Ett Malmö som hämtar andan

Malmö är definitivt inte längre den grå staden som många minns som ett nödvändigt stopp på vägen till Köpenhamn och kontinenten. Det är inte svetsare och svarvare utan hipsters och kreatörer som kastar sig upp på cykeln på Möllan och tar sig genom blåsten till det gamla industriområdet, och staden är nog mer än någon …

Annons:

Annons:


Malmö är definitivt inte längre den grå staden som många minns som ett nödvändigt stopp på vägen till Köpenhamn och kontinenten. Det är inte svetsare och svarvare utan hipsters och kreatörer som kastar sig upp på cykeln på Möllan och tar sig genom blåsten till det gamla industriområdet, och staden är nog mer än någon annan plats i Sverige en blandning av allt och alla typer av människor, med olika bakgrund och arbete. Det är en total identitetsförändring som skett på bara tjugo år och nödvändig förändring efter att industrin lades ner: att försvinna eller förändra var alternativen.

– När jag kom till Malmö var staden i en djup kris och det var omöjligt att fortsätta i samma spår. Malmö var tvungen att byta identitet och det har vi också gjort, säger Ilmar Reepalu,ordförande för Malmös kommunstyrelse och mest känd som ”Malmös starke man”.

GEMENSKAPEN. LdB FC Malmö är ett topplag i damallsvenskan. Gabriel Petrov och Oliver Holmgren fotograferas tillsammans med anfallsstjärnan Ramona Bachmann.
Ilmar Reepalu.

Vi träffas bara ett par veckor innan han ska kliva ner från posten han suttit på i nitton år. Då, 1994, hade Ilmar Reepalu en tydlig vision om en ung hållbar kunskapsstad. Han involverade alla; politiken, näringslivet och invånarna. Stadspolitik och företagande hamnade i fokus och ett hårt arbete med stadens varumärke tog fart. En av Reepalus ögonstenar är Malmö högskola som byggdes 1998 och som idag har 24 000 studenter. En annan är satsningen på hållbart  byggande i staden.

Per Svensson.

Per Svensson, kulturskribent på Sydsvenskan och Malmöbo, har också på nära håll följt stadens transformation.– Malmö är ett av få exempel där en politisk vilja att förändra en stad lyckats och där det blivit ungefär så som man tänkt sig. För den image Malmö har idag är den totalt motsatta mot vad man tidigare hade. Det var en entydig och tråkig stad. Det fanns inga ställen att gå ut på och det var otroligt gammaldags. Men idag är Malmö extremt heterogen och tätt sammansatt och därför också en spännande stad, säger Per Svensson.

Till stor del beror förstås Malmös framgång på Öresundsbron och länken med Köpenhamn. Regionens integration, som mäts av Öresundskommittén i ett integrationsindex, ökade konstant fram till 2008 vad det gäller arbetsmarknad, transport och kommunikation, bostadsmarknad, näringsliv och kultur. Men sedan dess har integrationen varit på nedgång. Anders Olshov, vd på Öresundsinstitutet var en av de som pratade sig varm om regionens potential och trots den nedgående trenden har han inte förlorat tron.

Anders Olshov.

– Den här typen av utveckling går i cykler. Vi är inne i en nyttig paus. Men jag är helt övertygad om att den kommer att ta fart igen och att Malmö och Köpenhamn kommer att bli en storstadsregion. Hade det bara gått framåt hade man kanske varit nöjdare. Nu tvingas alla parter tänka efter vilka våra styrkor och svagheter är, säger Anders Olshov.

VISIONERNA. Mer än någon annanstans i Sverige
tillåts idéer bli verklighet. Janne Nilsson, montör på Skanska, är med och skapar dem.

Även Stefan Lindvall, vd på Fastighetsägarna Syd, är övertygad om Öresunds-regionens kraft och framtid. Han tror inte att Malmö kommer att kunna stå på egna ben utan den övriga regionen. En uppfattning han delar med Anders Olshov.
– Integrationen har tagit längre tid än vi trodde. Där tror jag den nya generationen är väldigt viktig eftersom den söker sig till båda sidor av sundet i sin jakt på arbete. Men trots att det har gått trögt så är det många danskar som bosatt sig på den svenska sidan. Nettoinflyttningen har visserligen upphört och flyttåget går nu till den danska sidan. Fast danskarna har under de senaste åren blivit en del av Malmö, säger Stefan Lindvall.

Stefan Lindvall.

Nu har Malmö också en mörkare sida med segregation, utanförskap och arbetslöshet som påverkar stadens framtida attraktionskraft. En sida som inte minst syns i medias rapportering. Den rikaste tiondelen har gått från att vara sex gånger rikare än den fattigaste tiondelen 1990 till att vara tolv gånger så rik 2008, skriver Malmökommissionen i sin slutrapport. Inkomstfattigdomen har ökat och omfattar numera tre av tio Malmöbor och när det gäller barnfattigdom hamnar Malmö i absoluta botten av samtliga kommuner. Förvärvsgraden var endast 

62 procent 2011 jämfört med den nationella nivån på 74 procent. Skillnaderna i förvärvsgrad mellan utrikesfödda och svenskfödda i Malmö är nästan 25 procent.
– Det man ofta glömmer bort när man pratar om Malmös omvandling är att ekonomin faktiskt egentligen är lika dålig som på nittiotalet. Skatteunderlaget är fortfarande väldigt dåligt och medelinkomsten ligger långt under rikssnittet, säger Per Svensson.

MÅNGFALDEN. Fyrtio procent av Malmöborna har invandrarbakgrund. Dansuppvisning utanför Islamic center.

En förklaring till det är att många av de resursstarka områdena ligger utanför Malmö. Enligt Per Svensson är det lätt att glömma att Malmö erbjuder arbetstillfällen till många i omkringliggande kommuner där skatteunderlaget är stort och inkomsterna höga. Ilmar Reepalu håller med.
– Man kan inte bara konstatera att det är dåligt. Malmö är inte bara de som bor i staden utan också de 60 000 som varje dag pendlar hit. Dessutom har lågkonjunkturen i Europa påverkat Malmö i större utsträckning än den påverkat till exempel Stockholm.

Malmö är en starkt segregerad stad. Men trots det är oroligheterna (som Stockholm upplevde före sommaren i bland annat Husby) till följd av segregation, relativt små. Per Svensson tror att en orsak kan vara en stark lokalpatriotism.
– Det har förekommit kravaller men inte i den utsträckningen man skulle kunna förvänta sig. Malmö-kommissionen kan ju visa siffror på segregationen som är rent förfärande. Men trots detta konstaterar de förvånat att det är förhållandevis lugnt och positivt. Deras förklaring är en speciell kultur. Det finns en Malmöpatriotism som överstiger de här problemen. Det betyder inte att man ska förringa dem på något sätt men det är intressant, säger Per Svensson.

KRIMINALITETEN. Seved är ett litet område nära centrum. På senare år har kriminaliteten ökat och polisen patrullerar numera regelbundet.

Per Svensson lyfter också fram stadens täthet som en faktor till lugnet. I Malmö blir inte den fysiska segregationen lika påtaglig, som i till exempel Stockholm, eftersom alla områden ligger så nära varandra. Men det kan också vara en bidragande orsak till varför kriminaliteten i Malmö uppfattas som väldigt hög. För statistik från Brottsförebyggande rådet visar att risken för att bli utsatt för brott faktiskt är större i huvudstaden än i Malmö. Men som Brå också konstaterar i en rapport är det som händer på Malmös gator och torg mer synligt eftersom det sker i stadskärnan. Andelen som kände otrygghet vid utevistelse i det egna bostadsområdet var under åren 2006–2011 i snitt 30 procent i Malmö och 21 procent i Stockholm och Göteborg.

Men vilken beskrivning är då korrekt? Den ljusa framtidssagan eller den mörka med brott och segregation? De flesta vi talat med skulle säga båda två och att de tillsammans utgör det som kanske är speciellt med Malmö.

– Jag brukar alltid säga att det är två historier om Malmö som till synes är helt okompatibla. Den ena är den om den enorma framgången. Det är jätte-hippt och händer en massa saker och den andra är ett ställe där folk skjuter varandra hela tiden. De berättas oftast samtidigt och helt okomplicerat. Men sanningen är den att det finns ett element av sanning i både den mörka och ljusa historien och det är när de sätts samman som man förstår hur attraktiviteten kring Malmö skapats, säger Per Svensson.

HANDELN. Det råder en överetablering inom handeln där små butiker får problem. Men Mohammed Majed har fullt upp i grönsaksståndet på det klassiska Möllevångstorget.

Kanske är det också kaxigheten som är stadens signum. Illmar Reepalu personifierar den och Stefan Lindvall påtalar den. Du hör den i tonen när du talar med lokalbefolkningen och den känns när du går runt på gatorna. Det finns en extremt stark lokalpatriotism och den skär igenom alla sociala grupperingar. Men stadens, invånarnas och politikernas självförtroende lutar ibland åt en övertro på möjligheterna. Just nu är det nästan som om staden hämtar andan inför vad som komma skall. Anders Olshov tror att det är precis vad som händer och att den avmattning vi ser i Malmö är tillfällig.

– Jag tror att Malmös identitet idag är i ett övergångsskede. Vi har lämnat den svenska industristaden för den multinationella tjänstestaden, men är på väg mot storstaden. Malmö är inne i en period av reflektion efter det hastiga ansiktsbytet och tror sig bli en del av ett storstadsområde med Köpenhamn och Lund. Planeringen för den täta storstaden är i full gång.

_________________________________________________

Fakta/ En ung befolkning

• 2012 flyttade 17 309 personer ut från Malmö och 19 828 in till staden. Den enskilt största gruppen inflyttade var ungdomar 20–29 år.

• Under 2012 föddes
5?150 barn
i Malmö, vilket är den högsta siffran som någonsin uppmätts.

Fram till 2018 förväntas befolkningen i Malmö öka med cirka 5 000 personer per år.

30 procent av Malmöborna är i åldern 0–24 år.

• 41 procent är födda i utlandet eller har båda föräldrarna födda i utlandet. I hela Sverige är siffran 26 procent.

13 procent av befolkningen mellan 16 till 25 år varken arbetar eller studerar. Det är högst andel av alla städer i Sverige.

Annons: