En ny undersökning av Stiftelsen Tryggare Sverige visar att tre av fyra i fastighetsbranschen oroas av att bli drabbade av brott mot företaget.
I rapporten Företagens trygghetsundersökning (FTU) redovisas svaren från drygt 16 000 företag från olika kommuner, olika branscher och av olika storlekar. Resultaten visar att i snitt har tre av fem företag under det senaste året oroat sig för att utsättas för brott.
Högst upp ligger fastighetsbranschen, med 74 procent. Siffrorna överraskar kanske inte – livskvalitetsbrott i form av skadegörelse, stölder, inbrott och liknande drabbar sektorn oftare än andra.
[ Annons ]
– Bostadsbolagen bedriver verksamheten ute i samhällets kapillärer, nära människor. Därmed också nära brottsligheten. Så det är inte förvånande, även om det är allvarligt och bekymrande, säger Jacob Ämtvall, statsvetare och näringslivsexpert, Stiftelsen Tryggare Sverige, och medförfattare till rapporten.
Även om fastighetsbranschen står för en mindre del av totalen i undersökningen (5 procent), så menar Jacob Ämtvall, statsvetare och näringslivsexpert, Stiftelsen Tryggare Sverige, att det är tillräckligt för att ta svaren på allvar.
– Dels är de en viktig aktör i det brottsförebyggande arbetet, och kanske den bransch som har mest tradition att jobba med säkerhets- och trygghetsfrågor kopplat till brott och ordningsstörningar. Men man måste också se till fastighetsägarnas behov och inte bara vad de kan bidra med. Man har inte sett dem som brottsoffer som också behöver hjälp och stöd från offentlig verksamhet.
Undersökningen visar också att i genomsnitt 40 procent av de tillfrågade i undersökningen utsatts för brott under det senaste året. Även här ligger fastighetsbranschen högt, 58 procent. Ändå låter majoriteten av fastighetsägarna bli att polisanmäla brotten.
Ungefär 20 procent har rapporterat att man har polisanmält samtliga brott, 30 procent säger att man anmäler vissa brott, medan 51 procent inte anmäler nånting alls av det man utsatts för.
Orsaken är att det så sällan leder till någon förändring eller åtgärd som påverkar situationen i en positiv riktning, utan drogförsäljning och skadegörelse får bara fortsätta, säger Jacob Ämtvall.
– Ofta får man höra efter en anmälan att ärendet är avskrivet eller att utredningen är nedlagd. Detta trots att man anser sig ha bra bevisning, man har kamerabevakning, ändå blir det samma utgång. Det är naturligtvis frustrerande.
Trots det vill Jacob Ämtvall att man ska polisanmäla mera. Han vill försöka få företagen att lyfta blicken och se att statistiken ändå kan leda till någonting gott på lång sikt.
– Hur paradoxalt det än kan låta så behöver polisen få vetskap. Deras verksamhet styrs i ganska stor utsträckning av den officiella kriminalstatistiken, och finns inte anmälningarna där så finns inte brotten inom polisens organisation. Även om man inte får sitt brott utrett, eller en fällande dom mot en gärningsperson, så leder den där pinnen i statistiken till att polisen kan fördela sina resurser utifrån problembilden och fokusera på den här typen av frågor i större utsträckning.
Man måste också se till fastighetsägarnas behov och inte bara vad de kan bidra med.
Utöver det vill Stiftelsen Tryggare Sverige se en större insats från landets kommuner. Trots näringslivets utsatthet finns det stora brister i kommunernas arbete för att förebygga brott mot företag.
– Näringslivet har ju inte ingått i det lokala brottsförebyggande arbetet historiskt sett, utan man har ju fått klara sig själv. Det har varit något av den slarviga devisen om att det drabbar ingen fattig.
En annan del är det som Jacob Ämtvall kallar beröringsskräcken mellan det offentliga och det privata.
– Man är rädd för att blanda offentlig verksamhet med privat. Där har vi inte kommit lika långt som man har gjort till exempel i England, där man ha vissa polistjänster som är finansierade av näringslivet, bankväsende och försäkringsbolag.
Därför vill Tryggare Sverige att man ska inrätta ett Nationellt centrum mot näringslivsbrott med syfte att främja samarbete mellan polis, kommun och näringslivet.
– Då skulle man kunna gå in och få finansiering för de här tjänsterna från det privata näringslivet och hitta experter som man kan knyta till sig i de här specifika grupperna.
Ett sådant arbete skulle i så fall bedrivas både strategiskt och operativt med fokus på exempelvis butiksstölder, våld och hot i handeln samt organiserad brottslighet i näringslivet.
– Åtminstone på lokal nivå, med att kommunen och polisen närmar sig näringslivet och bildar arbetsgrupper utifrån specifika utmaningar som man har att jobba med. Då kan man från företagens sida dela sin lägesbild strukturerat, i form av trygghetsundersökningar och liknande, men också i framtagandet och genomförandet av åtgärder.
