Räcker det att ställa in en kaffemaskin i lobbyn och kalla det coworking? Det finns viss risk att begreppet blir urvattnat när de nya kontoren brer ut sig. Foto: Shutterstock
Publicerat 11 september, 2020

Helgtankar: Coworking Class Hero

Coworkingkontoren börjar gå riktigt bra igen. Fastighetstidningens Erik Hörnkvist drar de stora växlarna och landar via Hegel i vad som möjligen kan vara goda råd till branschen.

Jag hade missat det här med coworking.

Alltså, jag läser såklart vad vi skriver i Fastighetstidningen. Jag vet vad coworking är. Och jag har koll på att det är en trend som det flesta vill hänga på. Men det är först nu jag på riktigt fattat magnituden.

[ Annons ]

[ Annons ]

Om detta kan ni läsa här. I artikeln framkommer det tydligt hur det inte längre är frilansare och enskilda konsulter i behov av kontorsplats som driver på trenden. Om vi ska tro de intervjuade företagen, så drivs utvecklingen främst av större företag som ser ett behov av att komma ur sina befintliga hyresavtal. Istället för att hyra stor yta vill man ha flexibilitet att kunna skala upp eller ner verksamheten. En trend redan innan corona, men nu går det allt fortare.

Det är såklart superintressant för hela fastighetsbranschen att få siffror och spådomar om detta. Vi ska leverera det efter bästa förmåga.

Jag är också väldans nyfiken vart det hela kommer att leda. Men personligen bryr jag mig föga om siffrorna. Ska jag vara helt ärligt så tycker jag inte så mycket om siffror alls. Här bakom döljer sig djupt traumatiska upplevelser i samband med tragglande av multiplikationstabellen i barndomen. Men det kan vi ta nån annan gång.

För jag råkar nu alltså vara en sån som inte nöjer mej med den raka analysen. Alltså den som säger att det blir mer coworking – jag kanske jättemycket coworking.  Vissa skulle kalla det för att krångla till det, men jag vill in och grotta i hur detta kommer att förändra mänskligheten. För jag inbillar mig faktiskt att det kan göra det.

Vi må tro att vi genomlevt genomgripande förändringar som när kontorslandskapet tog över. Men det har trots allt fortfarande inneburit att kontoret förblir en fast punkt i tillvaron för väldigt många. Vad händer när/om hela kadern av kontorsarbetare släpps lösa. Jag spår mellanchefernas stora kris. För hur ska de nu hålla koll? Ett armageddon av teamsmöten kommer att skölja över oss.

Till you’re so fucking crazy you can’t follow their rules
A coworking class hero is something to be

Lika troligt blir det nåt helt annat. Jag ska inte låtsas röra mig helt obehindrat i Hegels tankevärld (läs: han fattar inte ett jota. Reds anm). Men jag minns det där med tes, antites, syntes. Alltså hur en tes (kontor) bemöts av en antites (coworking) och insikterna slås sedan ihop i en logisk syntes (eh… nåt annat slags kontor).

Hänger ni med? I såna fall får ni gärna förklara för mig.

Nåväl, jag ser en viss risk att begreppet coworking snart blivit urvattnat. När alla ska haka på trenden räcker det snart att ställa in en kaffemaskin i lobbyn och säga: ”här sysslar vi med coworking”. Lite som med det i ärlighetens namn blivit med det aktivitetsbaserade kontoret. Där finns det ju i grunden en rätt genomtänkt idé om arbetsflöde och design. Så funkar det på några ställen, men vanligare är ju trots allt nu-kör-vi-hela-havet-stormar-i-kontorslandskapet-men-hej!-vi-kallar-det-aktivitetsbaserat.

Det är något som jag tror att seriösa aktörer inom coworking, som vill värna sin affärsmodell, kommer att behöva se upp med. Själv tänkte jag gå och fylla 50, ganska så läskigt alldeles snart faktiskt. För den sakens skull bör jag kanske, om så bara för min högst egna självbilds skull, inflika att jag tycker att det verkar alldeles toppen att sitta på ett coworking kontor. Men visst är det väl så att jag nu flyttas in i ett eget litet cellkontor resten av min yrkesverksamma tid?

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]