Med utgångspunkt i Lars Strannegårds val att profilera Handels som en skola där konst och kultur tar stor plats diskuterades kulturens roll i stadsutveckling på Fastighetsägarnas fullmäktige.
Den som lyssnade på Lars Strannegårds sommarprat är väl bekant med hans kultursyn. Handelshögskolans rektor har även i andra sammanhang vänt sig mot att kultur enbart applåderas när den bidrar till arbetstillfällen och tillväxt.
Applåderna är i sig målet, skulle Lars Strannegårds budskap kanske kunna sammanfattas. Kultur som inte är beroende, utan viktigt i sig självt för näringslivet. Om det är konsensus för fastighetsföretagande går inte att säga. Applåderades gjordes Lars Strannegård i alla fall som Inbjuden till Fastighetsägarnas fullmäktige på Arkdes i onsdags.
Som rektor menar han att Handels har ett ansvar att ge studenterna fler perspektiv. Inte minst då kulturen öppnar dörrar för empati för de framtida makthavarna. Något AI aldrig kommer att klara av, menar Lars Strannegård. Han har sett till att kända konstnärer inrett klassrum, det ordnas konserter och bokcirklar.
– Konsten och kulturen fungerar som ett intellektuellt och emotionellt klipulver som öppnar sinnena. Vi är så fruktansvärt specialiserade i våra utbildningar i Sverige att det behövs något som vidgar våra skygglappar, sa Lars Strannegård.
Man måste tro på idén och att det funkar.
Han ställde själv den uppenbara frågan – det är ju trots allt den ledande handelshögskolan i landet: är det lönsamt?
Svaret: egentligen omöjligt att avgöra vad som är korrelation och kausalitet. Men Lars Strannegård kunde med viss belåtenhet konstatera att det troligen är så. Skolan rankas högt internationellt och eleverna är attraktiva på arbetsmarknaden.
– Men det handlar om att bestämma sig för att satsa. Man måste tro på idén och att det funkar.
Ett konstaterande som också var genomgående när han tillsammans med en panel vidgade cirklarna ytterligare till att handla om hur fastighetsföretag bidra till att utveckla både staden och kulturen.
Annica Ånäs, vd Atrium Ljungberg, hämtade exempel från Slakthusområdet som är mitt uppe i en expansiv transformering till en destination för mat och kultur.
– För oss är det en del av vår affärsstrategi. Det finns en tydlig korrelation mellan antalet människor som besöker en plats och fastighetsvärden. Men för att nå dit krävs det mod. När vi tog oss an Slakthusområdet var det viktigt att utgå från en vision och att göra det på riktigt från start, sa Annica Ånäs.
För kulturverksamheterna är sällan i sig det mest lönsamma. Därför menar Annica Ånäs att kulturen i många stadsutvecklingsprojekt får komma in på slutet när man rott hem de stora lönsamma kontrakten. Något som underlättade, konstaterade Annica Ånäs, är att Atrium Ljungberg har rådighet över ett stort område.
– Och det visade sig att det lönar sig. Ni har vi tecknat två viktiga stora kontrakt i området, Universal Music och Menigo.
Tomas Hermansson, vd Bonnier Fastigheter, beskrev det som ganska självklart att ta in kulturen ”med en ägarkrets där kulturen ligger i dna:t”.
– Vi är väldigt långsiktiga och arbetar i ett 200 års-perspektiv. Om vi ska lyckas attrahera de som kommer från handels måste det finnas en attraktivitet i de här platserna.
Det är platserna och fastigheterna där man inte fått in kultur som kommer att få de riktigt stora problemen.
Och då hade ju Lars Strannegård gjort tydligt vad som krävs: kultur.
Ingela Lindh är ordförande Fastighetsägarna Sverige, men hon talade nästan mer som en representant för kulturen. Hon sitter bland annat i styrelsen för Kungliga operan. Ingela Lindh beskrev en verklighet där det trots kanske inte är helt självklart att kulturen bjuds in.
–Man kan säga att det är viktigt att tänka långsiktigt. Det är bra. Men satsningar måste betalas idag. För kulturen är det tyvärr tydligt att det råder ett kärvt ekonomiskt läge. Det är därför vi får de torftiga miljöer vi ofta får, sa Ingela Lindh.
Alexandra Hagen, vd White arkitekter, talade om målkonflikter i dialogen med fastighetsägare.
– Många vill satsa på kultur. Men ofta blir det en kamp mellan det kortsiktigt lönsamma och det mer långsiktiga som är kulturen.
Men Alexandra Hagen menade att i tider av minskade behov av fastigheter så utgår kultursatsningarna med seger.
– Det är platserna och fastigheterna där man inte fått in kultur som kommer att få de riktigt stora problemen.