En smart och öppen stad

Författaren och forskaren Boyd Cohen har utvecklat en modell som ofta används för att mäta "smartheten i en stad". I sin krönika ger han exempel på de nya perspektiv vi behöver när vi skapar platser för framtida invånare.

Termen smarta städer gjorde sin entré på världsscenen för runt tio år sedan. I början var detta en sektor som främst drevs framåt av multinationella teknikföretag som IBM, Cisco och Siemens. Tack och lov har begreppet smarta städer breddats drastiskt de senaste åren. Framför allt handlar det inte längre enbart om ICT (informations- och kommunikationsteknologi) utan om att i stort stärka livskvaliteten i våra städer.

[ Annons ]

För ett par år sedan hade jag förmånen att jobba med ett flertal projekt inom grönt samhällsbyggande. Jag tror att fastighetssektorn, genom att omfamna grön teknik, gröna byggstrategier och inte minst genom att införliva ICT i fastigheterna, kan ha en betydande inverkan på livskvaliteten i städerna. Allra viktigast är att engagera medborgarna i medskapande processer för att bygga ett mer hälsosamt och välmående samhälle.

Från att enbart ha fokuserat på optimering av byggnaden för maximal utnyttjandegrad och lönsamhet, börjar fastighetsutvecklare nu i allt högre grad se hur projektet kan bli en del i samhällsbygget som kan öka eller reducera livskvaliteten i stadsdelen.

Detta kräver en mer holistisk approach som inbegriper medborgarinput redan från början. Det handlar med andra ord inte enbart om att uppfylla de krav som ställs av staden och bygglovsregler.

Platsen borde beaktas mot bakgrund av nuvarande och framtida möjliga behov. Genom att få med saker som grönområden, cykelvägar, smarta belysnings- och bevattningssystem, gröna takodlingar och även stadsdelsträdgårdar, gör att en byggnad kan införlivas som en funktionell del av grannskapet.

Jag har haft förmånen att jobba tillsammans med utvecklare som förstått denna viktiga roll och som redan från start omfamnat ett brett samhällsengagemang.

Exempelvis jobbade jag, tillsammans med Vancouvers stad, och en privat utvecklare med den olympiska byn i vinterspelen 2010. Vi ordnade dussintals workshops för engagerade samhällsmedborgare, och utforskade allt från billigt byggande till lokala energisystem. Vi tog även fram strategier för att med hjälp av gamification (eller spelifiering, alltså metoder för att öka engagemang med inspiration från dataspelsvärlden) uppmuntra till energibesparing.

Vi insåg att en smart och hållbar stad prioriterar delad mobilitet

Genom att energiförbrukningen för var och en av de 20 byggnaderna visades offentligt skulle vi kunna få de boende att tävla om lägsta möjliga energiförbrukning. Vi kämpade också för att minska, inte öka, antalet parkeringsplatser, eftersom vi insåg att en smart och hållbar stad prioriterar delad mobilitet och ”walkability” framför privat fordonsägande.

Ser vi framåt dyker det upp nya områden som kommer intressera medborgarna. Där ser jag byggnader som stöder kvarboende för äldre, byggnader med både nollenergi- som nollvatten-förbrukning. Jag tror på fler flexibla utrymmen inom den byggda miljön där vi delar både lokaler i boendet och arbetet. Det minskar hyreskostnader, samtidigt som känslan av samhörighet växer.

Kort sagt, i stället för att bara tänka teknik kommer framtidens smarta städer att handla om ett designtänk som engagerar både nuvarande som framtida invånare.