Det är dags för en aktiv stadspolitik. Det menar Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Nyligen presenterade hon en undersökning som visar att hela 86 procent av Sveriges kommuner tappar unga mellan 18 och 25 år.
Det är dags för en aktiv stadspolitik. Det menar Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Nyligen presenterade hon en undersökning som visar att hela 86 procent av Sveriges kommuner tappar unga mellan 18 och 25 år. Till skillnad mot vad många tror, kommer inte många av flyttfåglarna tillbaka när det är dags att bilda familj.
[ Annons ]
Ungas flykt till storstäderna är väl inget nytt?
– Nej, alla har väl varit medvetna om det. Men man har inte förstått omfattningen. Jag hör ofta när jag föreläser i kommunerna: ”Visst lockar storstaden, men sen när de blir äldre och skaffar barn kommer de tillbaks”. Men det är tvärtom, majoriteten flyttar och kommer aldrig tillbaka.
Men trots allt, folk vill bo i storstäderna.
– Självklart ska alla få bo var de vill. Men det här är frågor vi är tvungna att hantera. Idag är det bara fokus på landsbygd, men landsbygdens förutsättningar är i mångt och mycket en följd av storstadens attraktion. När marknadsunderlaget sviker finns det inte längre möjlighet för dem som vill bo på landet att göra det.
Är inte urbaniseringen bara en naturlig utveckling?
– Jo, men all naturlig utveckling är inte utan problem. Framförallt uppstår problem på de platser där folk fortfarande bor kvar. Det finns inget marknadsunderlag, inte tillräckligt med människor för att hålla igång service som dagis och skolor. Det handlar om kommuner som är på väg att försvinna från kartan, som ibland har färre än 3?000 invånare, och där folk fortsätter att flytta ifrån. Siffrorna talar sitt tydliga språk.
Vad anser du att man ska göra?
– Jag skulle vilja att man utvecklade en stadspolitik på samma sätt som man idag har en landsbygdspolitik. Det finns ingen som tar ett övergripande grepp kring städerna idag. Likväl som vi har en landsbygds-minister skulle vi behöva en stadsminister för att bättre synkronisera strategier och utvecklingsprogram mellan stad och landsbygd.
Vilka politiska satsningar krävs, är bidrag en väg?
– Det är visserligen helt livsnödvändigt för vissa orter. Men viktigare är infrastruktursatsningar. Och det kan behövas kommunsammanslagningar. En del kommuner är så små att skatteunderlaget inte räcker till.
På vem ligger ansvaret?
– Politikerna måste vara med på tåget annars är det ganska kört. Men man kan inte bara dumpa över ansvaret på dem. Man måste även få med fastighetsägare och näringsliv. Det är de tre viktigaste aktörerna, som också har störst intresse av att vända utvecklingen. På många platser bråkar politiker och fastighetsägare med varandra medan näringslivet flyttar allt längre bort. Man tror att regional utveckling enbart handlar om god offentlig service och det där andra får någon annan lösa.
Men till syvende och sist, är det inte bara konstgjord andning?
– Nej, för faktum är att flera av dessa orter skulle kunna gå betydligt bättre om man hade arbetat mer effektivt med dessa frågor. Tittar man på de kommuner som klarat sig bäst har man där ofta ett tydligt samarbete mellan politiker, fastighetsägare och näringsliv. Man jobbar gemensamt med strategiska mål.
Vad kan fastighetsägare bidra med konkret?
– Framförallt kan de bidra med kapital till utveckling av stadskärnan. Fastighetsägare har ett stort intresse av att behålla värdena i sina fastigheter, de är ju svåra att flytta på. Det är också viktigt att, när man planerar nya stadsdelar, planera in andra funktioner än boenden i bottenplan. Utan butiker och caféer dör staden.
