”Girlboss”

Här kan du läsa ett utdrag ur riksdagsledamoten Robert Hannahs debutbok Potatisskallen.

”Vad fan har du på dig. Herregud, du ser ut som, du ser ut som …”

Jag kunde inte riktigt komma på något träffande för att beskriva Noors tjocka bruna kappa som var så lång att den släpade i marken. Till kappan verkade det som att hon hade en väldigt otymplig brun hijab. Men jag var inte helt säker. Det hela kunde lika gärna vara en one-piece.

”Jag vet vad jag ser ut som. Jag ser ut som en brun Batman. Det var en rasse som sa det till mig. Batman. Han gjorde till och med den där ra-rara- ra-ra-ra-melodin till.”

”Idiot.”

”De’ lugnt. Jag låter inte rassarna påverka mig. Jag tar över och äger med orden istället. Batman har superkrafter, så det är bättre med Batman än sopsäck eller påskkärring.”

”Jag vet att du tar åt dig även om du inte visar det.”

”Det har inte varit nån bra morgon. Mamma lät mig inte ens ha på mig mina rosa Nike som jag hade planerat att ha första dagen i skolan”, sa Noor nedslaget.

”Igår såg du ut som Lil’ Kim och idag ser du ut som imamens fru. Skulle du inte ha huvudsjalen som Lauryn Hill brukar ha den? Det där ser ju värre ut än nunnans outfit.”

”Dude, shut up. I know already! En somalisk gubbe som kör spårvagn såg oss igår när vi tog vagnen till Frölunda torg. Han skapade kaos för mamma igår kväll. Alla på stora gården hörde när han kallade mig lösaktig och skrek att mamma är en dålig förälder som låter mig ränna ute hela nätterna med dig. Alla snackar om mig. Men vet du vad? Låt dem snacka. De är bara haters. Jag skiter i dem, jag är min egen boss!”

”Girlboss är du!”

”Vi somaliskor är de vackraste afrikanskorna. Så är det. Hatarna är avundsjuka för att jag är den vackraste somaliska tjejen i Göteborg. Bara för att hans son har en panna som är större än en vattenmelon”, sa Noor och slängde med sin hijab.

”Haha, då vet jag precis vem du snackar om. Hans son är väl några år äldre än vi. Han som hoppade av gymnasiet och spelar Counterstrike på datorn hela dagarna?”

”Yes, him! Hans son är nästan en lika stor loser som hans pappa. Alltså, gubbjäveln tror ju att hans son ska gifta sig med mig. Han är helt störd! Han har försökt skaffa mig till sin son sen jag var liten. Han till och med träffade pappa för att snacka om trolovning för ett par år sen. Men det är väl slut på det nu när jag har gått och blivit trash i hans ögon.”

”Fuck honom.”

”Lätt för dig att säga. Du kan gå runt naken här i Frölunda och nobody cares. Du kan dejta vem du vill och ändå gör du inte det. Om det inte vore för att jag är en så fin Somalian Queen hade jag nog velat byta plats med dig, eller ännu hellre en vit svensk tjej. Då skulle jag kunna göra precis vad jag ville utan att ha allas ögon på mig.”

”Lol. Du kan väl ringa upp Michael Jackson och få tips från honom om hur han gjorde?”

”Haha, nej, då ser jag hellre ut som Batman. MJ är legendary och har bra låtar men alltså … That face. No thanks. Min mamma var uppe hela kvällen och sydde ihop den här monsterdräkten av tyg hon köpt ute på Bellevue marknad.”

”Det är så sunkigt där med alla importer som säljer fejkkläder och grönsaker ur bakluckorna på sina bilar”, sa jag.

”God knows var det här tyget har varit. Det tog henne säkert hela natten att sy den här dräkten till mig. Jag svär, ju mer jag missköter mig desto fulare kläder syr hon åt mig.”

”Men det gör inget att du ser ut som Batman. Jag kan vara din Robin!

Du har ju alltid varit stjärnan av oss två.”

”Haha, ja, efter plugget så drar vi och köper dig extra fula Robinkläder så vi matchar varandra. Jag kan be mamma sy dem åt dig!”

”Eller så kan vi åka till Bellevue marknad och köpa fejk-Adidas för en hundring som alla andra nyimporterade blattar. Det är bättre än vad du har på dig”, sa jag för att byta ämne. Jag ville inte se Noor våndas mer över sin outfit.

”Det är så pinsamt. Man ser på en mils håll att det inte är äkta sneakers de har på sig. De använder inte ens samma typsnitt som Adidas. Jalla, kom nu, Robin! Kan vi ta vägen runt skolan och gå in genom den lilla entrén vid rökrutan?” frågade Noor.

”Ja visst, men ska du röka cigg, eller. Vi blir sena till uppropet. Du vill inte vara sen första dagen som äldst i plugget.”

”Nej, bara om Tommy är där. Han är så cute.”

Vi tog den lite längre vägen runt vår gamla mellanstadieskola och förbi områdets enda radhusområde. Där bodde medelklasskidsen, men de gick inte i samma skola som vi. I vår skola fanns kids från två helt skilda världar: arbetar- och blattekids från miljonprogrammet i Tynnered och kids från övre medelklassområdet Näset som låg i närheten. Vi hade separerade klasser i ett apartheidsystem. Det såg märkligt ut i skolkatalogen: hälften av klasserna bestod till övervägande del av kids med utländsk bakgrund medan den andra hälften såg ut att bara ha elever straight out of Bullerbyn. Tidigare hade man blandat klasserna men det hade blivit för stökigt, tyckte föräldrarna från Bullerbyn. Skolan blev rädd att Bullerbykidsen skulle plockas ur skolan av sina föräldrar, så de fick egna klasser istället.

När vi började närma oss skolan så stannade Noor vid en mur nära rökrutan.

”Ser du några kids eller lärare vid rökrutan?” frågade Noor.

”Nej, det är bara vi här.”

”Okej, bra, håll min väska”, sa Noor och kastade sin väska på mig. Jag lyckades precis fånga den innan den nådde marken.

Noor började kränga av sig sin stora bruna kappa. Det krävdes en hel del arbete. Hennes mamma verkade ha sytt i knappar hela vägen från hakan ner till fötterna. Kappan hade blivit smutsig längst ner eftersom den släpade i marken när hon gick. Noors mamma måste verkligen ha velat försäkra sig om att ingen skällde på hennes dotter igen. Noor svor tyst över hur lång tid det tog att ta av sig kappan. Under den hade hon på sig ett par noppiga polyesterbyxor och en sliten lila tröja. Det såg inte heller särskilt snyggt ut, men jag tänkte att det inte var läge att säga något.

Hon tog tillbaka sin väska och försökte lägga ner kappan i den. Men kappan var så stor och tjock att den inte fick plats. Då bad hon mig ta hand om den och vara försiktig med den. ”Jag måste ta på mig den sen igen så det är viktigt att den inte blir skrynklig. Då kommer mamma misstänka att jag har tagit av mig den.”

Vi var redan sena till uppropet men Noor insisterade på att hon var tvungen att gå på toa.

”Alltså jag orkar inte med ditt drama. Jag hatar att stå och vänta på dig. Det vet du”, sa jag.

”Okej, men gå före så kommer jag strax. Men tappa inte bort min Batmandräkt bara!”

”Jag lägger den i mitt skåp nu på direkten. Oroa dig inte. Robin’s got your back.”

Jag gick mot bambasalen där uppropet skulle äga rum och hann precis i tid. När jag kom in i salen vinkade oväntat Tommy på mig. Jag hade tänkt sätta mig hos några tjejer i min klass som Noor inte kom så bra överens med. Noor hade ett lite för stort ego och föredrog att umgås med grabbarna. Många tjejer tyckte att hon var för kaxig och dominant, men jag visste att det bara var en fasad.

Livet hade alltid varit en stor krock för Noor. I skolan blev hon mobbad av tjejerna och blev ständigt kallad för påskkärring eller n-ordet. Hemma måste hon ha på sig slöja, och när hennes pappa var hemma på besök från sin andra familj i England så var det alltid värre. Då höll sig Noor i skinnet, bröt inte mot några regler och kom hem i tid. Ingenstans kunde hon leva upp till folks förväntningar. Det hade gjort henne tuff och hård mot dem hon inte gillade, särskilt de andra tjejerna i skolan. Men hon svor aldrig åt dem. Hur illa de än behandlade henne var hon respektfull.

Jag satte mig bredvid Tommy.

”Brush, du vet att det inte är vanlig lektion nu. Du kan inte tjuvtitta på mina svar”, sa jag när jag satte mig.

”Äsch. Det vet jag väl. Var är Noor?”

”Aha, det är Noors plats som jag värmer nu?”

”Ja, typ.”

”Hon kommer strax. Hon behövde gå på toa. Du vet hur tjejer är.”

”Jo, jag vet.”

Vi hann inte prata mer förrän skolans nya rektor presenterade sig. Det var mitt fjärde år och min tredje rektor på skolan. Ingen brydde sig egentligen om att lyssna på henne. Vi hade ju nya lärare och rektorer hela tiden. De gav alla upp efter ett tag och orkade inte med oss kids från orten. De föredrog att undervisa kidsen från villaområdena. Det visste alla.

På två år hade jag haft tio olika engelsklärare. Ofta var vi elever ändå bättre än vikarierna på engelska. Den enda lärare som kunde hantera oss var vår klassföreståndare. Hon tog ingen skit, krävde respekt och sänkte inte nivån på lektionerna bara för att vi var blattar och arbetarungar. Om någon svor under lektionen pausade hon och föreläste om respekt och allas lika rättigheter. Alla visste att lektionen skulle dra över om någon svor eller ställde till bråk under hennes lektioner. Hon var den enda av lärarna som faktiskt trodde på oss och begärde att vi skulle lära oss lika mycket som eleverna i de andra klasserna från Näset. Till och med Tommy tyckte om henne.

Mitt under den malande presentationen öppnades dörren till bambasalen med ett så högt brak att till och med rektorn stannade upp i sitt dötråkiga tal. Det fanns bara en person som inte brydde sig om att smyga in på lektionerna om hon var sen. Allas blickar vändes mot dörren. In kom Noor och ett sus gick genom salen.

Noor hade bytt om på toaletten och en pangbrud steg in i bambasalen. Hon hade släppt ut sitt vackra långa hår som nu var rakt. Hon måste ha ägnat en hel kväll åt att fixa det. På sig hade hon en vit Calvin Klein-t-shirt som visade magen och ett par ljusa jeans som hon måste ha klippt hål i. Jag såg direkt att hon hade försökt sminka sig och klä sig som fotomodellen Tyra Banks. Noor hade aldrig sett så het ut.

Hade hon bara varit aningen längre skulle man ha kunnat tro att det var Tyras tvillingsyster som kom gående, som på en catwalk, helt oberörd av allas blickar. Noor passerade rektorn och jag kunde se att hon sökte efter mig med blicken. Så jag ställde mig upp och vinkade in henne. Noor satte sig mellan mig och Tommy. Resten av uppropet stirrade Tommy på Noor.

Efter ett tag viskade Noor till mig. ”He’s in love with the coco. Jag sa ju att när man väl blir kär i en svart tjej så går man inte tillbaka.”