Med tanke på vilka långtgående konsekvenser det skulle få har det varit förvånansvärt tyst kring EU:s detaljreglering av framtida energirenoveringar.
Tisdagen den 14 mars röstade Europaparlamentet igenom en ny lag om energieffektivisering av byggnader. Energy Performance of Buildings Directive, vanligen förkortat EPBD, innehåller långtgående krav på fastighetsägare att energirenovera. Detta utan hänsyn till att energiprestandan på svenska hus generellt är högre än i andra länder. Inte heller tas det hänsyn till att de ofta värms upp med relativt klimatvänliga energislag.
För att ge en uppskattning av vad det skulle kunna kosta så har Sveriges Allmännytta räknat fram att det rör sig om kostnader på omkring 100 miljarder kronor per år för deras medlemsföretag. Problemet, menar representanter från fastighetsbranschen, är inte så mycket hårda energikrav i sig. Utan en detaljreglering som leder till att resurser används helt fel, i värsta fall rent kontraproduktivt.
[ Annons ]
Vi vet att det inte kommer att bli exakt som parlamentet vill, inte heller som rådet vill. Men någonstans däremellan.
Men – för det finns ett viktigt men här – det kommer med all sannolikhet inte att genomföras exakt på detta vis. Det som nu sker är en sedvanlig jämkning i en så kallad triolog mellan kommission, parlament och ministerråd.
– Vi vet att det inte kommer att bli exakt som parlamentet vill, inte heller som rådet vill. Men någonstans däremellan. Parlamentet kommer att få igenom vissa delar, det är naturligtvis oroande.
Det säger centerpartiets EU-parlamentariker Emma Wiesner. Som parlamentariker kan hon nu göra ganska lite för att påverka utgången. I triologen drivs parlamentets hållning av ett förhandlingsteam som övriga parlamentariker inte har möjlighet att påverka.
Det finns goda möjligheter att påverka genom de diskussioner vi har i ITRE-utskottet under förhandlingarnas gång.
Socialdemokraten Erik Bergkvist delar uppfattningen att det behövs en större grad av flexibilitet. Men till skillnad från Emma Wiesner röstade han ja. Motiveringen är att ett nej i EU-parlamentet kan leda till en marginaliserad roll i de fortsatta förhandlingarna. Men han menar att då parlamentets och ministerrådets positioner ligger långt ifrån varandra, så är också förhandlingsutrymmet stort.
– Det finns goda möjligheter att påverka genom de diskussioner vi har i ITRE-utskottet under förhandlingarnas gång, och jag kommer att lyfta vikten av flexibilitet för att varje land ska kunna välja de åtgärder som ger bäst utväxling. Jag är också trygg med att det svenska ordförandeskapet i EU kommer att se till att det nordiska perspektivet i den här frågan lyfts och beaktas i förhandlingarna i vår, säger Erik Bergkvist.
I länder som Finland, Tyskland och Estland har frågan väckt debatt. Men i Sverige har det varit förvånansvärt tyst.Ett fåtal svenska medier har skrivit, en handfull europaparlamentariker har försökt nå fram från Bryssel. Men med tanke på att väldigt tuffa krav är att vänta från EU har de politiska talespersonerna varit väldigt osynliga.
När Fastighetstidningen kontaktar Klimat- och närings-livsdepartementet är svaret att Sverige i egenskap av EU-ordförandeland är förhindrad att kommentera saken ur svensk ståndpunkt.
– Sverige kommer i egenskap av ordförande att lägga upp en planering av förhandlingen, tillsammans med parlamentet och kommissionen. I trilogförhandlingen företräder vi rådet, säger Daniel Liljeberg, statssekreterare hos energi- och näringsminister Ebba Busch (KD).
För den svenska positionen i frågan hänvisar han till ett fakta-pm förankrat i riksdagen förra året. Där framgår att man vill verka för större flexibilitet. Men om det gjorts någon samlad konsekvensanalys vad förslaget skulle innebära för svensk del är svårt att veta då regeringen i egenskap av ordförandeland alltså inte menar sig kunna driva en svensk linje.
