Här tillåts inga tavlor

Hur går man tillväga när man ska installera ett av Sveriges mest avancerade klimatsystem i ett 150 år gammalt hus? Den frågan tvingades Statens fastighetsverk ställa sig inför renoveringen av Nationalmuseum.

Annons:

Annons:

Annons:


Att uppdatera ventilationssystemet i en byggnad med så känsligt och värdefullt innehåll som Nationalmuseum är ingen enkel uppgift. Temperatur- och fuktförhållanden måste vara de rätta för att inte flera hundra år gamla målningar ska ta skada.

Fråga bara Magnus Kruså, VVS-specialist på Statens fastighetsverk, som arbetat med renoveringen till och från i snart elva år.

– Innan renoveringen hade Nationalmuseum svårt att leva upp till de krav som externa långivare ställde på bland annat temperatur och fukt när de skulle låna ut sin konst. Dessutom var det endast vissa delar av museet där man kunde kontrollera klimatet, säger han.

I och med renoveringen kan Nationalmuseum mycket bättre uppfylla de krav på klimat som ställs vid inlåning av konst samt att man nu fördubblat de utställningsytor i vilka man kan kontrollera klimatet. Detta eftersom pelarsalarna en trappa upp har klimatiserats.

Den möjligheten hade man inte innan renoveringen på det våningsplanet.

Den största utmaningen inför renoveringen var huset självt. Byggnaden som stod klar 1866 var inte direkt preppad för en modern ventilation. Dessutom fanns strikta estetiska förhållningsregler när det gäller åverkan på själva byggnaden.

– Installationerna ska ju synas så lite som möjligt, och får inte påverka de arkitektoniska eller de kulturhistoriska värdena, säger Magnus Kruså.

Den största utmaningen inför renoveringen var huset självt. Byggnaden som stod klar 1866 var inte direkt preppad för en modern ventilation. Foto: Jennifer Glans

Just de estetiska problemen löste man på en del snillrika sätt. Framför allt när det gäller ventilationsdonen i pelarsalarna. Där har man integrerat ett specialbyggt tilluftsdon runt takrosetterna, med sprinkler som en pistill i mitten av blomman.

– Det blev jättebra. Man ser inte donen och allt smälter in i den övriga miljön, säger Magnus Kruså.

Att få plats med alla installationer och framförallt ventilationsinstallationer visade sig vara en stor utmaning. Befintliga utrymmen räckte helt enkelt inte till. Det handlade trots allt om en volym motsvarande cirka 52 stadsbussar.

Tilluftsdon integrerat bakom takrosett i toppen av en kupol i pelarsalarna, med sprinkler i mitten. Foto: Jennifer Glans

– Tänk dig att allt det ska få plats i muséet, utan att det får synas. Det var en utmaning, säger Magnus Kruså.

Lösningen blev att man bland annat sprängde ur golvet i de gamla ljusgårdarna och sedan lyfte upp golvet 1,7 meter.

– Det var ett väldigt stort jobb. Över 1 000 sprängningar totalt. Sen kördes allt material ut med små bobcats, nästan 25 000 transporter, säger drifttekniker Mikael Östman.

Han är en av de som sköter den dagliga driften av Nationalmuseum. För att övervaka systemen finns ett överordnat styrsystem.

I det ser han klimatet i varje rum, och kan sedan klicka in sig i varje zon för ytterligare detaljer.

Pelarsalen en trappa upp. De nya installationerna är dolda och påverkar inte de arkitektoniska värdena. Foto: Jennifer Glans

Om det lyser grönt funkar allt som det ska, men om det lyser gult eller rött innebär det att något måste åtgärdas. Klimatet i salarna har fungerat bra men när man har ett helt nytt system är det förstås en del som måste trimmas in och det kommer att ta lite tid innan allt fungerar helt optimalt.

– Systemen styrs och regleras per automatik men det krävs även att det övervakas av drifttekniker som kontrollerar att allt fungerar som det ska, säger Mikael Östman.

Museet har fyra klimatscenarion. Luftfuktighet är av största vikt när det handlar om att bevara målningar. Foto: Jennifer Glans

Att hålla rätt temperatur och fuktighet i salarna styrs främst genom luftbehandlingsaggregaten. Luften som blåses in i salarna har avfuktats, befuktats, kylts eller värmts beroende på vad som behövs för att hålla rätt klimat. En del av luften återcirkuleras och en del ny luft tas utifrån.

– Halten koldioxid mäts kontinuerligt i frånluften. Om vi har många besökare stiger koldioxidhalten, då öppnar uteluftsspjällen i luftbehandlingsaggregaten så att vi kan ta in mer luft utifrån varpå koldioxidhalten sjunker igen i salarna.

Museet består av 14 olika klimatzoner i vilka klimatet kan styras individuellt eftersom varje zon försörjs av ett separat luftbehandlingsaggregat.

Luftfuktighet är av största vikt när det handlar att bevara målningar.

Man kan tydligt känna skillnad när man går från den obefuktade trapphallen in till de befuktade utställningssalarna där bland annat Rembrandts berömda självporträtt hänger.

Frilagt murverk i källaren vid förvaringsskåp. Rör- och elinstallationer nås via stenluckor i golvet. Foto: Jennifer Glans

Luften där Rembrandts berömda självporträtt hänger påminner till exempel om den i ett omklädningsrum efter en fotbollsmatch. Den högre luftfuktigheten är påtaglig.

– Vi har fyra klimatscenarion som kan ställas till varje klimatzon. Klimatscenario 1 håller striktast temperatur och fukt. Klimatscenario 2 har ett större spann på framför allt fukten. Och klimatscenario 3 har ett ännu större spann, och används för mindre känslig konst. Vi har även ett fjärde klimatscenario som är fritt ställbart. Det här gör att vi sparar en hel del energi, eftersom vi slipper köra på ett strikt klimat om det inte behövs.

Just nu pågår utställningen Dansk guldålder på Nationalmuseum.

– Det nya och utökade klimatsystemet borgar för nya intressanta utställningar, säger Mikael Östman.

Mikael Östman i fläktrummet under Norra ljusgården. Här finns flera av de luftbehandlingsaggregat som försörjer källarvåningen, entréplanet samt pelarsalarna en trappa upp. Foto: Jennifer Glans