Den som redan äger en eller flera bostäder behöver inte mer stöd. Det menar Riksbyggens vice vd Mårten Lilja, som i en avslutande replik till Folkpartiets Robert Hannah istället föreslår statliga egnahemslån till den som saknar egen bostad.
Den bostadspolitik Folkpartiet presenterade i förra veckan syftar till att öka utbudet av bostäder, vilket naturligtvis är bra. För att få fler nya hyresrätter, såväl genom nyproduktion som i form av lägenheter som hyrs i andra hand, föreslås förändringar i hyressättningssystemet som sannolikt leder till högre hyror samt ytterligare bättre ekonomiska villkor för de som hyr ut en privatbostad.
Som bekant är boendekostnaderna olika beroende på upplåtelseform. Högst boendekostnad har den som hyr i andra hand. Några exempel från verkligheten belyser detta. Enligt uppgifter från TT så är snitthyran för en etta i Stockholm som upplåts i andra hand 7 000 kronor i månaden. En nyproducerad etta med förstahandskontrakt kostar cirka 6 000 kronor per månad. Detta jämför jag med en nyproducerad bostadsrätt i Sundbyberg där boendekostnaden (avgift till föreningen plus ränta på insatsen) samt en amortering på 1 000 kronor per månad ger en sammanlagd boendeutgift på 4 700 kronor per månad.
Vore det inte en bättre politik att främja möjligheterna för hushållen att kunna efterfråga en egen bostad, istället för att hyra någon annans investering?
Vi i branschen eftersöker en konstruktiv diskussion om hur vi löser de stora samhällsutmaningarna vi har med bostadsbrist och höga trösklar för att ta sig in på bostadsmarknaden. Efter att ha läst Robert Hannahs inlägg ställer jag mig fortfarande frågan: Vore det inte en bättre politik att främja möjligheterna för hushållen att kunna efterfråga en egen bostad, istället för att hyra någon annans investering?
Vad sägs om statliga ”egnahemslån” till de som ingen egen bostad har istället för ytterligare stöd till de som redan äger en eller flera lägenheter? De frågorna, som ställts utifrån den svåra situation som särskilt unga vuxna möter på bostadsmarknaden, har inte Robert Hannah kommenterat, än mindre försökt besvara. Jag förställer mig att den diskussionen är intressantare för läsekretsen än min bakgrund.
Mårten Lilja
vice vd, Riksbyggen