Greg Dingizian har haft ett finger med i många av Malmös fastighetsaffärer och ömsom blivit hyllad och ifrågasatt. Då och då gått ner för räkning men alltid kommit upp på fötter igen. Nu är det bostäder i miljonprogram som gäller för hans Victoria Park. Det sista fastighetsprojektet i karriären säger han själv.
Att intervjua Greg Dingizian är oerhört lätt. Man behöver knappt ställa några frågor. Ordflödet är konstant och hans berättelser om den långa karriären fram till dags dato är såväl fascinerande som underhållande. Problemen dyker upp när man ska skriva, eftersom han i ungefär varannan mening säger, ”det där kan du inte skriva”, eller ”det där är så galet så man borde skriva en bok om det”. Och så vidare. Det finns många fötter Greg Dingizian helst vill undvika att trampa på.
Man inser rätt snabbt att karln, 53 år fyllda, har levt ett turbulent affärsliv och det är på sätt och vis märkligt att han fortfarande orkar hålla tempot uppe. Att han inte på ”gamla dar” bestämmer sig för att mjuklanda i något enkelt projekt, eller softa i huset som han äger på Bali. I stället kastar han sig in i den kanske tuffaste utmaningen en fastighetsägare kan hamna i: att få ordning på nerslitna miljonprogram. Först ut 867 lägenheter i Herrgården, i folkmun mer känt som ”kackerlackshusen”, och 2 178 lägenheter i Linköping och Markaryd. Och det kommer fler köp rätt snart lovar Greg: ”Vi kommer att sitta på en miljon kvadratmeter år 2015.” Med inträdet på Stockholms-börsen öppnas även dörren för fler emissioner i framtiden.
Så vad är drivkraften denna gång för Malmögrabben, född i Bagdad? Han som gjort aktieklipp, köpt och sålt i Hyllie, räddat HSB Malmö från konkurs i samband med uppförandet av Turning Torso och byggt lyxigt livsstilsboende för äldre ovanför ett gammalt kalkbrott.
– Jag tänker att den här bostadssatsningen ska bli min sista fastighetsaffär, säger Greg, brunbränd efter den senaste vistelsen på Bali. Efter att jag sålde av pick och pack 2009 var jag rätt mätt på affärer och fastigheter. Tänkte att det var dags att trappa ner och hitta andra värden i livet. Men det fungerade inte för mig, jag var tillbaka på banan efter ett år. Jag är nog lite för rastlös.
Antagligen dagens understatement. I mångt och mycket, bakom de runda glasögonen och det grånande håret, är han samma Greg Dingizian som 21 år gammal hoppar av studierna i ekonomi på Lunds universitet, och i 80-talets börsyra börjar göra aktieaffärer så att förmögenhetskontot växer till åttasiffriga tal. Sedan spricker bubblan och han förlorar nästan allt. Men den stora skillnaden är, påpekar Greg nu cirka trettio år senare, att han lärt sig vad risk är.
– Då när jag var ung såg jag bara möjligheter och jag begrep över huvud taget inte ordet risk.
Aktiekraschen var första lektionen i risk. Den andra kom 1992 då fastighetskrisen svepte med sig investeringar som han byggt upp, det mesta industrifastigheter i Malmö.
– Som tur var, jag var ung då. De som var äldre orkade aldrig att resa sig och komma tillbaka in på banan, konstaterar han.
Men även Gregs liv påverkades av yran, av pengarna och alla snabba klipp.
– Jag minns en dag, det är någon gång 1990. Jag var hemma i den tjusiga villan, satt i den svindyra designade fåtöljen med en drink i handen, lyssnade på ”New York, New York” med Frank Sinatra och insåg plötsligt att allt bara var meningslöst. Att hela mitt liv fram till dess bara hade handlat om att ha mer och mer, och jag visste inte vad jag skulle ha det till.
Han säger att insikten ledde till en mörk period i hans liv och resulterade även i att han mådde dåligt rent fysiskt. Efter det börjar han meditera, äta vegetariskt och fundera över andra värden i livet. När Vasakronan 1997 köper upp innehavet i Gotic, där man samlat en mängd bra handelsfastigheter i centrala Malmö, bestämmer sig Greg för att byta spår och göra ”för samhället goda affärer”. Det blev en satsning på vegetariska snabbmatskedjan Meaning Green. Kanske god men inte bra. Efter några år läggs restaurangerna ner. Antagligen för att han och kompanjonerna inte hade tillräcklig kunskap och insikt i branschen samtidigt som konceptet kom några år för tidigt. Men med ett lyckat köp av Brämhult (juicetillverkare) så kommer han ur det hela utan förlust. För medfinansiären Rune Andersson som köper loss Brämhult blir det till och med en riktigt bra affär.
Men Greg Dingizian är snabbt tillbaka på fastighetsbanan och självklart i Malmö, mycket tack vare stort förtroende hos några vänner och finansiärer, men också för att han har ett utmärkt väderkorn för bra affärer, och inte minst förmågan att övertala andra om hur fantastiska dessa affärer är.
– Det där har jag nog i blodet. Du vet vi armenier är ett handelsfolk som gjort affärer sen urminnes tider.
Åren på HSB i Malmö 2003–2006 blir lika skruvade som Turning Torson han var med att förvandla från fiasko till stadens stolta symbol. ”Det kan man också skriva en bok om”, säger Greg. Sedan kom Annehem och portföljen med kontorsfastigheter som såldes av och så Victoria Park, det lyxiga livsstilsboendet som inte var hans egen idé och kanske inte heller den bästa affären under hans karriär.
– Hade det legat i Stockholm skulle vi kunna ta bra betalt och tjäna pengar. Men i Malmö finns inte den marknaden, konstaterar han nu.
Sista etappen som nu byggs ska också bli billigare bostadsrätter för runt två miljoner kronor styck. Hans pappa och mamma bor förstås i Victoria Park, med terrass och utsikt över kalkbrottet och havet, med Greg bara några hundra meter bort på Victoria Parks kontor.
Vi åker till Rosengård och husen på Ramels väg som det redan skrivits mängder av artiklar om i lokalpressen. Ofta med rubriken att han är tillbaka i området.
– Det är väl rätt mycket en mediegrej att jag har rötterna här. Vi bodde bara här i två år och det var då ett annat Rosengård än dagens, med kanske hälften svenskar och resten folk från Jugoslavien, Finland och Grekland.
Greg betonar också att hans invandrarbakgrund skiljer sig markant från dagens flyktingar. När familjen kom från Irak 1965 var det för att pappan fått jobb som exportchef på ett företag i Malmö.
– Det stod en lägenhet och en Merca klar åt oss när vi kom. Jag sattes på Fridhemsskolan som ansågs vara en av de finaste i Malmö. Ensam invandrare då 1967 på hela skolan. Blev man bjuden hem till en kamrat efter skolan fick man sitta och vänta i vardagsrummet medan han åt sin middag. Det var helt otänkbart i vår familj att man inte skulle bjuda kamraterna på mat, men så var det då.
Vi vandrar runt bland husen där man ser att renoveringar pågår. Fotografen André påpekar att han varit här förut och tagit bilder, säger att det redan märks hur mycket bättre det blivit.
– 95 procent av alla som bor här vill leva ett bra liv i trygghet. Det gäller att få bort dem som inte passar in här, säger Greg. Och då krävs det insatser av alla betonar han, polis, sociala myndigheter och förstås fastighetsägare.
– Det är nolltolerans som måste gälla, och det handlar inte bara om vapeninnehav eller våld. Folk ska lära sig att inte slänga sopor genom fönstret, inte ställa gamla möbler i hissen och så vidare, säger Greg och muttrar nåt om att det kanske borde införas körkort för att få hyra en lägenhet.
Han kallar arbetet i Herrgården för ett politiskt uppdrag och det går inte att ta miste på engagemanget. Jag undrar varför han inte går in i politiken som systern, Esabelle Dingizian, riksdagsledamot för miljöpartiet.
– Vilket parti skulle det vara? Jag vet inte var mina åsikter passar in. I grunden anser jag att vi är för flata i det här landet. För mig är det bättre att ha synpunkter på politiken och att engagera mig i detta. Det är därför jag slutade som vd i oktober.
Nu ska man inte tro att Greg Dingizian är en mecenat och att satsningarna i dessa miljonprogram görs av någon sorts välgörenhet. Han var affärsman redan i tonåren och det är han fortfarande. Det lyser i ögonen när han berättar om dagen han står och tittar på husen i Herrgården medveten om att de kan köpas för 3 800 kronor per kvadratmeter.
– Jag sa till mig själv: ”Greg, det här är boende bara fyra kilometer från Gustaf (Adolfs torg). Vad hade du gett för de här lägenheterna om de var tomma?”
Hans slutsats där ute på gatan var att ett rimligt pris skulle ligga på det dubbla och att de efter renovering minst var värda 10 000 kronor per kvadrat.
– Så varför är jag då tveksam till att köpa till halva priset när det fanns hyresgäster? Vilken annan bransch har man den situationen att kunden halverar värdet? Det är då jag inser att man måste göra sociala insatser för att nå fram.
Han tror att en hyra på 1?200 kronor per kvadrat är vad folk är villiga att betala för en renoverad lägenhet. När de första fixade lägenheterna lades ut till uthyrning var det 200 personer som var intresserade.
– Jag skulle aldrig köpa i Arlöv eller ställen längre bort. Rosengård är nära city och är ju känt. När vi döper om fotbollsklubben Ldb Malmö till Rosengård blir det ännu häftigare. Tänk dig Rosengård mot Arsenal i Champions League, säger Greg och myser. Han är engagerad i klubben och Victoria Park är en av sponsorerna.
Mindre riskbenägen numera sade du? Men är det inte hög risk att bara köpa miljonprogram?
– Absolut inte. Intäktssidan är helt tryggad. På overheadkostnaden kan inte så mycket hända, 80 procent av räntorna säkrar vi. Vi jobbar med social dimension, rullande rot som höjer kvalitet och livslängd. Nej, riskerna är små. Det skulle vara ett nytt Lehman i så fall, säger Greg.
Och aktien är om man får tro honom undervärderad.
– Ökar vi värdet på fastigheterna med 1 000 kr per kvadratmeter innebär det fyra kronor per aktie. Det är mycket för en aktie som nu står i 13 kronor. Det blir mycket jobb, men det kommer att bli en fantastisk resa, så det är bara att köpa.
Som sagt, han kan övertyga.
_________________________________________________
Ålder: 53 år.
Verksam: Arbetande vice styrelseordförande
(lämnade vd-stolen till Peter Strand den
21 oktober i år)
Vice ordförande i fotbollsklubben FC Rosengård.
Äger 13,9 procent av
Victoria Park, värde cirka 90 miljoner kronor.
Familj: Barnen Adeleide, 29 år, designer i London,
Adam, 26 år, bovärd på Victoria Park och Nina,
23 år, studerar till skådespelare i New York.
_________________________________________________
Listades NASDAQ OMX First North i november 2007. Ansöker om notering på Stockholmsbörsen.
Fastigheter: 261 000 kvm, 19 000 kvm byggrätter i Limhamn.
Bokfört värde: 1 642 Mkr, motsvarande 6 300 kr/kvm, per den 30 september 2013.