ALMEDALEN: Några enkla lösningar finns inte på det allt mer akuta behovet av bostäder för flyktingar och andra som av sociala skäl behöver en bostad. Det stod klart efter ett panelsamtal i Almedalen. Boverkets rapport om situationen var dyster ansåg deltagarna.
Publicerat 1 juli, 2015

”Det dystraste jag hört i Almedalen”

ALMEDALEN: Några enkla lösningar finns inte på det allt mer akuta behovet av bostäder för flyktingar och andra som av sociala skäl behöver en bostad. Det stod klart efter ett panelsamtal i Almedalen. Boverkets rapport om situationen var dyster ansåg deltagarna.

Social bostadspolitik har varit uppe i många seminarier i Almedalen, så också hos Fastighetsägarna Sverige där ämnet diskuterades på onsdagsmorgonen. Och det var ingen direkt munter stämning efter att utredaren Micael Nilsson på Boverket redogjort för hur situationen ser ut i många av landets kommuner som brottas med allt större flyktingströmmar samtidigt som även andra söker en bostad.

[ Annons ]

– De som arbetar i frontlinjen på socialkontoren går nästan under i jakten på bostäder, sade Micael Nilsson för att åskådliggöra hur det rent fysiskt känns att ta emot desperata människor som inte har någonstans att bo permanent.

– Det här var nog det dystraste jag hört hittills i Almedalen, sade Ulf Perbo i sin kommentar och påpekade sedan att han redan för många år sedan försökt förklara att om det kommer 100 000 människor per år till Sverige så blir det en miljon på tio år – en matematik som trots sin enkelhet inte satt sig hos ansvariga.

Förslagen till lösningar som kom från panelen var förstås inte några revolutionerande idéer som inte lyfts fram förut. Nooshi Dadgostar, bostadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet predikade mantrat bygg mer, Maria Ludvigsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet talade gärna om ändringar av hyresregleringen och ändrade regler på bostadsmarknaden, Ulf Perbo, tidigare statssekreterare hos den förra bostadsministern Stefan Attefall, öppnade dörren för att man måste titta på social housing och att situationen är så desperat att även modulhus och i värsta fall tältläger måste sättas upp.

För Widar Andersson, chefredaktör på Folkbladet och före detta socialdemokratisk riksdagsledamot, var grundfrågan inte hur många bostäder som man klarar av att bygga utan hur många invandrare som Sveriges kommuner mäktar med att ta emot.

– Nu har vi ingen reglerad invandring utan folk kommer som de kommer. Det är ohållbart i längden.

Han motsatte sig tanken på att man ska bygga preliminära bostäder eller fastigheter med lägre avkastningskrav i olika social housingprogram.

– Vi ska bygga riktiga bostäder som man kan sälja sedan, och med de förutsättningar som nu finns för allmännyttan så ska allt vara affärsmässigt.

Nooshi Dadgostar kunde inte se att den nya lagen om affärsmässighet var ett hinder för att bygga billiga bostäder och hon ansåg att de kommunala bolagen ser för strikt på sin uppgift och att varje projekt inte måste vara självbärande.

– Politikerna har en uppgift att styra bostadspolitiken åt rätt håll, som vi gjort i Botkyrka där det nu byggs studentbostäder i Tullinge i en annars homogen medeklassort.

De politiska initiativ som politikerna i Rosenbad levererat stod inte så högt i kurs hos Widar Andersson.

– Man bidrar med tre miljarder i olika stöd när behovet är 300 miljarder för att få en balans på marknaden. Det är blir ju inte mer än en piss i Mississippi.

Ulf Perbo sammanfattade den politiska situationen rätt bra, och satte fingret på många av de samtal som sker i Almedalen.

– Det ser ut som vi är överens och man säger att allt går att lösa, men så är det bara på ytan. Skrapa lite så dyker motsättningarna upp och förslag stoppas av olika skäl. Vi (KD) och C ville till exempel ha en mer marknadsanpassad hyra, det stoppades av Moderaterna och Folkpartiet. Sedan har då Kristdemokraterna satt p för att röra fastighetsskatten igen. Så ser det ut i politiken, förklarade Perbo.

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]