Socialdemokraterna hade sitt krismöte om bostäder och byggande i veckan. Inte konstigt alls. Men lite konstig är ändå oförmågan/oviljan att våga diskutera hyressättningssystemet.
Utbildningsnämndens sammanträde någon gång 1986. Dörren öppnas och en stursk elevrådsrepresentant (det är jag) släpps in för att redogöra för situationen i Huddinge Gymnasium. Själva ärendet är ointressant. Jag minns nåt om att det var trångt, att jag hade förberett med ritningar och att de (typ) faktiskt byggde om ett oanvänt utrymme efter mina (typ) ritningar.
Nej, minnet som etsat sig fast är hur konstiga de var. De undrade om helt irrelevanta saker och spekulerade hej vilt om gymnasieungdomars beteende. Okej, när man är 16 år så är alla över 30 per definition konstiga. Men jag klev ändå in i det där sammanträdesrummet med en slags bild av att de folkvalda nog hade stenkoll på vad de valts till att besluta om. Men klev ut med en bild att de mest bara var konstiga.
[ Annons ]
Minnet dyker upp för att politiker varit så där sådär konstiga igen.
Alltså inte på det där sättet att de höjer skatten X, vilket är jätteknasigt för att jag bekänner mig till Y-ismen.
Utan just bara konstigt.
I veckan bad vi om inbjudningslistan till Socialdemokraternas krismöte. Jag kan såklart anses partisk i egenskap av redaktör för tidning som ägs av Fastighetsägarna. Men jag tror att ganska många håller med om att det var ganska anmärkningsvärt att sossarna inte skickat inbjudan till Fastighetsägarna. Så här: i Sverige har vi sen länge en tydlig trepartsmodell som påverkar en stor del av svensk bostadsmarknad. Bjuder man Allmännyttan och Hyresgästföreningen, så ser man också till att Fastighetsägarna får en liten lapp som det står Välkommen på.
Pressekreteraren säger att man ju ända träffade Fastighetsägarna den 17 augusti. Men var det då verkligen så himla länge sen man träffade, säg, Hyresgästföreningen?
Jag vet att treparterna ibland kan bli lite osköna i samma rum. Men det får man ta. Det är som man hade kalas och ville bjuda H och A men inte F. Man fattade ju den sociala koden. Det hade ju blivit konstigt att inte bjuda F som är granne med A. Och konstigt är inte bra.
Men det är inte mitt kalas och jag ska inte vara småaktig. Det verkar ha varit ett bra och viktigt möte. Med tanke på hur bostadsbyggandet tvärnitat är det såklart bra om även opinionen gör sitt.
Men nu kommer vi till konstigt.
Jag får tag på Heimstadens Kent Persson i bilen på väg hem till Örebo: Ett bra möte med rutinerade politiker, meddelar han.
Men det skiljer sig en del om man frågar Kent Persson eller Mikael Damberg om vad som var branschens viktigaste budskap.
”Översyn av skattesystemet och bättre modeller för markanvisningar och detaljplaneprocesser,” sa Mikael Damberg.
”Man hör det man vill höra, men vi var såklart många som lyfte att förslaget om fri hyressättningen i nyproduktion måste genomföras” sa Kent Persson.
Fast så här långt inget konstigt. För som Mikael Damberg sa när jag frågade om det trots allt inte sas nåt om den saken.
”Du vet ju hur känslig frågan var för oss …”
Men nu kommer vi till konstigt:
Att man från politiken är så totalt fastlåst i att det enbart handlar om till att kräma ur sina hyresgäster ohemula hyror. En helt oreglerad marknad är det trots allt få i branschen som vill ha. Såklart att man vill få upp hyresnivåerna, och det kan man invända mot.
Men lyssnar man runt lite så inser man för det första att betalningsförmågan inte ger utrymme för så oerhört mycket högre hyra. Det finns alltså en gräns när alltför stora hyreshöjningar innebär vakanser. Problemet är snarare att det råder alltför stor osäkerhet kring hyresutvecklingen vilket sänker fastighetsvärdena och i slutändan riskerar att leda till negativ avkastning.
”Då är det kört”, som Kent Persson uppgivet konstaterar.
Denna, medveten eller ej, oförmåga att diskutera utifrån en mer nyanserad bild är faktiskt konstig. Och det kan nog sägas gälla politiker både från höger och vänster.
Om man släpper beskrivningen att det enbart handlar om att mjölka ur den sista kronan så att ingen har råd att bo en ens bestånd (sic!), så tror jag att det går att se möjligheter att kombinera värdarnas behov av långsiktighet med ett starkt konsumentskydd.
Nej, det skulle såklart inte funka i dag.
I veckan inledde Framtidenkoncernen sina årshyresförhandlingar. De lägger fram ett alternativ där man erbjuder en något lägre höjning i utbyte mot en treårig hyresöverenskommelse (om år två och tre ska betraktas som lägre vet man såklart först när övriga hyror satts de åren).
Vore det helt ogörligt att rikta det erbjudandet direkt till hyresgäst? Alltså precis som att låntagaren kan välja mellan fast eller rörlig ränta. För hyresvärden skapar det en förutsägbarhet som kan vara värt mycket i sig. För hyresgästen är resonemanget samma som för låntagaren. Kanske riskerar man att betala något mer, men livssituationen kanske är sådan att det är viktigare att kunna förutse sina kostnader.
Innan du säger att det är jag som är konstig. Nej, det skulle såklart inte funka i dag. Hyrorna i likvärdiga lägenheter skulle över tid kunna få väsensskilda hyror. Det är varken förenligt med bruksvärdessystemet eller önskvärt av en rad andra skäl.
Men som ett rent tankeexperiment kan exemplet ändå ha en poäng. Att förändra hyressättningssystemet måste inte enbart handla om att få upp den generella hyresnivån. Det finns också andra värden att förhandla kring.
Det är väl inte konstigt?
