handlar inte det minsta om att skyla över eller rättfärdiga).
Lyssna för all del hellre på Mona Said, som tillsammans 300 andra föräldrar i Järvaområdet startade nätverket Nationell Kris, än på mig. Intervjuad i DN säger hon:
”Det finns en djup frustration hos många, men det sista vi behöver är ett nytt parti som kommer med enkla budskap.”
I samma artikel uttalar sig statsvetaren Sofie Blombäck vid Mittuniversitetet:
”Vi har haft en valrörelse där de här bostadsområdena pekats ut som problem. Det är inte jättekonstigt om väljare lockas av ett parti som vill ta områdena i försvar.”
Även här handlar det om hur nödvändigt det är att involvera alla i den större berättelsen. Som varför yttrandefrihet är helt central för vår frihet och hur tillit är grundläggande för demokratin och avgörande för att Sverige är ett framgångsrikt land.
Och än viktigare, inte minst för fastighetsbolag som dagligen kämpar för att vända utvecklingen, tror jag det är att förstå de känslor av frustration som bubblar upp.
Vi kan diskutera om anonyma vittnen om visitationszoner bara är tom hårdhetssignalering eller effektiva verktyg tills korna går hem. Så låt oss för enkelhetens skull säga att det är helt nödvändigt med nya skarpa verktyg på det kriminalpolitiska området. Men då måste vi samtidigt vara beredda att möta en ökad misstro mot staten hos befolkningen i dessa områden. Återigen – inte skyla över, utan förstå krafterna som sätts i rörelse. Och måltavlan kan lika väl bli ett fastighetsbolag som rättsvårdande myndigheter.
Det rimliga vore som sagt om politiken stöttade genom att ta tag i den sociala bostadspolitiken. Men även om jag är på ganska gott humör idag pga anledning i inledning, så tror jag tyvärr som sagt att utrymmet för några större politiska reformer på bostadsområdet är relativt litet just nu. Det blir nog upp till fastighetsbranschen att vara innovativa på eget bevåg.
Kanske är det symptomatiskt att utredaren bakom betänkandet ”Sänk tröskeln till en god bostad” nu meddelar att hon kommer att knacka dörr för att få tag i fler lägenheter till människor i strukturell hemlöshet. Det är bara att sätta på kaffet och läsa vår intervju med Karolina Skog om de nya uppdragen för Stockholms Stadsmission och PR-byrån A Beautiful Soup.
Erik Hörnkvist, redaktionschef
