Trots att det hoppet börjat spira i Munkfors fortsätter den negativa befolkningsutvecklingen och i dess spår – fler rivningar. I expansiva grannkommunen Sunne vill man bygga, men ingen vågar ta första steget.
Geografiskt är det inte mer än en resa på dryga två mil över Munkforshöjden mellan de två värmländska glesbygdsorterna. Det mentala avståndet är desto längre. Som så många andra svenska bruksorter har Munkfors drabbats hårt när arbetslösheten och kriserna tagit ett järngrepp. Sunne däremot har alltid präglats av ett expansivt entreprenörskap och fortsätter att bevaka sin position i den övre delen av Svenskt näringslivs ranking över kommuner med bäst näringslivsklimat.
[ Annons ]
Bostadsmarknaden i Munkfors är eländigt svag. Drygt 140 lägenheter har rivits under 2000-talet, och troligen är det inte slut där. I Sunne vill man bygga, men även här ställer den trots allt svaga bostadsmarknaden till problem.
Det går inte att undgå. Lars Ramström, fastighetsägare i Sunne, drar tydligt efter andan inne på kommunchefens kontor.
– En hyresnivå på dryga 600 kronor per kvadratmeter… då är det väl i alla fall kallhyra?
– Varmhyra. I ett par av fastigheterna ingår det faktiskt också el, suckar Anders Petterson, kommunchef i Munkfors.
Han är tillika chef för det allmännyttiga Munkforsbostäder. Bolaget räknar med att gå back 1,2 miljoner i år. Var åttonde lägenhet står tom. Och renoveringsbehoven är stora.
I procent var man det bolag som lyckades bäst i hyresförhandlingarna. Men 4,5 procent höjning av hyrorna är långt från tillräckligt för att täppa till hålen, i reda siffror är det trots allt bara ett påslag på 30 kronor kvadratmetern.
Att dra några slutsatser utifrån en kylslagen promenad genom centrum till kommunhuset i Munkfors vore förmätet. Men vi möter uteslutande äldre människor. Skobutiken låter tärningen bestämma hur stor rabatten på det sista magra utbudet blir.
En viss skevhet kan anas i stadsbilden. Där revs det för bara ett par år sedan. Något direkt förfall går inte att se på de kåkar som står i tur att rivas. Förfallet är invändigt, berättar Anders Pettersson senare.
Det är kärvt, men trots allt inte lika krisartat som för tio år sedan. Då var antalet tomma lägenheter ännu större än i dag. Då blev lösningen en uppgörelse med Bostadsakuten att riva ett flertal lägenheter. Sedan dess har Munkforsbostäder tvingats införliva ett par dåligt underhållna bostadsrättsfastigheter i sitt bestånd. Kommunen hade borgen, på den svaga marknaden hade föreningen ingen möjlighet att ta ut tillräckliga avgifter för att täcka underhållsbehovet. Konkursen var till slut oundviklig. Det är dessa fastigheter som står närmast på tur att rivas.
Men i dagens Munkfors går det att skönja ljuspunkter trots allt. För femte året i rad visar kommunen ett plusresultat i räkenskaperna. Industriföretagen med Uddeholm Strip Steel AB och Munkforssågar i spetsen går på högvarv. Flera holländare har bosatt sig och driver företag här.
Men kommunens plus kan inte längre tillföras bostadsbolaget. Fyllda orderböcker påverkar inte befolkningsutvecklingen i någon större grad. Och holländarna lockas av billiga villor, inte av hyresrätt
i flerfamiljslimpor.
Anders Pettersson konstaterar krasst att de låga hyrorna har varit ett vansinne. Men för den socialdemokratiskt styrda kommunen hade allt annat varit ett politiskt självmord.
– Det har funnits en tanke att när orten drabbats av neddragningar så har man sagt att vi ska i alla fall ha låga hyror. Och med så mycket outhyrt har man velat hålla hyrorna nere för att få folk att bo kvar.
En arbetsgrupp ska se över alternativen. Diskussioner pågår med SBO, Statens bostadsomvandling, om att göra om en del av beståndet till trygghetsboende. Behovet finns, 27 procent av befolkningen är över 65 år. Men det är mer oklart hur det är med efterfrågan, säger Anders Petterson.
Det kan låta motsägelsefullt. Anders Pettersson förklarar hur många äldre ryggar för kostnaderna.
– Vi måste övertyga dem om att med den rätt man har till bostadstillägg blir det inte alls så dyrt. Rent krasst handlar det om att kommunen hämtar hem statliga pengar. Men att söka bidrag – det är inget man gör i första taget i gamla bruksorter.
Återstår att riva.
– Alla vänder sig emot det…
Det är uppenbart att kommunchefen hellre pratar om något annat.
– Nu är vi glada över att ha en byggkran här. Just nu byggs det en ny värmepanna borta vid bruket.
I bilen på väg tillbaka ner i Fryksdalen kan fastighetsägare Lars Ramström inte riktigt släppa den extremt låga hyresnivån.
– Det blir en spiral neråt hela tiden. Fastigheterna kan inte underhållas, folk flyttar, det blir ännu svårare att få lönsamhet och så vidare.
I Sunne är det betydligt mer tacksamt att vara hyresvärd. Lars Ramström äger en av de mer attraktiva fastigheterna. En vacker vit träkåk med utsikt över Sunnesundet.
– Varje gång en hyresgäst plockar ner gardinerna för att byta, ringer det någon för att fråga om det blivit en ledig lägenhet.
Kontrasten mot Munkfors är slående. Affischer i lager på lager på den väl tilltagna anslagstavlan skvallrar om ett digert kultur- och nöjesutbud. Överallt folk på väg att ta del av det varierade utbudet. Flera gånger får Lars Ramström avbryta sin berättelse om ”sagolika Sunne” för någon som vill ventilera kommande projekt.
Men sin beskärda del av glesbygdsproblematiken har man trots allt. Som så många mindre orter för man en ständig kamp mot externa köpcentrum som utarmar stadskärnans roll. I detta fall det är Bergvik Köpcenter strax utanför Karlstad.
Receptet, som varit framgångsrikt, är centrumutveckling på bred front.
– Mitt engagemang startade när jag såg hur skyltfönstren började täckas av brunt papper.
Centrumföreningen Skutt (Sunne Kommun Utvecklas Tryggt Tillsammans) bildades 2003 med stöd av EU-bidrag för centrumutveckling. Den breda sammanslutningen – politiker och tjänstemän, fastighetsägare, handlare och den så viktiga besöksnäringen – har varit avgörande för det goda resultatet.
Nu är det inte längre övertäckta fönster som är bekymret. Hela tiden finslipas strategin för hur man ska locka fler att stanna i Sunne, både tillfälligt och permanent. Som att man blivit varse om att det är landsvägsbelysning mitt inne i stan. Eller hur man ska lösa det med parkeringar när man vill förvandla huvudstråket till gårdsgata.
Ordförande Rolf Rockedahl, som driver en vitvarubutik i Sunne menar att forumet är viktigt för att de inblandade inte bara ska se kostnader. Som att den lekpark föreningen är med och finansierar faktiskt också kan vara en god investering även för en fastighetsägare.
– Det är en massa folk som passerar på väg upp mot Siljan. Vet man att det finns bra matställen i Sunne och så en park där barnen kan rasa av sig. Ja, så är plånboken uppe…
Och i slutändan får fastighetsägaren sin del.
Befolkningsminskningen har planat ut de senaste åren. Det är en positiv nettoinflyttning till kommunen, befolkningsminskningen beror på fler avlidna än födda.
– Därför är det så viktigt med unga familjer så att vi kan förbättra födelsetalen. Vi måste få fart på bostadsbyggandet, säger kommunstyrelsens ordförande Ola Persson (C).
Men ingen vill sätta spaden i jorden. Trots en betydligt högre hyresnivå än Munkfors, 900 kr/kvm/år, är det inte lönsamt att bygga.
Det är något av en moment 22-situation: Intresset att bosätta sig i Sunne växer. Det som främst lockar är den låga boendekostnaden. Men den låga hyresnivån gör det omöjligt att tillfredställa efterfrågan som ju faktiskt finns där.
– Jag tror att kommunen måste ta på sig att bygga så att vi låser upp knutarna och får igång flyttkedjan. Vi måste våga ta på oss att bryta dödläget och visa att det går att ta ut hyror på en annan nivå, säger Ola Persson.
Ägarlägenheter kan vara lösningen. Det ger villaägarna en möjlighet att ta med sig realisationsvärdet när de säljer.
– Får man upp hyresnivåer till en acceptabel nivå, då kan också vi privata fastighetsägare vara med i matchen, säger Lars Ramström.
