Efter nio år i Tyskland flyttade Anna Granath Hansson hem till Sverige och är nu doktorand vid KTH:s bygg- och fastighetsekonomiavdelning. Med erfarenheterna från Tyskland diskuterar hon gärna industriellt bostadsbyggande och en mindre snäv syn på social housing.
Social housing är väl lite av ett tabu att förespråka?
[ Annons ]
– Jo, men det finns olika modeller av social housing och man kan inte som vissa gör säga att allt är dåligt. Det behöver inte vara skräckbilden av stora bostadsområden med låg kvalitet. I Tyskland har man sedan länge ett socialt bostadsbyggande som inte är perfekt, men det byggs i blandade områden för att motverka segregationen.
Blir det inte en extremt dyr lösning?
– Redan idag lägger kommunerna ner mycket stora summor på att få fram sociala kontrakt och bostäder till nyanlända och det blir ofta lägenheter som är dyra och av dålig kvalitet. För mig handlar det om kostnadseffektivitet, att få fram så många och så bra bostäder som möjligt för de pengar man är beredd att lägga ner. Då bör man utvärdera olika system.
Hur ska det gå till?
– Med koncepttänk och ökat industriellt byggande. Man byggde så redan på 1930-talet och metoden finns hos byggbolagen. Tanken är inte att ställa ut allt på en åker och göra nya miljonprogramsområden. Det räcker att få upp en volym inom en region och sedan ställa ut husen på femton olika platser, då märker ingen att det är likadana hus.
Det byggs väl Kombohus och liknande redan i dag?
– Tyvärr inte i den omfattning som efterfrågas. Många kommuner har inte markanvisningar och planer som är anpassade till konceptet. Om planen tillåter ett hus som maximalt är femton meter brett och koncepthuset är sexton meter blir det problem. Jag kan konstatera att det inte är alla kommuner som är positiva till industriella koncept.
Kanske för att man tycker det blir fult?
– Estetik är tycke och smak, personligen tycker jag inte att Kombohusen är fula. Ska vi säga att det är fult så blir det inga bostäder, det är ett sämre alternativ i mina ögon.
Är det inte byggbranschen som bromsar för att marginalerna är dåliga?
– Nej, nu bygger man mest dyrare lägenheter och där kan marknaden snart vara mättad. Tvärtom ser många bolag möjligheten att bredda sin kundkrets.
Kan vi bo med lika mycket utrymme?
– Trenden med mindre boendeyta per person är redan tydlig även i dyrare projekt. I lågpriskoncept kommer den förmodligen att krympa ytterligare. Här har arkitekterna en stor utmaning att komma med bra lösningar för att förena ekonomi och funktionalitet.
Hur många kvadrat måste en tvåbarnsfamilj ha idag?
– I barnrikehusen som byggdes på 1930-talet bodde en familj på fem-sex personer på 42 kvadratmeter. Prioriteten på den tiden var att få en dörr att stänga om sig och ett badrum. Det är absolut inte det vi pratar om idag. Minsta möjliga yta för en tvåbarnsfamilj idag är snarare 70 kvadratmeter.
