Hans Lind, professor i fastighetsekonomi, har presenterat ett förslag till vad han menar är en politiskt realistisk bostadsuppgörelse. Ett förslag som både prisas för och beskylls för att syfta mot planekonomi.
Hans Lind menar att förslagen i rapporten ”Förslag till bred bostadspolitisk uppgörelse” är både politiskt realistiska och borde kunna accepteras av branschens intresseorganisationer.
[ Annons ]
– Istället för att utgå från vad jag skulle göra om jag hade makten att lösa allt så har jag utgått från vad som kan vara ett steg i rätt riktning, sa Hans Lind på ett seminarium hos Fores som också gett ut rapporten.
Rapporten innehåller tre delar:
• Reformer på hyresmarknaden
• Ett förtydligande av kommunernas bostadsförsörjningsansvar.
• Fastighetsbeskattning och ränteavdrag på det ägda boendet.
Med tanke på dagens långa bostadsköer menar Hans Lind att en reformerad hyresmarknad är absolut nödvändig. På onsdagens seminarium resonerade han kring dagens situation,
– Hur får man bort köer? Jo, genom jämviktspris. Och hur skapar man låga hyror? Jo, genom att bygga mycket. Då kan vi ha en marknadshyra som visserligen kommer att variera, men det kommer att gå att hitta ett boende för alla, sa Hans Lind.
Hans Lind menar att det finns två vägar ur en hyresreglering. Det kan genomföras i lågkonjunktur när priserna hålls tillbaka. Där är vi inte idag, så Hans Lind menar att den andra varianten därför är logisk – alltså att som i januariöverenskommelsen föreslå friare hyressättning i nyproduktion. Här menar Hans Lind att man inte ska vara så rädd för flera parallella hyressättningssystem. Så ser det ut i andra länder. På DN Debatt motiverar han reformen:
”Poängen med den friare hyressättningen är att den ger hyresvärdarna ökad frihet att variera hyressättningen inom ett hus, och att de i framtiden kan få en högre hyra när en lägenhet blir ledig ifall de byggt ett bra hus och sett till att hus och omgivning är välskötta.”
Hans Lind menar att det behövs en spärr för hur mycket hyrorna får höjas i de nybyggda husen. Men hyran bör kunna sättas helt fritt när en hyresgäst flyttar, något som saknas i Januariöverenskommelsen.
Han menar att det är ett stort problem att hyrorna vid en renovering kan höjas med runt 50 procent när äldre hus renoveras upp till standarden i nyproduktion. Linds förslag:
Om hyresgäster och fastighetsägare inte är överens så ska hyresnämnden bara godkänna renoveringsförslaget om hyresgästerna erbjuds ett ”mini-alternativ” där hyreshöjningen får vara högst 20 procent.
Även om han uppskattar mycket i Hans Linds rapport så har Martin Lindvall, samhällspolitisk chef för Fastighetsägarna Sverige, svårt att förlika sig med denna, som han menar, stora begränsning i äganderätten.
– En viss inskränkning är naturligtvis nödvändig eftersom den måste balanseras mot konsumentskyddet. Men utifrån den skärpning Hans Lind vill åstadkomma kunde han valt en annan väg. Istället för att inskränka fastighetsägarens handlingsutrymme kunde han föreslagit en reglering av vad den aktuelle hyresgästen betalar för åtgärden, säger Martin Lindvall.
Han påpekar att detta redan görs inom dagens system där fastighetsägare ger vissa hyresgäster rabatter för att kunna genomföra vad man förutsatt sig. Det nya bruksvärdet kan då tas ut av nästa hyresgäst.
– På så vis håller man inte tillbaks utvecklingen av fastighetsbeståndet.
Annars säger sig Martin Lindvall uppskatta att det är förslag som gör det möjligt att testa sig fram och se vad som fungerar och justera under resans gång.
– Debatten förs annars som att de förslag som inte löser precis allt måste förkastas. På så vis blir det bästa det godas fiende. Hans Lind har förslag som åtminstone angriper problemen även om det finns skilda uppfattningar om vad slutlösningen bör vara, säger Martin Lindvall.
Här tyckte Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linder precis tvärtom.
– Jag säger nej till experimentverkstad. Den här frågan är alldeles för viktig för det. Men däremot säger jag ja till en långsiktig bostadssocial utredning.
Marie Linder ville egentligen inte säga så mycket om reformer på hyresmarknaden.
– Jag tycker inte att vi ska ha fler regleringar på marknaden. Jag tycker att vi ska behålla den avtalsfrihet som vi idag har och istället utveckla det systemet.
Hellre riktade hon en uppmaning till kommunpolitiker att våga stå emot de krafter och politiska partier som verkar mot att det byggs på vissa platser.
Här menar Hans Lind att staten måste förtydliga vad kommunernas bostadsförsörjningsansvar innebär. Staten ska bidra till att täcka upp för infrastrukturkostnader och se till att processer exempelvis kring överklaganden går snabbare. Som motprestation ska kommunerna leverera blandade bostäder i lägen där de ekonomiska marginalerna är små.
Att staten på det viset skulle kunna diktera villkor tyckte Jan-Ove Östbrink på SKL var en alltför stor inskränkning av det kommunala självstyret. Han gick faktiskt så långt som att kalla det ett planekonomiskt förslag. Något som Hans Lind fann något orättvist.
– Jag ser det mer i stil med funktionsupphandling, en ganska mjuk typ av styrning.
Hans Linds förslag innefattar även en stegvis nedtrappning av ränteavdragen och en höjning av skatten för bostadsrätter. Det kompenseras av sänkt reavinstskatt.
– Det gör det något dyrare att äga, men enklare att komma in på bostadsmarknaden, sa Hans Lind.
