”En levande stad har inte råd att välja bort bilen”

Skrota inte bilen – satsa på rena, tysta och säkra fordon istället. Det förespråkar Anders Ydstedt, som menar att planeringen av bilfria städer är början på en farlig utveckling – inte minst för värdet på stadens fastigheter.

Alexander Ståhle åberopar i sin replik på min en lång rad internationella exempel på borgmästare, trafikplanerare och FN-tjänstemän med flera som också vill bestämma mer över vår mobilitet. Det handlar om att ställa upp en konflikt mellan människor och bilen.

[ Annons ]

Min tes är däremot att människor i hög utsträckning fortsätter välja bilen. Statistiken visar att bilförsäljningen bara ökar. Det farligaste i Ståhles argumentation är därför när han i sin första artikel erkänner att hans vision ett önskemål – inte en prognos. Han skriver att ”Det är viktigt att förstå att utvecklingen inte är helt ödesbestämd. Den går att påverka genom planering.” Och det är just detta som är målet för Ståhle och de politiker han refererar till – de vill styra vår mobilitet och de accepterar inte att människor föredrar att själva bestämma när, från vilken plats, till vilken plats och med vem de ska resa.

Fastighetsägare som vill fortsätta att göra affärer med människor, snarare än med FN eller borgmästare, gör därför klokt i att fortsätta att anpassa sig efter människors preferenser. Nyligen invigdes Mall of Scandinavia med annonser om tillgång till varma, torra och fria p-platser. Ett logiskt affärsmässigt erbjudande eftersom bilburna kunder konsumerar mer. I Nordstan i Göteborg står de 20 procent bilburna kunderna för 60 procent av försäljningen. En levande stad har inte råd att välja bort bilen.

Att ”planera” bort bilen kan vara farligt för staden och fastigheters värden.

Ståhle har inget till övers för villaboende i förort. Men många föredrar att bo på en plats och arbeta någon annanstans. Förhoppningsvis kan staden fortsätta att vara en plats både för de som bor där och rör sig inom fem minuters promenadavstånd och de som pendlar eller söker ett större utbud. Här ser jag den största risken för staden och dess fastighetsägare med Ståhles vision; att innerstadsboendes önskemål begränsar nödvändig trafik till kontor och affärer.

Så handen på hjärtat fastighetsägare. Vilken stad vill ni äga fastigheter i? Ståhle visar i sin första artikel upp tre möjliga visioner för den framtida staden: fristaden, teknostaden och ekostaden. Jag skulle tror att de flesta fastighetsägare föredrar de två visionerna ”fristaden” och ”teknostaden” som exemplifieras med Atlanta, Houston och Mellbourn respektive Singapore, Tokyo och Seoul. De flesta som äger en fastighet i ”ekostaden” som exemplifieras med Bukarest, Aten och Havanna skulle nog gärna byta den mot en fastighet i Atlanta eller Tokyo.

Det är självklart alldeles utmärkt om fastigheter har goda möjligheter för fotgängare, cyklister och bra anslutningar till kollektivtrafik. All mobilitet behövs. Men att ”planera” bort bilen kan vara farligt för staden och fastigheters värden. Istället för att begränsa bilismen bör vi skynda på utvecklingen mot rena, tysta och säkra fordon. Att kontrollera trafiken är en maktfråga och det är tyvärr många som vill begränsa den fria rörligheten – som är en förutsättning för marknadsekonomin.

Anders Ydstedt

rådgivare till företagare och organisationer på Scantech Strategy Advisors