De sociala konsekvenserna, orsakade av systemfel på bostadsmarknaden, har nått en alarmerande nivå. Och de riskerar att bli allt värre. I sin ledare argumenterar Reinhold Lennebo för att januariavtalet ger förutsättningar att nu testa nya lösningar för att utveckla den sociala bostadspolitiken.
Med den nya regeringen och det 73-punktsprogram som ligger till grund för samarbetet med Centerpartiet och Liberalerna har bostadspolitiken tagit ett efterlängtat steg högt upp på den politiska dagordningen. Nu gäller det att ta till vara den möjlighet som det innebär.
[ Annons ]
Det ökade politiska fokuset på bostadsmarknaden innebär att politiken nu inte bara har förstått att bostadsmarknaden dras med stora strukturella problem, utan också att det krävs ett helhetsgrepp och nya, konkreta åtgärder för att komma tillrätta med problematiken. Allt detta är bra. För om det är något som karaktäriserat den bostadspolitiska debatten, är det att vi i decennier försökt att lösa problemen med gamla lösningar. Det är tydligt att det inte varit en framgångsrik väg. Det är därför tid för mer ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet.
Under de kommande åren står vi dessutom inför ett läge där situationen på bostadsmarknaden riskerar att förvärras ytterligare. På många håll är problemen så stora att socialtjänsten har blivit den största hyresvärden när resurssvaga hushåll utan sociala problem i övrigt behöver hjälp med att hitta en bostad. För personer med psykiska eller sociala problem blir tröskeln in på bostadsmarknaden då ännu högre. De hamnar sist i kön när socialtjänsten tvingas agera bostadsförmedling.
På många håll är problemen så stora att socialtjänsten har blivit den största hyresvärden.
De sociala konsekvenserna av systemfelen på bostadsmarknaden är omfattande och hamnar ofta under radarn i den bostadspolitiska debatten. Jämfört med höga hyror i nybyggda bostäder är det ett avsevärt större problem att allt fler saknar möjlighet att betala boendekostnaderna för – eller får tillträde till – de billigaste bostäderna som redan finns och som alltid kommer vara billigare än de billigaste nybyggda bostäderna.
I dag befinner vi oss dessutom i ett läge där problemen riskerar att bli ännu större. Den svenska befolkningen väntas under de kommande tio åren öka med 100 000 personer varje år, totalt en miljon fler människor som behöver någonstans att bo. Samtidigt har bostadsbyggandet stannat av och bedöms minska ytterligare framöver. Lägg till det amorteringskrav som helt bromsat den tidigare fungerande bostadsrättsmarknaden i bland annat Stockholm.
Reinhold x 3
Almedalen!
Hållbarhet, bostadspolitik och levande städer – våra teman i Almedalen!
Politikermöten
Januariavtalet har genererat många möten med politiker i vår. Jag hoppas nu på resultat.
Däckbyte
Nu är det snart dags att sätta sommardäck – på cykeln!
För att lösa problemen på bostadsmarknaden krävs därför ett helhetsgrepp med flera olika åtgärder, på både kort och lång sikt. Det är skälet till att Fastighetsägarna välkomnar förslagen i Januariavtalet.
Men det räcker inte att ha förslag. Åtgärderna behöver också utformas så att de får avsedd effekt. Det kan vi göra genom att testa nya lösningar i pilotprojekt, som sedan kan skalas upp när vi ser att resultatet blir bra – eller överges om positiva effekter uteblir.
Januariavtalets förslag om fri hyressättning i nybyggnation, regelförenklingar kring byggande och en bättre fungerande förhandlingsmodell för det befintliga beståndet är sådana begränsade förändringar som visar på möjligheter utan att i grunden omvälva bostadsmarknaden.
Begränsade försök, gärna i flera olika utformningar och lokalt anpassade, bör också göras för att utveckla den sociala bostadspolitiken. Mindre tvärsäkerhet och nej-sägande och större möjligheter att prova sig fram med nya lösningar tror vi är vägen framåt.
Reinhold Lennebo,
vd Fastighetsägarna Sverige
