[ Annons ]

I både Stockholm och Malmö förser Diligentia taken med solfångare. Men i källarna har de valt två olika sätt att koppla in solvärmen till värmesystemet.
Publicerat 13 oktober, 2014

Diligentia släpper in solvärmen

I både Stockholm och Malmö förser Diligentia taken med solfångare. Men i källarna har de valt två olika sätt att koppla in solvärmen till värmesystemet.

Trots att delar av fastigheten fortfarande är en byggarbetsplats har de första hyresgästerna redan flyttat in. Vi befinner oss på Sveavägen 44, en av Stockholms innerstads största kontors­fastigheter byggd i början av 1940-talet. Diligentia har haft högt ställda miljömål när fastigheten moderniseras. Den köpta energin kommer att minskas med över 70 procent, till 35 kWh/m2. Den mest synbara miljösatsningen är tak­parken, som ska bidra till stadens ekologiska mångfald.

[ Annons ]

Det är också här som drygt 70 kvadrat­meter solfångare ska installeras.
– Att vi satsar på solvärme beror framförallt på att vi vill minska mängden köpt energi. Det är också en viktig del i arbetet att få fastig­heten Breeam-klassificerad. Med bidraget från solfångarna  och genomförda energieffektiviseringsåtgärder räknar vi med att kunna klara 35 kWh/m2 säger Lars Pellmark, ansvarig för installationer och energiteknik på Diligentia.

Men han ser också att det finns ett rent marknadsvärde i egen synlig ?värmeproduktion, både mot blivande hyresgäster och branschen .
– Men allt vi gjort här har vi också kunnat räkna hem lönsamhet på, betonar Lars Pellmark.

Av samma anledning installerar Diligentia solvärme på det nya kontorshus som just nu byggs i Malmö, vid Masttorget  i Västra Hamnen – den första hela stadsdel i Norden att hållbarhetscertifieras enligt Breeam.

Uppe på taken ser det ganska lika ut, drygt 70 kvadratmeter solfångare  i Stockholm och drygt 80 kvadratmeter av samma typ i Malmö. Det är nere i källarna vi hittar skillnaderna. Det mest uppenbara är att det i Stockholm står två ackumulatortankar på cirka två kubikmeter vardera. Här används det solvärmda vattnet till att förvärma tappvarmvattnet.

I Malmö däremot har man kopplat in sig direkt mot  fjärrvärmen. Blir det mer värmeproduktion än man gör av med i huset skickas det vidare ut på fjärrvärmenätet.

På fackspråk talar man om inkoppling på primär- (som i Malmö ), eller sekundärsidan (Stockholm ). Konsulten Gunnar Lennermo förklarar att det finns för- och nackdelar med de bägge strategierna. Att koppla in på primärsidan kräver fjärrvärme­bolagets medgivande.

Lars Pellmark och Gunnar Lennermo.

Sedan den 1 augusti gäller nya regler som innebär en skyldighet för fjärrvärmeleverantörer att ge andra tillträde till näten, ”under vissa förutsättningar” dock. Vilket pris man ska få för den levererade värmen är en förhandlingsfråga. Men vill­koren ska vara skäliga säger lagen. Oavsett detta så har det skett en omsvängning framförallt hos de större bolagen. I samarbete med kunderna försöker man hitta smarta lösningar för att ta tillvara värmeöverskott.

Rent tekniskt återstår en del att göra. Ett arbete som Gunnar Lennermo är engagerad i.
– I ett projekt som ingår i forskningsprogrammet Fjärrsyn ska vi lösa de tekniska problem som idag finns för utmatning från lokala värmekällor på fjärrvärmenätet. Tekniken har funnits länge, men de anläggningar som finns fungerar inte hundraprocentigt.

Fördelen är att det är en enklare och billigare installation att ansluta på primärsidan. Exempelvis behövs det inte några ackumulatortankar som stjäl utrymme i huset.
– Å andra sidan så kommer man att få ut fler kilo­wattimmar om man kopplar in sin solvärme på sekundärsidan, säger Gunnar Lennermo.

Han berättar att det också finns fastigheter där man projekterat för så stor solvärmeanläggning att det helt enkelt inte finns avsättning i huset för all värme som produceras. Där är enda alternativet att ansluta till primärsidan.

Det är inte helt ovanligt att sådana här projekt drivs av eldsjälar. Då finns det alltid en risk att kunskapen försvinner om de byter jobb.

Solfångarna ska på plats och en del finjusteringar återstår innan anläggningarna kan kopplas på. Men Lars Pellmark påpekar att den kanske viktigaste biten är att få ut kunskap i förvaltningsledet.
– Det är inte helt ovanligt att sådana här projekt drivs av eldsjälar. Då finns det alltid en risk att kun­skapen försvinner om de byter jobb. Jag har sett exempel där man stängt av en fullt fungerande anläggning för att man inte vetat hur den fungerar. Och i de värsta fallen har solvärmeanläggningen börjat fungera omvänt, så att den alltså istället börjat kyla varmvattnet. Men sådant har vi garderat för här.

Energi från solen: El eller värme?

Prosument är ett nytt ord att lägga på minnet. Det handlar alltså om att allt fler väljer att bli producerande konsumenter av energi. Enklast är att ta tillvara på solstrålarna. Men ska man satsa på el eller värme?

Om vi backar bara några år tillbaka i tiden så var solvärme kostnadseffektivare. Men idag har solvärmen fått stryka på foten. Solelen är enklare och det finns bidrag.

De senaste åren har antalet installerade solceller fördubblats. Men det är trots allt bara är en bråkdel jämfört med till exempel Tyskland. I Sverige har subventionerna varit krångliga och osäkra. I våras föreslog regeringen skattereduktion för mikroproduktion av el, vilken dock skjutits upp för att den stred mot EU:s regler.

Men å andra sidan drivs utvecklingen framåt i takt med att priserna för solceller fortsätter att sjunka. Och där utvecklingen tidigare drevs framåt av ett fåtal entusiaster har nu större aktörer trätt in.
– Det märks ett stort intresse just nu. Vi har många förstudier på gång, både i nyproduktion och i befintliga hus. Många vill känna att man gör en grön insats, men de ekonomiska aspekterna blir allt viktigare, säger Charlotta Winkler, energikonsult på WSP.

Solceller är vad det talas mest om, men det innebär inte att solvärme är ute ur spelet. Ofta handlar det, när det gäller lite större anläggningar, om att det finns möjlighet till miljö­poäng.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]