”Det behövs normkritiska visualiseringar”

Spelar de ofta stereotypa visualiseringarna någon roll för hur platsen sedan upplevs. Ja, det menar Lisa Wistrand, kulturgeograf på White Arkitekter i en rapport från projektet "Normkreativ visualisering i stadsutveckling".

Annons:

Annons:


Det finns en del övrigt att önska i de bilder som idag används för att presentera och kommunicera olika projekt. Det menar Lisa Wistrand, kulturgeograf på White.

– Varför är det alltid mamman som knuffar barnvagnen? Var är de queera paren? Ungdomarna som chillar mellan lektionerna? Hur vi visar staden kan påverka hur den sedan byggs, och våra bilder blir därmed ett maktmedel! Vi måste bli bättre på att provocera, laborera och utmana när vi gestaltar stadens miljöer. Vi ser oss själva som samhällsbyggare, då är det också dags att börja agera så, säger Lisa Wistrand.

Tillsammans med kollegan, visualiseraren Samuel Michaëlsson har hon deltagit i projektet ”Normkreativ visualisering i stadsutveckling”, ett projekt vars syfte är att utforska och utmana hur normer påverkar stadsutvecklingen. De menar att arkitekturen kan bidra till ett mer  inkluderande samhälle, genom att i högre grad provocera, laborera och utmana redan i stadiet när stadens miljöer gestaltas. Lisa Wistrand menar att det normkreativa perspektivet ofta saknas.

– Under arbetet med projektet har vi insett att vi kan tänka normkreativt i alla led, och börja redan vid ritbordet. Om vi bara tänker på vår stad som en plats med fint väder och glada barn som leker, missar vi alltid flera viktiga perspektiv. Staden är komplex, ska vara komplex och vi måste också hantera den så. Helt enkelt sluta förenkla och försköna. Hur planerar vi även för en bråkig fredag klockan 02.00, demonstrationen som går fel, ett åskoväder. Vi måste skapa utrymme för det oväntade och för det som är osynliggjort, säger Lisa Wistrand.

Samuel Michaëlsson har gjort visualiseringar som visar hur en plats kan uppfattas ett annat perspektiv. Här finns en bild som visar hur en miljö kan uppfattas när krogarna stängt, på vägen mot nattbussen hem. Eller hur en berusad person uppfattar en plats mitt i natten. På en bild har han visualiserat enbart ljudpunkterna, och därmed visar hur en plats skulle kunna uppfattas ur en synnedsatt persons perspektiv.

– När vi arbetar med att visualisera bör vi alltid vara självkritiska och reflektera över vilka människor som är med på våra bilder. Ritar vi bara för normen, går många perspektiv förlorade, säger Lisa Wistrand.

Annons: