Det är bara är att maka på sig när LKAB måste gräva djupare in under Kiruna. Men ännu är inget klart om ersättning till fastighetsägarna. Osäkerhet och oro riskerar att överskugga tron på möjligheterna.
Hade det inte varit för den kompaktvita snödimman som omsluter Kiruna denna sista oktoberdag hade man kunnat ana Kebnekajsemassivet i väst. Vyn mot sydväst är minst lika storvulen – även om det ursprungliga Kiirunavaara-fjällets profil sedan länge är helt omstöpt av malmbrytningen. De platåer man ser längs sidorna på berget är gråberget som tidigare tippades längs sidorna.
[ Annons ]
Inom bara några år har även Mattias Petterssons faluröda hyreslängor bakom oss slukats av gruvan. Tre, eller kanske sju, av hans 21 hyresfastigheter ligger innanför den linje där husen enligt LKAB:s senaste deformationsprognos måste överges senast 2018. Vända åt detta håll ligger stadens framtid bakom oss. Det är i nordost den nya stadskärnan ska byggas.
I åtta år har man levt med beskedet från LKAB; sprickorna från gruvbrytningen närmar sig snabbare än beräknat. Sedan dess har det pratats en hel del om just väderstreck här i Kiruna. Att staden måste flytta accepterades av de flesta, men följdes av en lång och segdragen konflikt om vart. Länge var det åt nordväst, men nu är det alltså nordost som gäller.
Det är en rovdrift det här, man skövlar all malm som finns under den här stan så fort som möjligt. Det kan man inte skönmåla på något vis.
Magnus Bäcktorp, vd Fastighetsmästaren
Krister Nilsson, före detta vd för Fastighetsägarna Mellansverige är Fastighetsägarnas representant i det visionsarbete som nu dragits igång.
– Kommunen lider av att man har haft en otrygg politisk ledning under en lång tid, med missnöjespartier av olika slag. I och med det kan det i den bästa av alla världar komma en genomtänkt och bra vision. Men den är inte sjösatt förrän nästa år. För varje dag som går utan att det finns en fungerande vision, så kan man inte förvänta sig att nya fastighetsinvesterare står i kö.
Mattias Pettersson vet alltså att i stort sett hela hans fastighetsbestånd inom en snar framtid ska rivas (några industrifastigheter berörs ej). För detta kommer han att bli ersatt. Men går man strikt på vad mineralagen säger så får han ut nuvarande marknadsvärde, vilket inte är tillnärmelsevis i närheten av vad han måste betala för att bygga upp beståndet på nytt.
– Jag hoppas kunna fortsätta som fastighetsägare i alla fall. Men just nu finns det så mycket osäkerhet. Det går ju inte att ro detta i land som finansieringen verkar se ut nu.
Vare sig kommunen eller LKAB kan idag med säkerhet säga hur det ska gå till.
– Det blir ett vakuum där osäkerheten sprider sig, säger Mattias Pettersson.
Totalt berörs cirka 3?000 lägenheter, 200 villor, 380 hotellrum och 200?000 kvadratmeter av offentliga lokaler och byggnader när deformationerna i marken kryper allt närmare.
Ett Kiruna utan LKAB är en omöjlighet. Frågan är hur beroende LKAB är av Kiruna.
– Vi är helt fokuserade på att det måste vara ett attraktivt samhälle. För utan Kiruna är det ingen mening att bryta malmen, det hänger ihop, försäkrar Ylva Sievertsson, som är LKAB:s informatör kring samhällsomvandlingen.
Men är inte staden mer beroende av gruvan än vad gruvan är av staden?
– Det är 2?100 LKAB-anställda i staden. Då räknar jag inte med dotterbolagen, plus 1?500 entreprenörer som jobbar inne på LKAB:s område, plus alla som är underleverantörer till entreprenörerna. Det skulle inte vara rimligt att flyga in all den arbetskraften varje vecka.
Hon pratar om att fortsätta verka i den första gruvdisponenten Hjalmar Lundboms anda. Han ville göra Kiruna till ett mönstersamhälle för att på så sätt säkra gruvans framtid. Men hon märker vartåt mina frågor leder och förklarar att jag kommer få svårt att hitta någon konflikt mellan LKAB och medborgarna. Den finns inte, enligt henne.
Men det är nog bara till hälften sant. Att staden måste flyttas råder det stor enighet kring, eller kanske är det bättre att kalla det en stilla acceptans. Men hur det ska gå till kan riva upp starka känslor.
– Du ska veta att vi har hållit på med detta i snart tio år. Men börjar bli ganska less på alla dessa möten där man aldrig kommer fram till något konkret, säger Magnus Bäcktorp, vd för Fastighetsmästaren som är ett av de större privata fastighetsbolagen på orten.
Han har svårt att förstå varför ett statligt gruv-bolag som 2011 gjorde 15 miljarder i vinst inte bara kan betala vad det faktisk kommer att kosta.
– Och då menar jag inte enbart för en avveckling, utan för en verklig stadsflytt. Det är en rovdrift det här, man skövlar all malm som finns under den här stan så fort som möjligt. Det kan man inte skönmåla på något vis. Sen kommer en massa fastighetsägare och företag i vägen för den driften, och då måste ju LKAB betala för sig, och de har ju råd. Men man bara gömmer sig bakom minerallagar.
Alla verksamheter är på något sätt beroende av varandra. Det måste flyttas på en gång, det går inte att ta ett steg i taget.
Göran Cars, professor KTH
Även Annelie Vinsa, vd för allmännyttiga Kirunabostäder beskriver den nuvarande situationen som ett vakuum i väntan på besked om hur inlösen ska gå till. Enligt henne finns det inget annat alternativ än att ersätta funktion med funktion.
– Givetvis är LKAB ett aktiebolag som ska producera största möjliga vinst till minsta möjliga kostnad. Men vi ser att vi har en stad som måste leva. Vi kan inte acceptera att det blir ett nytt Malmberget. En grop mitt i stan, en delad stad.
Det finns prognoser, men ingen fastslagen tidplan. Inte heller kan man vara säker på att det i slutändan visar sig tvunget att ta hela stadskärnan i anspråk.
– Men även om det visar sig att man bara behöver ta ett mindre område i anspråk så kan vi inte bara anpassa oss efter det. Vi måste planera för ett samhälle som fungerar. Vi har inte underlag för att ha två separata centrum, säger kommunalrådet Kristina Zakrisson (S).
Trycket från kommuninvånarna att kommunledningen ska ta ledartröjan är stort.
– Fast vi har inte makten över många av de här frågorna. Det enda vi styr över är detaljplanen, men i förhandlingarna är vi bara en av aktörerna.
Det är en unik händelse och hon vet inte riktigt vart hon ska rikta alla frågor. Hon tar flytten av det egna stadshuset som exempel. Enligt avtalet ska LKAB bygga ett nytt stadshus med de funktioner som finns idag. Så långt är allt väl.
– Men med nuvarande avskrivningsregler för kommuner så kommer det att bli en hård ekonomisk belastning för oss. Då skulle man kunna tänka att vi skickar även den notan till LKAB. Men ska de betala för huset två gånger? Det blir ju också absurt.
Hon hoppas att arkitekttävlingen om utformningen av den nya stadskärnan ska innebära ett lyft. För just nu överskuggar problemen möjligheterna.
– När man i andra städer funderar på stadsutveckling handlar det om hur många hus i taget man kan ta. Och så sitter vi på möjligheten att kunna bygga upp en helt ny stadskärna från scratch. Här kan vi bygga modernt, miljövänligt och funktionellt.
Hennes förhoppning är att de nuvarande fastighetsägarna väljer att flytta med.
– Det är svårt att veta vad som sker. Det kan ju vara fastighetsägare som väljer att ta pengarna och göra något annat. Och kanske, ve och fasa, flytta från stan. Vi kan inte styra om LKAB gör upp med enskilda. Det kan bli en billig affär för LKAB och en bra påse pengar för fastighetsägaren som väljer att göra något annat. Men samhället förlorar på det.
De som lider störst skada av bristen på klara besked är handeln. Många börjar redan krokna. Siffror från HUI Research visar på ett daglig-varuindex på 118 – vilket betyder att fler utifrån handlar, mest norrmän. Men när det gäller sällanköp (kläder, elektronik och så vidare) är index 74.
– Kiruna har ett löneläge som skulle göra många söderöver gröna av avund. Dagligvaror handlar man här, fast gäller det andra varor gör man en utflykt till Luleå eller Haparanda, säger Krister Nilsson.
– Butiksägare som kämpar redan nu har inte råd att flytta eftersom det blir så mycket dyrare med nybyggnadshyror, säger Jan Lindgren som driver klädaffären Centrum i fastigheten som han äger.
Handlare och fastighetsägare vet egentligen inte mer nu än för åtta år sedan. Medan frågorna hopar sig lägger uppgivenheten sig som en blöt filt över framtidstron.
I nuläget har LKAB inget annat besked än att man förhandlar enskilt med varje enskild fastighetsägare i god tid innan fastigheten måste tas i anspråk.
– Men självklart vill vi hålla stan vid liv. Så det gäller att hitta smarta lösninger, säger Ylva Sievertsson.
Hur mycket av staden man faktiskt kan flytta på samma gång hänger såklart ihop med att kommunen får klart en detaljplan, så att det finns yta att bygga det nya på.
Men det finns hopp om att det till slut blir en acceptabel lösning för fastighetsägarna. KTH-professorerna Stellan Lundström, Hans Lind och Göran Cars arbetar på kommunens uppdrag (men med LKAB:s pengar) med att hitta ersättningsprinciper.
För Göran Cars gäller två grundprinciper.
– Det går inte bara att göra en strikt marknadsvärdering av det man river. För då skulle det inte bli någonting alls som byggdes nytt.
Och.
– Alla verksamheter är på något sätt beroende av varandra. Det måste flyttas på en gång, det går inte att ta det ett steg i taget.
Han menar att det även ligger i LKAB:s intresse att medverka till att detta omsätts i praktiken.
– För LKAB vore det ju en katastrof om man inte fick ett bra centrum för då skulle man få svårt att rekrytera arbetskraft.
Om bara dessa bitar hamnar på plats finns det stora möjligheter.
– En mer samlad handel och en bättre miljö runt omkring ger fantastiska förutsättningar. Så det är så klart samtidigt en spännande framtid vi går till mötes när vi från ett helt blankt papper ska skapa en ny attraktiv stad, säger Jan Lindgren.
Läs också:
Man kan bygga den nya staden precis som man vill ha den
”Dags att se möjligheterna nu”
”Flytta all handel i Kiruna på en och samma gång”
”LKAB håller staden i ett järngrepp”
”Hyresgästen får betala”
