Illustration: Johan Isaksson
Publicerat 3 februari, 2020

Förebild med behov av riktning

Fastighetstidningens nya krönikör Mattias Goldmann tycker att Sverige ska göra som andra länder och förtydliga vårt klimatledarskap för ett bättre momentum.

Sverige ska vara en permanent världsutställning för klimatet. Klimatets globala helpdesk som hela världen hör av sig till. Utmärkt! Men det är dags att hitta systematiken för att leva upp till parollerna!

[ Annons ]

Sju av riksdagens åtta partier är överens. De har exakt samma klimatmål till 2030 och 2045, då Sveriges klimatpåverkan ska vara nettonoll. De gör också samma analys: att när vi inte står för mer än 0,15 procent av världens samlade klimatpåverkan, så är det just som vägvisare vi kan göra faktisk skillnad.

Enigheten är en unik fördel. Jämför med bostadspolitiken, försvaret, skolan, vården eller vad som helst där det är begränsat hur lång hållbarhet ett handslag har. På klimatområdet vet vi vad som gäller val efter val; viktigt för den som vill investera i en batterifabrik, ett passivhus eller en solcellspark.

Enigheten sträcker sig till näringslivet, som också ser fördelen med ett svenskt ledarskap. Då finns stöd för att våga satsa på sådant som inte kommersiellt bär sig än, men där genombrottet troligen väntar runt hörnet.

Men vi kan knappast vara ledande på allt inom klimat. Andra länder förtydligar sitt klimatledarskap; Norge på elbilar, Danmark på vindkraft och Finland på biobaserad ekonomi. Också vi måste börja precisera vad vi egentligen ska vara bäst på, eller åtminstone inse att inom vissa områden är vi för sent ute för att kunna inteckna.

Det finns tankar här, absolut. Hybrit med det fossilfria stålet. Fossilfri cement. Biobränsle för flyg. Elvägar för tung trafik. Riktigt stora träbyggnader. Men motsatsen får sägas ännu vara regeln; väldigt mycket statligt stöd delas ut till klimatsatsningar utan att vi alls resonerat om detta bidrar till att vi tar en klimatmässig tätposition. Risken är att någon annan redan befäst tätpositionen på området blott alltför väl.

Vi behöver också inse att alla i Sverige inte kan gå i samma takt; det är bara i Nordkorea det går och då blir takten inte särskilt hög. Ska vi ta en global tätposition kan det vara rätt att låta någon kommun, region eller landsände ta täten.

Också här har det funnits tankar. Vi har haft pilotlän för biogas och Energimyndigheten har utrett om Gotland kan gå före i omställningen till förnybart och effektivt. Men huvudfåran är motsatsen; alla ska med och alla ska hålla samma tempo.

Klart alla ska med i klimatfrågan. Men alla kommer bäst och snabbast framåt om någon går först och drar. Vi ska inte utesluta lösningar, men önskan om teknikneutralitet får inte betyda att vi inte vågar satsa på vinnare.

Vi ser ett tilltagande missnöje med politiken i Sverige, där vi tyvärr alltmer tycks gå åt samma håll som vår omvärld. Politiken upplevs som kortsiktig och grälsjuk. Därför blir föregångslandet Sverige dubbelt viktigt: Det är precis vad klimatet behöver – och politiken.

I detta land fattas samhälleliga beslut inom ramarna för den representativa demokratin. Därför ska den värnas, och när vi preciserar vad föregångslandet Sverige betyder på klimatområdet räddar vi både politiken och klimatet. En finare win-win finns inte, måtte vi inte slarva bort den.

Mattias Goldmann
Hållbarhetschef, Sweco

Mattias Goldmann

Gör: Hållbarhetschef på Sweco

Mer om: Utsågs under sin tid som vd för tankesmedjan Fores till ”Mäktigast i Hållbarhetssverige” av tidningen Aktuell Hållbarhet. I boken Klimatsynda! (2020) presenterar han ”en optimistiskt syndig tankemodell” för hur vi ska rädda både klimatet och oss själva.

Twitter: @mattiasgoldmann

Läs fler krönikor av Mattias Goldmann »

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Krönikor ]
[ Nyheter ]
[ Reportage ]