En normkritisk stadsplanering bör inkluderas när vi planerar för framtidens offentliga rum. Men vilka hinder finns på vägen? Den frågan diskuterades under en paneldebatt i Almedalen på onsdagen.
”Nu ska hela rasket rivas, nu ska hela rasket ut…”
Per Myrdals ”Trettiofyran” fick inleda seminariet om jämställd stadsplanering som arrangerades av HSB. Frågan som diskuterades var hur våra gemensamma stadsrum ska planeras och byggas för att alla medborgare ska känna sig inkluderade och trygga.
Viktoria Walldin, socialantropolog på arkitektbyrån White, menar att det är ett ämne som branschen måste ta tag i direkt.
– Forskning visar att 80 procent av våra publika aktiva ytor upptas av killar mellan 7–19 år. Det här är ett akut ämne som måste lösas. Vi tror att vi är så himla bra och jobbar med de här frågorna, men det stämmer inte. Våra stadsrum är inte byggda för alla.
Catherina Fored, vd och arkitket på HSB Norra Stor-Stockholm, framhöll att en stadsplanering som inkluderar alla är något som ligger högt på agendan hos bolaget.
– Jag vill påstå att om vi planerar för kvinnor och barn planerar vi för städer som funkar för alla. Trygghet och säkerhet är de viktigaste frågorna just nu. Vi vill ha ett öppet samhälle. Vi måste därför planera in så att våra stadsrum är öppna för alla.
Claes Thunberg (S), kommunstyrelsen ordförande i Järfälla kommun, berättade att man i Järfälla arbetar för att bygga in kultur och idrott i stadsmiljöerna för att göra de mer tillgängliga.
– Jag vill ta fasta på den byggda verkligheten. Vi jobbar med ”mjuk infrastruktur” genom att bygga in kultur och idrott som har en otroligt stor betydelse för medborgarna. Platser ska inte enbart formas utifrån våra boenden.
Avslutningsvis efterfrågade Viktoria Walldin att skolan ska inkludera stadsplanering i sin undervisning.
– Kunskap är A och O för att man ska kunna förstå de här frågorna. Då krävs det att man har lite på fötterna. Om man inte själv arbetar i bransche vet man väldigt lite om stadsplanering. Det borde vara något man lär sig redan i grundskolan.
Hon anser även att beställarsidan har ett ansvar att våga låta medborgarna få vara med och utforma sina stadsmiljöer på riktigt.
– Ska man utforma en park som ska vara mer inkluderande för tjejer – låt då tjejerna få hålla i processen! Vi måste få se fler beställare som är lite modiga och faktiskt vågar släppa in de som vi bygger för.
