Publicerat 19 augusti, 2013

En bortvald risk inför valet kan bli en förlorad möjlighet

Vid den här tiden om ett år är valrörelsen inne i sitt mest intensiva skede. De viktigaste valfrågorna har sedan länge utkristalliserats och vi vet förhoppningsvis för vilken politik respektive parti söker väljarnas mandat. Kanske står två tydliga regeringsalternativ emot varandra. Kanske vet vi på morgonen efter valdagen vilka partier som formerar nästa regering. Eller så […]

Vid den här tiden om ett år är valrörelsen inne i sitt mest intensiva skede. De viktigaste valfrågorna har sedan länge utkristalliserats och vi vet förhoppningsvis för vilken politik respektive parti söker väljarnas mandat. Kanske står två tydliga regeringsalternativ emot varandra. Kanske vet vi på morgonen efter valdagen vilka partier som formerar nästa regering. Eller så blir det inte så. När det gäller val och valrörelser brukar osvuret vara bäst så här långt i förväg. Fråga Sören Holmberg, professor och mångårig expertkommentator i SVT:s valvakor, som tvärsäkert dömde ut Alliansens möjligheter senast det begav sig.

[ Annons ]

Detsamma gäller naturligtvis vilka frågor som fyller dagordningen. Sett till de senaste decenniernas valrörelser får frågor kring bostäder räknas till högoddsarna. Och det finns en del som talar för att de även nästa år får svårt att kvala in på topplistan. Lite hårdraget och krasst kan man säga att det finns få röster att hämta bland nyckelväljarna på en strid om skattemedel till produktion av nya bostäder och upprustning av befintliga.

Samtidigt är det svårt att blunda för bostadsfrågornas bubblarpotential den här gången. Bostadsbristen slår mot sysselsättning, högre utbildning, tillväxt och välfärd. En illa fungerande marknad för hyresrätter motverkar en välbehövlig nyproduktion och en rörlighet som ger fler tillträde till bostadsmarknaden, samtidigt som den driver på hushållens skuldsättning med negativa konsekvenser för hela samhällsekonomin.

Också bland en växande del av allmänheten har insikten vuxit om att enskilda förändringar är både nödvändiga och möjliga att genomföra.”

Det Almedalsprogram som föregår ett valår är egentligen en tveksam måttstock för den som vill sia kring valrörelsens viktigaste frågor. Men det ska heller inte underskattas. Sommarens politikervecka i Visby bjöd på 80-talet seminarier som berörde bostadspolitik, där inte minst bristen på hyresrätter och förutsättningar för en större bostadsproduktion fick stort utrymme. Det är fler än det någonsin varit och fler aktörer än tidigare – även utanför bygg- och bostadssektorn – deltog som både seminariearrangörer och debattdeltagare. Det är förvisso lätt att bli hemmablind och antalet bostadsrelaterade aktiviteter ska ställas mot det totala aktivitetsantalet som i år översteg 2 200. Men utöver att fler talade om frågorna fördes diskussionerna ofta i ett vidare perspektiv.

Hinder, utmaningar och möjligheter adresserades inte bara utifrån branschaktörer och enskilda. I stället tog samtalen ofta avstamp i ett övergripande samhällsperspektiv, med en fungerande bostadsmarknads betydelse för välfärd och ekonomisk utveckling. Den perspektivförskjutningen är viktig och utgår inte från ett taktiskt övervägande kring vad som får politiska beslutsfattare att lyssna mer uppmärksamt. Det handlar om att problemen på den svenska bostadsmarknaden redan slår hårt mot ekonomin, vilket fler känner av. Men även insikten om att det finns strukturella problem som behöver hanteras spelar in.

Genom regeringens sextiotal utredningar och myndighetsuppdrag adresseras flera av de strukturproblem jag brukar sortera in under ”byråkratiska hinder”. Vad gäller reformer kring det som av den statliga Hyresbostadsutredningen beskrivs som ”en nyckelfråga för hyresmarknaden”, hyressättning och investeringsförutsättningar som följer av bruksvärde- och förhandlingssystemen, finns det ännu en betydande politisk utvecklingspotential.

Någon tävling om vem som inför valrörelsen vill gå längst i politiska förslag för att påbörja en reformprocess för att få bostadsmarknaden att fungera bättre i det avseendet förväntar jag mig inte.
Men det är möjligt att en total frånvaro av förslag utgör ett risktagande. Reformåtgärder efterfrågas inte bara av EU-kommissionen, OECD, IMF, Finanspolitiska rådet, experter på Boverket, med flera. Också bland en växande del av allmänheten har insikten vuxit om att enskilda förändringar är både nödvändiga och möjliga att genomföra, även utan renodlade marknadshyror och inskränkningar i konsumentskyddet.

Som strategi kan det förstås fungera att göra ingenting, med övertygelsen om att alla gör likadant, och låta en eventuell valrörelsedebatt kring boendet handla om subventioner. Särskilt ansvarsfullt är det däremot inte och en bortvald risk blir en förlorad möjlighet.

För övrigt…

… gläds jag åt hur många organisationer och företag som i dag vill delta i den bostadspolitiska debatten.

… vore mycket vunnet om fler enskilda som debatterar bostadspolitik hade basala kunskaper om ekonomiska samband.

… hoppas jag att ni alla haft möjlighet att njuta av den underbara svenska sommaren.

 

Martin Lindvall, Näringspolitisk chef, 

Fastighetsägarna Sverige

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]