Eniga om vägen framåt för svensk stadspolitik

Politiken och fastighetsägare behöver jobba än tajtare ihop för att driva på en hållbar stadsutveckling. Det är Elin Olsson och Mats Hederos eniga om efter ett långt rundabordssamtal i Fastighetsägarnas regi.

Annons:

Annons:

Annons:


Det blev till att vänta på den utlovade intervjun för Fastighetstidningens utsände.

– Vi hade nog kunnat hålla på i några timar till, det var ingen direkt brist på samtalsämnen, konstaterade Elin Olsson statssekreterare till bostadsminister Per Bolund.

Samtalet om hur svensk stadspolitik kan visa vägen till en hållbar stadsutveckling leddes av Rudolf Antoni, näringspolitisk chef på Fastighetsägarna GFR, och en av medpratarna var Mats Hederos, vd AMF Fastigheter.

– Det är tydligt att i måste bli bättre på att verkligen visa att vi vill och kan bli en del av samhällsutvecklingen. Här tror jag att vi fastighetsägare varit ganska passiva. Vi märker att när vi engagerar oss i samhällsfrågor så kan vi göra jättemycket. Till viss del finns det en konstig sanning att om man ska göra samhällsnytta så är det olönsamt. Det är en inställning som måste bort.

Elin, vad är det viktigaste du tar med dig från samtalet?
– Just att det finns ett fortsatt stort engagemang från fastighetsägare kring hållbar stadsutveckling. Det inget nyvaknat intresse, utan man har under flera år drivit på för att frågan ska upp på agendan. Det är oerhört centralt för hållbarhetsarbetet rent generellt. Det är städerna och stadsutvecklingen som är noden för det arbetet.

Mats, vilket budskap ville du skicka vidare till politiken?
– Att det blir väldigt bra om politiken och fastighetsägare jobbar tillsammans utifrån en gemensam målbild. Ett exempel är utvecklingen av Brunkebergstorg där vi jobbat nära samtliga politiska partier under lång tid. Målbilden handlar inte om att satsa på ett visst fasadmaterial eller liknande, utan hur en stadsdels som varit död ska bli levande.

Elin, håller du med?
– Ja, det är också i fokus för den nya nationella arkitekturpolitiken – alltså att det är viktigare vad arkitekturen gör för samhällsutvecklingen snarare än att det ska se ut på ett visst sätt. Det är ett stort skifte som skett.

Diskuterade ni några konkreta reformer som politiken kommer att behöva ta tag
– Vi pratade en del om relationen mellan översiktsplanering ner till detaljplaner och till sist bygglov och hur den processen kan bli bättre. Där tror jag att det inom gällande regelverk finns mycket att göra, men det finns också saker politiken måste titta vidare på, inte minst handlar det om att hjälpa kommunerna att kunna ställa relevanta krav. Om det räcker med vägledning eller om vi måste gå in och styra tydligare återstår att se, säger Elin Olsson.

Vad gör regeringen just nu i frågan?
– Vi har nyligen tillsatt en utredning som ska titta på konkurrensfrågor kring kommunernas agerande. Det handlar om de så kallade särkravsfrågorna där jag delvis kan uppfatta att det är något man skyller på och i vissa fall är berättigad kritik. Men det kan finnas ställen där kommunerna behöver skärpa sig och inte vara inne och detaljstyra i så hög grad, utan släppa det så att fastighetsägare och byggherrar kan göra sitt jobb.

Men kan det inte finnas en stor risk att när fastighetsägare, som exempelvis Mats, tar ett stort ansvar för utvecklingen av en plats så kan vi också riskera en privatisering av stadsrummet?
– Där är det kommunala planmonopolet och central. Tittar man på AMF Fastigheters arbete med Urban Escape och Brunkebergstorg så är det oerhört lyckade exempel där fastighetsägaren tagit ett stort ansvar och man hittat en bra balans. Men man får inte vara naiv och tro att kommunerna kan dra sig undan ansvaret för det allmänna. Under många år fanns det en tendens att privatisera det offentliga och det tycker jag är viktigt att ha ögonen på.

Vad säger du, Mats?
– Det handlar om en konstant dialog mellan oss och staden. Vi har sedan 2011, när vi fick reda på att Swedbank skulle flytta, haft ett ständigt pågående samtal både på politisk- och tjänstemannanivå. Vi har inte alltid varit överens, men vi har löst det. Och man pratat en gång i veckan så skapas det ett förtroende. Då vågar man släppa lite från bägge håll. Då blir frågan om vem som egentligen gör vad ganska oväsentlig, för man märker att vi har samma syn kring mycket.

Håller du med, Elin?
– Ja, det var glädjande att Mats under samtalet nämnde att trots en ny majoritet i stadshuset så lyckades man förvalta tankar och idéer förvaltas över det politiska skiftet. Det är viktigt eftersom stadsutvecklingsprojekt tar tid.

Brunkebergstorg är en plats där det finns stora värden att vinna. Hur ser det ut på mindre orter där det inte finns samma lönsamhet?
– Tajtare ramar leder ofta till en mer innovativ kraft. Vi ser hur många orter, Botkyrka till exempel, som gör mycket innovativt på bostadsförsörjningsfronten. I de stora norrländska kommunerna ser vi också en innovationskraft där man vågar hoppa över inkörda hjulspår. Där är det ofta svårare i de större städerna där man sitter fast i tyngre strukturer. Så att vara mindre behöver nödvändigtvis vara en nackdel.

– Jag håller med, säger Mats Hederos. Man polariserar lätt storstad mot landsbygd. Man ska komma ihåg att det är en helt annan utmaning att jobba med platser som Stureplan där man ska utveckla något som redan fungerar bra till något fantastiskt är ännu svårare. Jag tror att angelägenhetsgraden för att utveckla en plats är nyckeln för ett lyckat samarbete.

Annons: