[ Annons ]

Publicerat 14 april, 2023

Ett hoppfullt stopp på röda linjen

Fastighetstidningens redaktionschef hittar inte riktigt orden. Men vill ändå försöka säga något om en viktig hållbarhetsinsats i Fittja.

På väg med röd linje i riktning Norsborg scrollar jag twitterflödet i brist på bättre. Denna dag är det Carola och Bengts dag på internet.

Carola Häggkvist som kommenterat invandring och gängkriminalitet och Bengt Westerberg som menar att det krävs en mer nyanserad debatt om det samma.

[ Annons ]

Mest handlar det om Carola.

I höjd med Örnsberg famlar jag runt med någon slags idé om att jag också ska säga något om det hela. Jag inbillar mig för ett ögonblick att jag ska kunna hitta en utgångspunkt för att säga något om … och inser att jag knappt vet vad det egentligen handlar om längre.

På väg åt andra hållet har jag gett upp tanken. Och bra är väl det. Jag ser inga skäl att förlänga en ännu ett plågsamt malande om att man måste ha tillåtelse att berätta om det som oroar en i samhället. Detta alltså om en person som just gjort det i tre timmar i Sveriges näst största morgontidning. Kanske har det sagts kloka saker under Carola och Bengts vecka. Men det är inget som fäster.

Här finns ingen framåtrörelse. Det blir bara ännu en vända ner i kulturkrigets leriga skyttegrav.

Man behöver inte hålla med Irena Požar i allt – det gör man uppenbarligen inte, 784 twittrare har känt behov av att kommentera hennes krönika – men detta är vad jag tar med mig från denna vecka:

”Ord spelar roll, jag vet. En spade är en spade. Men att försöka reda i om någon ÄR rasist eller ”bara” uttrycker sig rasistiskt kan göra oss blinda för det verkliga problemet: vad som faktiskt förmedlas när en person säger något.”

Under mitt korta stopp i Fittja blir jag positivt påmind den framåtrörelse som vi så lätt missar upptagna av annat. Jag är inbjuden av den ideella föreningen The Good Talents för att vara med när medarbetare på fastighetsbolaget Revelop coachar de tolv ungdomar som ägnar sin påsklovsvecka till att arbeta med lokal hållbarhet.

Jag hänger på en grupp som fått i uppgift att hitta sätt att återerövra ett alltför ofta negativt narrativ kring Botkyrka. När jag ber dem berätta om hur det är att ständigt mötas av misstro och förutfattade meningar enbart utifrån hemadress, är det en specifik händelse som satt uppenbara spår: statsminister Ulf Kristerssons uttalande om mordet på artisten Einár i Hammarby Sjöstad.

”Då pratade han om att det var så hemskt att det nu började bli skjutningar där helt vanliga familjer bor. Vad menade han? Är det inte vanliga familjer som bor här?”

Precis som Irena Požar påpekar så finns det skäl att fundera på vad som förmedlas när vi säger något.

Jag fortsätter att famla efter orden för att beskriva mitt korta besök.

Eftersom jag senare hamnar i en diskussionen om just det, finns det även skäl att fundera kring varför de tar upp just Ulf Kristerssons uttalande.

Är det en politisk åsikt som uttrycks? Att Sveriges statsminister är rasist och inte bryr sig det minsta om ortens barn?

Nope, det var i alla fall inte vad jag uppfattade.

Är det ett exempel på hur ser sig som ständigt offer för majoritetssamhällets ständiga illvilja?

Nope, det märkte jag inte minsta spår av.

Vad jag hörde var snarare en lätt förvåning. En häpenhet över att vi ännu står så långt från varandra. Men absolut inte då utifrån en passiv offerroll. Tvärtom. De ville spela en aktiv roll i att skriva sin egen historia: ”Vi måste få hit folk. Vi ska göra något”.

”Ord spelar roll”. Det blir också så uppenbart hur jag famlar efter ord för att göra detta rättvisa. I journalistiken bör vi sträva efter klarspråk. Helst ska vi redan i rubrik och ingress fånga in essensen. Men ju mer jag kämpar, desto tydligare blir det vad vi då också missar.

Vad handlade det här korta mötet i Fittja om? Har de formulerat en tydlig lösning på segregation i utsatta områden?

Naturligtvis har inte 12 påsklovslediga kids i Fittja formulerat svaret på en av vår tids stora utmaningar på ett par post it-lappar under sina övningar.

Jag fortsätter att famla efter orden för att beskriva mitt korta besök. Men får erkänna mig besegrad.

Jag lånar istället orden från Vane Kostovski, förvaltningsansvarig på Revelop, när han kort skulle sammanfatta gruppens arbete:

”Ni kommer att sköta det här bra!”

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]