Privatpersoner måste inse att ett ekologiskt boende ska få kosta mer, precis som att en ekologisk tomat betingar ett högre pris. Bengt Wånggren, vd på Sweden Green Building Council, manar till en ny folkrörelse.
Du har i över tjugo år verkat för en mer ekologiskt hållbar fastighetssektor, nu talar du om den sociala hållbarheten som den stora svåra frågan. Varför?
[ Annons ]
– Det är absolut inte så att vi kommit hela vägen när det gäller energieffektiviseringar och certifieringar av hus, men när det gäller den sociala hållbarheten känns det som att vi är ungefär där man var med ekologisk hållbarhet för femton år sedan då man skröt om att det fanns källsortering på kontoret. Nu görs det lite ad hoc-grejer som säkert är bra initiativ, men det saknas definitioner och en tydlig riktning mot vad man vill nå.
Kan du definiera vad social hållbarhet är?
– Nej, jag är ingen expert på området. Men det handlar om så mycket mer än fastigheter, det är hur man skapar ett bra sammanhang med skola, med jobb, med livet på gatan och så vidare. I grund och botten att människor ska må bra.
Insatser kostar pengar oavsett om det handlar om ekologisk eller social miljö. Får man tillbaka pengarna?
– Det är inget jag kan garantera – i alla fall inte på kort sikt. Men tiderna förändras och värdet av ett certifierat hus kommer att stiga ju fler av slutkonsumenterna som efterfrågar att bo och arbeta i bra miljöer, och som dessutom är beredda att betala extra för det precis som man är beredd att lägga lite mer på en ekologisk tomat eller rättvisemärkt kaffe.
Och där är vi inte än?
– Till viss del inom business to business. Men privatpersoner förväntar sig fortfarande att bra miljö ska ingå i priset och när det inte är så blir man orolig och ställer krav. Vi behöver en diskussion om att bra miljö även kostar pengar och att man ska vara beredd att betala för det. Vi kan inte fortsätta att vältra över kostnaden på framtida generationer. Jag brukar jämföra med en springnota, vi äter och dricker gott och lämnar notan obetald på bordet.
Men nu är väl agendan snarare att bygga billigt än att bygga ännu dyrare bostäder?
– Jo, så är det och man kan förstås inte säga till någon med lite pengar att de inte får äta eller bo oekologiskt. Men vi måste också se de större perspektiven. Fortsätter klimatförändringarna att öka så det leder till en fyra grader varmare värld är vi illa ute. Vi kan ha ett scenario år 2100 med massflytt och 100 miljoner invånare i Sverige då det inte går att bo i södra Europa eller i norra Afrika.
Nu har ju fastighetssektorn väldigt låg påverkan på klimatet tack vare effektivare hus och fjärrvärme. Lägger vi inte krut på fel ställe?
– Så kan man resonera och det säger ofta kraftbolagen. Men all energiförbrukning måste minska, även det som inte kommer från fossila bränslen. Den energin kan användas till annat, det finns till exempel teknik att göra flygbränsle av sopor. Hus behöver ju inte flyga.
Blir du inte uppgiven av att allt vi gör här är en loska i havet när andra länder ökar sina utsläpp i hög takt?
– Nej, jag är obotlig optimist. Jag var faktiskt rätt uppgiven ett tag i början av 2000-talet då engagemanget för miljön minskade. Men satsningarna på certifieringar har gett mig råg i ryggen och även länder som Kina och Indien visar stort intresse. Visst det finns massor kvar att göra – miljökampen måste bli en folkrörelse.
