”Gynnar verkligen politikerna ägda bostäder?”

Påståenden om att det ägda boendet gynnas mer än det hyrda bygger på missförstånd om ränteavdrag och avdragsrätt. Det skriver Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke Sverige.

Färsk statistik från Statistiska centralbyrån visar att människor som bor i hyresrätt har den högsta boendekostnaden, både räknat i kronor och som andel av sin disponibla inkomst, oavsett storleken på en bostad och oavsett hushållstyp.

[ Annons ]

Det borde egentligen inte vara någon större nyhet. Dels har boende i hyresrätt genomsnittligt sett något lägre inkomster än boende i ägda bostäder. Vidare är det ett faktum att det bostadspolitiska systemskifte som skedde på 1990-talet gjorde nyproducerade hyrda bostäder dyrare i förhållande till ägda.

Det beror på att staten flyttade ansvaret för bostadsfinansieringen till hushållen. Tidigare tillhandahöll staten bottenlån till garanterad ränta men även topplånen var starkt subventionerade. En fastighetsägare behövde inte tillföra särskilt mycket eget kapital.

På det sättet blev alla bostäder men inte minst hyrda bostäder klart dyrare än idag. När vi nu jämför en exakt likadan nybyggd bostad som hyresrätt med en bostadsrätt eller villa kan man konstatera att hyresbostaden blir cirka 30–50 procent dyrare än en motsvarande ägd bostad. Anledningen är priset på eget kapital. Medan en privatperson knappast lägger något avkastningskrav på sin insats måste en fastighetsägare lägga på en marknadsmässig kalkylränta som alltid är högre än lånat kapital.

Detta är simpel fastighetsekonomi och smälter ned till det självklara faktum att det alltid är billigare att bo till självkostnad. I tillägg är det ganska rimligt att en hyresgäst får betala för den högre service man får i hyresrätt. Men tyvärr vill inte alla acceptera fundamentala samband. Tvärtom utsätts debatten då och då för påståenden som antingen bygger på missförstånd eller politiskt motiverad mytbildning.

Ett talande exempel är den debattartikel som V:s Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson levererade på DN debatt den 30 december där man hävdade att den som äger sin bostad gynnas på olika sätt. ”I praktiken kan man säga att den som bor i hyresrätt är med och betalar för ägda villor och bostadsrätter”, hävdade Sjöstedt/Andersson och hänvisade till avdragsrätten för skuldräntor samt RUT och ROT.

Påståendet bygger på två missförstånd. Ränteavdragen har inget med bostadspolitik att göra. Avdragsrätten är kopplad till kapitalbeskattningen, det vill säga har man en kapitalkostnad så kan man också göra avdrag för den. En hyresgäst har ingen kapitalkostnad. Alltså kan hyresgästen inte få avdrag. Däremot har fastighetsägaren en kapitalkostnad och därmed rätt att göra detta avdrag.

Vidare verkar inte Sjöstedt veta hur saker och ting hänger ihop. Fastighetsägare har full avdragsrätt för räntekostnader, drifts- och underhållskostnader och dessutom möjlighet att dra av för avskrivningar, något som innehavare av ägda bostäder saknar. Men allt detta saknar betydelse, menar Sjöstedt med flera, därför att detta inte kommer hyresgästen till del. Verkligen?

Låt oss tänka att fastighetsägaren inte hade dessa avdragsmöjligheter, skulle då hyran bli högre eller lägre? Och vidare, är det verkligen så orättvist att en villaägare får ett ROT-avdrag med 30 procent av arbetskostnaden när en fastighetsägare har full avdragsrätt?

Nej, ägda bostäder är inte gynnade. Men varför bry sig om fakta när ändamålet smälter ned till simpel politisk retorik?

Lennart Weiss

Kommersiell direktör, Veidekke Sverige