Tidigare i Fastighetstidningens debattstafett påpekade Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder att det har byggts mest då staten intervenerat på bostadsmarknaden genom stimulanser i någon form. Men till vilket pris? Och vilken analys har regeringen gjort sett till de problem som fanns med bidragen? Det undrar riksdagsledamoten Nina Lundström (FP), som föredrar nya idéer framför återanvända recept.
Under ett par decennier har bostadsbyggandet varit för lågt. Enligt Boverkets nya långsiktiga prognos är det totala byggbehovet 558 000 nya bostäder mellan 2012 och 2025. Tre av fyra bostäder behöver byggas i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö och behovet anses vara störst fram till år 2018.
[ Annons ]
Problemen på bostadsmarknaden kan angripas på olika sätt beroende på vilken analys som görs av läget. 156 kommuner har idag bostadsbrist. Förutsättningarna i Sverige ser dock olika ut. Det är skadligt för tillväxten i Sverige att så många kommuner har en bostadsmarknad i obalans. En attraktiv arbetsmarknadsregion förutsätter att folk hittar lämpligt boende. Det gäller inte bara privata arbetsgivare utan även forskare och vård-och omsorgspersonal. Migrationen innebär även en inflyttning som ökar behovet av olika boendeformer.
Bostadsmarknaden fungerar inte som andra konsumentmarknader. Om kunderna tömmer hyllorna i en affär på exempelvis skor, mjölk, mobiler, hyrbilar och resor så går det en tydlig signal till marknaden. Öka utbudet. Bostadskonsumenternas efterfråga tycks inte påverka utbudet av bostäder på samma sätt. Många vill hyra eller köpa, men få alternativ finns tillgängliga på bostadsmarknaden. Varför finns dessa obalanser och hur kan politiker påverka förutsättningarna?
Vilken analys har regeringen gjort sett till de problem som fanns med bidragen?
Tidigare socialdemokratiska regeringar har infört olika former av investeringsbidrag. När de inte fungerat har de gjorts om med nya regelverk. Vilken analys har regeringen gjort sett till de problem som fanns med bidragen? Idag byggs det mer än under de senaste subventionsåren innan maktskiftet år 2006. Aktörer på marknaden påtalar att produktionsstöd till bygg-och fastighetsbransch inte är rätt väg att gå.
Den historiska erfarenheten hindrar inte regeringen med bostadsminister Mehmet Kaplan i spetsen att fortsätta att tro på statens styrande roll som avgörande faktor för bostadsbyggandet. Politiker ska erbjuda bidrag och påverka hyresnivån genom att fastställa ett tak samt avgöra vad som byggs. Sverige närmar sig därmed en europeisk social housing-modell med speciella bostäder för personer med låg inkomst. Det är märkligt att Hyresgästföreningen som brukar hävda den svenska modellen, där politiker inte bestämmer hyror, nu välkomnar en modell där politiker avgör hyresnivån. På vilket sätt blir bostadskonsumentens makt större på en sådan bostadsmarknad?
Det finns andra områden att angripa som direkt hämmar byggandet.
Det finns andra områden att angripa som direkt hämmar byggandet. Idag kan tiden från idé tills huset står färdigt ta 10 år. Det tar lång tid innan spaden kan åka i backen. Bullerregler, överklagandeprocess, strandskydd och många andra faktorer påverkar bostadsbyggandet. Den nya bullerförordningen skulle ha varit på plats 1 januari 2015. Regeringsskiftet i höstas gjorde att frågan hamnat i långbänk. Detta är ett konkret hinder som stoppar byggandet av just små hyresrätter i kollektivtrafiknära lägen. En viktig åtgärd är att fatta beslut om nya regler. En åtgärd som inte belastar statsbudgeten.
Om man i grunden tror att konsumentens efterfråga ska stå i centrum för reformer så finns det en annan väg att gå. Alla former av hinder behöver analyseras och minskas. Det handlar om att skapa mer frihet, färre otympliga regler, mindre tröghet och att staten tar sitt ansvar i att hinder avlägsnas. Hinder kostar pengar och den lilla entreprenören har inte råd att vänta 5-9 år på en detaljplan. Det behövs en mångfald aktörer och då behöver markanvisningar spridas. En statlig satsning på kommunikationer skapar förutsättningar för nya bostadsområden. Samplanering infrastruktur och bostäder borde vara högprioriterat.
Sverige står återigen i ett bostadspolitiskt vägval. Återgång till tron på statlig styrning av vad som ska byggas och utifrån vilka regler. Eller att fokusera på att riva hinder och minska krångel. Det handlar om att antingen återanvända gamla recept eller att tänk nytt. Jag tror på det senare. Våga tänk nytt!
