En knivskarp samhällsveteran

Samhällsvetaren som blev politiker, som blev stadsbyggnadsdirektör, som blev vd i flera samhällsbyggarföretag – nu på Tyréns. Ulrika Francke har sedan sjuttiotalet varit en av branschens tyngsta röster i debatten.

Utanför fönstret breder Södermalm, Gamla stan och vattnet ut sig som en perfekt kuliss inramad av en krispigt klarblå hösthimmel och stark sol. Det är eftermiddag och på gatan nedanför rör sig trafiken vid Slussen i ett slags ”lugnet före stormen”-tempo. Bakom glaset på sjätte våningen i byggnaden på Peter Myndes Backe 16 sitter konsultbolaget Tyréns vd. Kanske är det den dova göteborgskan eller rörelsemönstret med armarna i kors där hon sitter lugnt och stadigt och blickar ut över staden. Ulrika Francke osar pondus. Och med rätta. Hon är en veteran i branschen, och i staden.

– Jag känner till de flesta och har varit med länge i branschen. Till exempel på den tiden då vi hade överskott på bostäder. När man hellre än att sänka hyran för en trea plomberade ett rum och hyrde ut den som en tvåa. Jag har varit med om att man har testat många dumma förslag som jag nu undrar hur de egentligen kom på.

Men att det blev fastighetsbranschen, eller Stockholm för den delen, var inte alltid en självklarhet. Som tolvåring bodde Ulrika Francke ett år i USA. Hennes pappa fick ett jobb som professor där och familjen följde med. Kanske var det året i USA som väckte samhällsintresset och reslusten för direkt efter gymnasiet gav sig Ulrika iväg till London – för att jobba med sjöfart.

– Jag hade planer på att bli sjöfartsjurist så jag åkte iväg för att testa lite, men så blev det inte. Istället återvände jag till Göteborg för att studera juridik. Men ganska snabbt så började jag sakna storstadspulsen. Göteborg hade blivit väldigt litet. Återigen var det faderns jobb som tog Ulrika ut på nya äventyr. Denna gång hade han erbjudits en tjänst i Stockholm och Ulrika var inte sen med att ta chansen att följa med. Året var 1975 och sedan dess har hon blivit kvar. Då tog också samhällsintresset över och Ulrika lämnade juridiken bakom sig och började studera ekonomisk historia. Nu var också politiken en del av Ulrikas vardag.

Det är ett problem att hyresgäster kapitaliserar på de värden som finns i de billiga lägenheterna i innerstaden. Det blir svarta affärer och det är inte bra för marknaden.

– Samhällsintresset har jag alltid haft men det var omdaningarna av Göteborg när jag gick i gymnasiet som verkligen fick mig intresserad. Rivningarna av Haga och Avenyns förändring var på tapeten och hus på Avenyn ockuperades. Jag var inte med men jag var där och hälsade på, säger Ulrika och skrattar åt minnet.

På den tiden rev Göteborg långt mer än Stockholm och det var bristen på dialog och alternativa lösningar som upprörde Ulrika Francke.

– Vi var ett ungt gäng som alla ville bo billigt och centralt. Vi kände att här fanns ju redan bra ettor och visst kunde man dela toalett med någon. Det var inte hela världen och duscha kunde man ju alltid göra på någon idrottsanläggning. Engagemanget i rivningarna ledde Ulrika till ett möte med byggnadsnämnden och det var den första riktiga kontakten med politiken.

– Jag minns att jag kände mig väldigt liten men blev förvånad över att de faktiskt lyssnade på mig.

Med den erfarenheten i ryggen tog också den politiska karriären fart. Ulrika engagerade sig i Liberala studentförbundet och blev så småningom ordförande där 1980–81. Hon hoppade av studierna efter att ha blivit erbjuden ett jobb på folkpartiets kansli i Stockholms läns landsting. Ett par år senare satt hon som stadsbyggnadsborgarråd i Stockholm och som ung småbarnsförälder och politiker i åttiotalets fastighetsvärld stack hon ut.

– Jag tyckte det var jättekul att vara heltidspolitiker. Då kände jag mig inte som en banbrytare utan jag ville bara gå in och göra ett så bra jobb som möjligt. Och visst fick man vara med om en del men det var ju ändå så att när byggarna kom in på kontoret var det jag som satt på makten, säger Ulrika Francke och berättar en av flera situationer som hon nu kan skratta åt.

Trots att hon som kvinna själv inte varit särskilt utsatt tycker hon att branschen har genomgått en stor förändring och gått från obligatorisk bastu och öl till professionella möten.

– Det är banne mig en revolution. Jag tror det var få som egentligen trivdes i den där miljön. Idag är det vansinnigt många fler kvinnor i branschen och generellt mycket mer professionellt.

Men i slutändan trivdes Ulrika ändå inte i rampljuset som politiken ändå innebar. – Barnen var små och jag tyckte inte om att ha Expressens reportrar hemma i köket på morgonen. Dessutom skulle det alltid vara bild med bebis på armen vispandes välling och jag tyckte att det var såååå töntigt hela tiden. Så hon lämnade politiken bakom sig och även om hon sedan dess gjort små inhopp och fortfarande idag har ett politiskt uppdrag som ordförande i Stadsteaterns styrelse vill hon inte gå tillbaka. Men att helt lämna beslutfattandet till andra verkar vara svårt för en person som Ulrika Francke. Sedan slutet på åttiotalet har hon suttit på olika positioner inom fastighetsbranschen allt ifrån vd på ett fastighetsbolag i Diöskoncernen till stadsbyggnadsdirektör i Stockholms stad och idag som vd för konsultbolaget Tyréns.

– På Tyréns lever vi med samhällsutvecklingsfrågorna, allt från vatten till buller. Vi är ett kunskapsföretag och ägnar oss åt forskning. Jag tycker att det är självklart att man måste göra det. Ska man verkligen erbjuda något nytt så måste man avsätta tid till det och det har vi prioriterat.

Ulrika Francke har ända sedan protesterna inför rivningen av Haga engagerat sig i bostadsfrågan. Tyréns är en av huvudsponsorerna för Nybyggarkommissionen som leds av förre statsministern Göran Persson, och hon sitter också med i Bokriskommittén som initierats av bland annat Fastighetsägarna. Enligt Ulrika Francke är en av de stora orsakerna till dagens bostadssituation att det alltför länge varit enbart en branschfråga.

– För tio år sedan var jag på en bostadsdebatt och då satt hela gänget som hade varit med sedan åttiotalet där på lång rad. Så kom Birgit Friggebo och konstaterade att ”det har inte hänt någonting i den här världen sedan jag slutade som bostadsminister. Det enda som har hänt är att Ulrika har blivit medelålders.” Först nu börjar det ändras.

Men hon tycker att debatten är inskränkt och mest handlar om Stockholms innerstad. Det kan vara att de som debatterar frågan också är de som bor i billiga hyresrätter i innerstan.

– Det är ett problem att hyresgäster kapitaliserar på de värden som finns i de billiga lägenheterna i innerstaden. Det blir svarta affärer och det är inte bra för marknaden. Det är bättre att det blir vita affärer och att pengarna kommer in och arbetar där de ska arbeta. Och jag anser inte att de billigaste lägenheterna behöver ligga på Östermalm.

Istället bör man enligt Ulrika Francke fundera på om alla lägenheter behöver ha samma standard – det blir väldigt stereotypt, både till utbud och prisklasser. Och måste allting jämt och ständigt vara tipp topp. Men den viktigaste faktorn till ökat byggande är enligt Ulrika Francke att reformera hyreslagstiftningen.

– När man ska sätta spaden i jorden för att bygga en hyresfastighet måste man veta vad man faktiskt kan ta ut i hyra. Sådana lotterier som vi har idag kan man ju liksom inte vara med på. Men på vilket sätt och i vilken takt förändringarna ska ske kan man diskutera.

– Men det är ju också så att betalningsviljan inte är lika stor överallt. Hon efterfrågar också mer innovation i bostadsbyggandet och anser att vi borde serieproducera mer för att få ner kostnaderna och öka byggandet. På Tyréns har de, i likhet med Sabo, försökt ta fram ett typhus som skulle kunna massproduceras.

– Det första huset blir dyrt men kan man bygga fler och på olika ställen går det att få ekonomi i projekten. När det byggdes mycket inom miljonprogrammet så byggde ju en byggherre 1?000 bostäder på ett ställe och fick på så sätt ner byggherre- och projekteringskostnaderna. Idag är det inte ovanligt att man bara bygger femtio lägenheter. Då blir det svårt att hålla ner kostnaderna. Ulrika Francke tror att flera markanvisningar kan vara en av lösningarna.

– Om kommunerna kunde lova att till exempel ge markanvisning för 500 lägenheter över en viss tid. Då kan man ta kostnader i första projektet och sedan föra över den på de andra projekten när de kommer. Varför man inte jobbar så idag vet jag inte.

Frågor om städernas själ och funktionalitet saknar Ulrika Francke ofta i debatten.

– Ta till exempel lastning och lossning av varor. När Jernhusen skulle bygga en ny station på Vasagatan var det väldigt mycket prat om ett högt hus och om arkitektur. Men jag saknade då förutsättningarna för att försörja stationshuset med leveranser. De frågorna är väldigt viktiga för stadsbyggare för att en stad ska kunna flöda runt byggnaderna.

Diskussionerna kring de nya planerna för Slussen är ett annat exempel där Ulrika menar att funktionalitet har fått stryka på foten.

– Slussen är först och främst en funktion och det glöms alltid bort i debatten. Slussen finns ju till för att inte Saltsjön ska försvinna in i Mälaren och för att kontrollera vattenflödena så att det till exempel inte blir översvämning i tunnelbanan. Nu har funktionsaspekten i detaljplanen till slut blivit helt ok. Nu kommer det att bli ett par knöliga år att ta sig till och från hemmet, säger Ulrika och blickar ut över området bakom sig som hon själv passerar varje dag till och från bostaden på Kungsholmen.

Det viktigaste för en stadsutvecklare är att förstå att man inte planerar för nuet.

Helt nöjd med funktionaliteten är hon inte. Hon tror att cyklisterna kommer få svårt att få plats. Och de värnar Ulrika Francke extra mycket om eftersom hon anser att biltätheten i Stockholms innerstad måste ner.
– Det viktigaste för en stadsutvecklare är att förstå att man inte planerar för nuet. Det vi konstruerar idag kommer att stå minst hundra år och det måste vara funktionellt i hundra år. Vi måste också bygga så att staden tål förändringar.

För Stockholms del anser Ulrika att stadens tillgänglighet är den viktigaste frågan.
– Jag tror fortfarande att det finns en jättepotential i kollektivtrafiken och jag tror att Förbifart Stockholm spelar en jätteviktig roll. Den kommer att skapa nya knutpunkter som är viktiga för att avlasta Stockholm city.

Det finns nästan inte en aspekt vad det gäller samhällsutveckling som Ulrika Francke inte har en åsikt om eller erfarenhet av. På Tyréns får hon dagligen använda sig av den breda kunskapen och under hennes tid som vd har företaget vuxit sig dubbelt så stort och expanderat ut över landets gränser. Hon trivs på sin position och med att ha många bollar i luften. Som vd, och person, är hon resultatinriktad och nu ska hon ta företaget ännu längre.

– Vi har satsat under de senare åren och det kommer vi att fortsätta med. Målet är att växa både i Sverige och utomlands.

_________________________________________________

Fakta/ Ulrika Francke

Född: 1956 i Göteborg.
Bor: I bostadsrätt på Kungsholmen i Stockholm.
Familj: Två vuxna barn och maken Michael.
Aktuell med: Vd för Tyréns, aktiv i Nybyggar­kommissionen och Bokriskommittén, Styrelseordförande för Stockholms stadsteater och styrelseledamot i Swedbank, Wåhlin Fastigheter AB, Hexagon och IQ Samhällsbyggnad.

_________________________________________________

Fakta/ Tyréns

Är: ett av Sveriges ledande konsultföretag inom samhällsbyggnad med fokus på lösningar inom stadsbyggnad och infrastruktur.
Grundades: 1942 av Sven Tyrén när han tog över John-Erik Ekströms Konsulterande Ingenjörsbyrå.
Omfattning: Idag har företaget 1 300 anställda i Sverige, Storbritannien och Estland och omsatte 1?235 miljoner kronor under 2012. Paradrätt i köket: Långkok.

_________________________________________________

10 frågor till Ulrika Francke

Favoritbyggnad i Sverige: Stadshuset i Stockholm med sitt fantastiska korridorsystem.
Byggnad som aldrig borde byggts: Garnisonen – det är en mastodont med långa tråkiga fasader.
Bästa egenskapen: Positiv och diplomatisk.
Sämsta egenskapen: Jag har nog lite för många bollar i luften ibland.
Favoriträtt: Tortellini med fiskfyllning.
Favoritpryl: Ipaden – den är med överallt.
Mest stolt över: För att inte säga mina barn som alla andra så säger jag Tyréns. För det är jag verkligen.
Favoritmusik: Allätare.
Senast läst: Stephen Frys memoarer.