Regleringen av elnätsföretagen bör ses över för att få bukt med de ökade elnätsavgifterna. Det menar fem ekonomiforskare i en debattartikel i Dagens Nyheter.
De höga elnätsavgifterna i Sverige beror delvis på ökade kostnader för elnätsbolagen. Men det är inte hela sanningen, menar fem ekonomiforskare i en debattartikel i Dagens Nyheter där de en sammanfattar sin rapport med reformer som både ska bromsa avgiftsökningar och stärker möjligheter för nyinvesteringar
Författarna menar att man behöver fokusera på att förändra det sätt på vilket ätt Energimarknadsinspektionen fastställer intäktsramen för nätföretagen, alltså den övre gränsen för bolagens intäkter.
[ Annons ]
Den är i dagsläget baserad på bolagens kapitalbas: det totala värdet på de fysiska anläggningarna som är nödvändiga för verksamheten.
Enligt de fem artikelförfattarna är denna metod den viktigaste anledningen till de stigande elnätsavgifterna. Anledningen är, menar man, att kapitalbasen värderas till sitt nuanskaffningsvärde och att priserna på alla ingående komponenter därefter skrivs upp med byggkostnadsindex. De skriver:
”Detta tedde sig förmodligen rimligt när metoden utformades åren innan 2012. Men sedan dess har byggkostnadsindex stigit betydligt snabbare än KPI. Intäktsramarna och i slutändan elnätsavgifterna har därför stigit snabbare än om kapitalbasens värde hade skrivits upp med KPI.”
De menar att det skett samtidigt som elnätsföretagens lönsamhet allt mer berott på uppvärderingen av gamla anläggningar än på avkastningen på nya investeringar. Slutsatsen enligt forskarna är att incitamenten att investera försvagats.
Forskarnas förslag är dels att att kapitalbasen ska värderas med sitt anskaffningsvärde uppskrivet med KPI. På så vis menar de att elnätsavgifternas ökning troligen hamnar nära ökningen av KPI. Det blir enligt den också en tydligare koppling mellan avkastningen på nya investeringar och höjningen av respektive elnätsföretags intäktsram, vilket stärker incitamenten att investera i elnätet. Dels menar de att den metod som presenteras i rapporten gör den reala kalkylräntan mer långsiktigt stabil och mer förutsägbar. En metod som bygger på ambandet mellan realränta och bnp-tillväxt.
De fem artikelförfattarna är:
Lars Bergman, professor emeritus i nationalekonomi och tidigare rektor, Handelshögskolan i Stockholm
Eirik S Amundsen, professor emeritus i nationalekonomi, universiteten i Bergen och Köpenhamn, medlem i Academia Europea (MAE)
Erik Lundin, ekonomie doktor och forskare, Institutet för Näringslivsforskning (IFN)
Nils Henrik Mørch von der Fehr, professor i nationalekonomi, Oslo universitet
Kenth Skogsvik, professor emeritus i redovisning och finansiering, Handelshögskolan i Stockholm.
