[ Annons ]

Terese Bengard är verksamhetschef på Hela Sverige ska leva. Hon har tidigare varit kommunalråd för Socialdemokraterna i Ragunda kommun i östra Jämtland. Terese kan man följa på twitter under @TBengard.
Publicerat 9 oktober, 2018

Drömboendet är på landsbygden

Det behövs ett nytt sätt att tänka, ett nytt sätt att värdera boende på landsbygden, en ny politik för bostadsutveckling i hela landet. Det menar Terese Bengard, verksamhetschef Hela Sverige ska leva.

När jag var kommunstyrelsens ordförande i Ragunda kommun i Jämtland i början av 2010-talet hade kommunen under en längre tid avvecklat bostäder. Den så kallade ”kommunakuten” var inkopplad och lägenheter revs eller omvandlades för att användas till andra ändamål. Nu, knappt tio år senare, pratar man om bostadsbrist i princip i alla kommuner i Sverige och så även i Ragunda. Det har hänt mycket i Sverige de senaste åren och det har varit svårt för beslutsfattare och banker att hänga med.

[ Annons ]

Det är viktigt att komma ihåg att det finns olika slags landsbygder med olika förutsättningar i Sverige, men när jag åker runt och föreläser och håller i debatter och samtal om landsbygden så har bostadsfrågan verkligen tagit plats på agendan. Och så klart är det viktigt för alla kommuner att ha folk boende i kommunen då det avgör kommunens ekonomi.

Illustration: Johan Isaksson.

När landshypotek gjorde en undersökning om var svensken helst vill bo så hamnade landsbygden i topp. Riksorganisationen Hela Sverige ska leva gjorde en undersökning som visade att landsbygdsborna var mest nöjda med sitt val av boende och nyss kom Trendrapporten 2018–2019 av Svensk Fastighetsförmedling som visade att svenskarnas riktiga drömboende ligger på den svenska lands­bygden. Det uppger nästan var tredje.

Varför är det då så svårt att få till bostadsbyggande på dessa platser? Det är en kombination av avsaknad av finansiering, bankernas värdering av hus på landsbygden och osäkra kommuner med lite medel i kassan som har svårt att satsa. I vissa fall kan strandskydd ställa till problem, eller att det inte finns kommunalt va-nät till fastigheten. Men det behövs också andra sätt att bygga på. Idag är det dyrt och komplicerat med upphandlingar och regelverk som försvårar möjligheterna till små­skaligt byggande.

Jag har hört berättelser om familjer som inte får låna till ett hus trots att månadskostnaden skulle bli lägre om de flyttade dit istället för att bo i en hyreslägenhet. Jag har hört berättelser om hur banken värderar bostadshus till så lite att man inte får låna pengar till att köpa det. Jag har hört berättelser om att det enda sättet att få låna till att bygga ett hus är att rika föräldrar borgar för det. Jag har hört berättelser om företagare som vill bygga på landsbygden, som själva är byggare men ändå inte får kalkylen att gå ihop. Jag har hört berättelser om länsstyrelser som stoppar bygget av mindre fastigheter bredvid vattendrag som är mindre än en å på grund av ”strandskyddet”. Listan går att göra lång.

Det behövs ett nytt sätt att tänka, ett nytt sätt att värdera boende på landsbygden, en ny politik för bostadsutveckling i hela landet – uppenbar­ligen vill många bo där men de hindras idag. Att då uteslutande koncentrera sig på att bygga i städer verkar dumt. Det försämrar i sin tur dessutom utvecklingen i hela landet som vi så gärna vill ska ske. Jag hoppas att de kommande politikerna kan se helheten, lätta på regelverk, ställa krav på bankerna och omvärdera den rådande bostads­politiken så att hela Sverige kan leva.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Krönikor ]
[ Nyheter ]
[ Reportage ]