I en serie rapporter undersöker Fastighetsägarna Syd hyresrättens framtid. Med anledning av att den först delen släpps skriver Anna Wiking om att hyresrätten inte bör förpassas till att vara ett andrahandsval.
Självutnämnda titlar kan ju lätt uppfattas som något självgott. Men i vårens och galornas tid kostar jag ändå på mig en: Hyresrättens ambassadör – här har ni mig!
Med över 20 år i hyresrättens tjänst i yrkeslivet och lika många år som hyresgäst anser jag titeln vara välförtjänt, men kanske framförallt välbehövlig. För vad hände egentligen? Det var inte längesen hyresrätten sågs som ett självklart alternativ till det ägda boendet, inte minst när det gällde att göra entré på bostadsmarknaden.
Utbudet av hyresrätter var stort och Gert Wingårdhs ord läget, läget, läget fick både hyresrätter och bostadsrätter att stolt slå upp portarna och visa upp variation och valmöjligheter. Nu är det en annan syn på hyresrätten som lyfts fram på bostadsmarknaden.
[ Annons ]
I rapporten Huset, hemmet och jag, som nyligen tagits fram av Fastighetsägarna Syd, står det där svart på vitt, en insikt som kanske är föga förvånande men likväl får mig att känna sorgsenhet: det råder en stigmatiserad bild av hyresrätten. Sex av tio tror att de flesta som bor i hyresrätt gör det för att de inte har råd med en bostadsrätt. Att äga sitt boende är även den form som flest spontant tänker passar dem, oavsett hur de bor idag. De som äger känner stolthet. De som hyr känner stress.
Jag vågar anta att känslan av stress står i direkt relation till den dysfunktionella bostadsmarknaden, där utbud inte matchas av efterfrågan och som bjuder in till en osund (och stressande) andrahandsmarknad. Men hyresrätten i sig, den måste vi ändå vara överens om är stressens motsats?
En månadshyra som förändras en gång om året, en hyresvärd som står för all ekonomisk risk och som du bara hör av dig till om kranen droppar, tvättmaskinen krånglar eller om din granne och du har olika syn på definitionen av störande ljud.
Vad som däremot kanske skulle kunna stressa är den där bilden av oss. Att vi som bor i hyresrätt rimligen måste vilja äga vårt boende. Att vi som hyresgäster är ett kollektiv med samma livssituation och samma önskemål. Att vi har minimal möjlighet att sätta en personlig prägel på vårt boende och är styrda av någon annans val. För att inte tala om ekonomin, så ekonomiskt osmart att inte äga. Jo absolut, om vi ser boendet som en investering av kapital.
Men om vi ser det som en investering i frihet och i tid. Med pengar över till annat än buffert för boende. Med möjligheten att smidigt kunna flytta dit studierna, arbetet, kärleken eller helt enkelt bara framtiden för oss. Då borde vi känna oss hur lugna och stolta som helst.
Som ambassadör för hyresrätten tar jag mig friheten att hävda att vi hyresgäster är lite mer av kosmopoliter. Att vi delar en insikt med invånarna i de stora städerna. Se bara detta citat från rapporten Huset, hemmet och jag :”Jag märker att det påverkat mig att jag bott i Berlin och Köpenhamn. Att hyra är så självklart där. Finns inte alls samma status i att äga som det gör här hemma. Det är nästan tvärtom” .
Nästan tvärtom. Ja, ni ser. Om vi nu bestämmer oss för att tvätta bort stigmat kring hyresrätten kan vi istället prata om hur viktig och bra hyresrätten är för samhället och tillväxten, för friheten och flexibiliteten. Kanske är det till och med så att tillgång trumfar ägande. Låt oss hylla hyresgästen som gjort ett smart val och fastighetsägaren som ser till att hyresrätten finns och förvaltas.
Hyresrätten är mer än en boendeform. Den är en del vår gemensamma välfärd och en viktig förutsättning för ett inkluderande och hållbart samhälle. För att fortsätta utvecklas och växa behöver vi värna och investera i hyresrätten, både som individer och som samhälle. Men mer om det nästa gång.
Anna Wiking,
stadsutvecklings- och samhällsstrateg Fastighetsägarna Syd
