Leder hårda ljudkrav till att stadens nöjesliv dör, eller kan alla krav på ljudisolering leda till mer genomtänkta inredningar och ett rikare krogliv?
Smakfulla smårätter, naturvin, öl och drinkar. Bistro Bananas bakficka mitt på Södermalm i Stockholm går på tvärs med slentrianmodernismens sparsmakat rena estetik. Mättat murriga färger, dämpad belysning, skulpterade berättande former och med bardisken som en scen mitt i lokalen. Och förvånansvärt pratvänligt.
– Visst är det som att komma in i en grotta där materialen talar! En kroginredning är ju show, den ska absolut inte likna ett hem eller alla vita inredningar på Hemnet. Här ska man komma in i en stämning fjärran vardagen.
[ Annons ]
Konstnären Jonas Nobel, som med arkitekten Fredrik Stenberg driver design- och arkitekturstudion Uglycute, har skapat en hel rad säregna inslag i Stockholms restaurangutbud. Konstigt nog har de bara fått ett enda pris genom åren.
– Vi fick pris av de Hörselskadades Riksförbund, vilket är ett grymt bra betyg för inredningen av Michelinrestaurangen Volt. Det var förstås en kontrollerad miljö, där du ska höra sorlet i bakgrunden, men inte vad folk säger. Du ska skapa en intim stämning för varje bord. Även om Snabba Katten och nu Bar Central på Folkoperan har högre ljudnivåer ska man ändå inte behöva skrika till varandra.
– Vi har övergivit vår tidigare materialrealism, det är ju fjantigt att inte kunna jobba med färger. Alltsedan vår första Bar Central vid Nytorget har vi jobbat med att sätta färg och skapa scenografi för krogar. Akustikputs, kallad kalsongputs eftersom den är gjord på gamla textilier, isolerar men låter sig också målas till skillnad från akustikplattor, säger Jonas Nobel.
Det räcker inte med att Uglycute lyckats skapa en god ljudmiljö för Bananas krog-gäster. Förutom att ljudisolera mot lägenheterna ovanpå, ska det vara tyst ute på gatan. De boende är lättstörda. Man kan ju undra: varför köpa bostadsrätt mitt inne i hippa innerstaden och sedan propsa på att det ska vara lika tyst som i urskogen? Att bostadsrättföreningarnas styrelser saknar kompetens att klura ut ljudfrågor när grannar gnäller är inte underligt, men varför har inte Stockholm stad likt Malmö kulturljudzoner som tillåter högre ljudnivåer?
– Vi kommer inte undan lagstiftningen, förklarar Stockholms stadsbyggnadsborgarråd Jan Valeskog (S).
– Jag tycker man ska göra skillnad på den byggda staden och den vi bygger. En fortsatt musikverksamhet i Medborgarhuset hade nog kostat uppåt 100 miljoner i isoleringskostnader. I Slakthusområdet kanske vi däremot får flytta några hus så att vi inte sätter stopp för framtida kulturverksamhet. Vi kan nog också räkna med att bullret sjunker generellt med en annan typ av trafik och annan byggteknik.
Utsikten är ett av de starkaste försäljningsargumenten på bostadsrättsmarknaden, men den är inte skyddad i någon lagstiftning om den skyms eller förfulas. Det är däremot bullernivåerna – 25 dBA är satt som rådgivande riktvärde inomhus av Folkhälsomyndigheten (riktvärdet är strängare för musik än för andra ljud eftersom ljudet går att känna igen och därmed anses mer störande). Malmös regelverk, som är mer tillåtande till högre ljudvolymer, saknar därmed juridiskt värde, staden kan endast föreskriva 100 meter mellan ljudkälla och bostad.
Men allt ljud är inte oljud som påverkar hälsan negativt. Visst, bullrande lastbilar och skriande tunnelbanebromsar är det. Även skräniga fiskmåsar, fotbollshuliganer, tunna ljudläckande väggar och tjattrande mobilpratare.
Men klirr av glas, klackar på gatsten och glada utrop är lika mycket en del av stadens positiva sidor som dess synlighet i fasader, vattenytor, och parkgrönska är det.
Om ögat registrerar ljusstyrka, färger och elektromagnetisk strålning så har hörseln i stället olika känslighet för olika frekvenser och ljudtryck. När Sveriges Radios Katarina Wikars dokumenterade sitt ljudliv så stökades och sjöngs det, och främmande tungomål bröt igenom väggarna när de experter hon ringde upp torrt och sakligt försökte förklara hur man kan isolera och hur våra kroppar påverkas av störningar.
Men ljudvoyeuren Wikars ville ha med sig grannarnas pladder när hon skulle flytta från sitt ljudläckande hus. Annars blir det ju för tyst.
– Jag tror felet är en överhettad fastighetsmarknad, föreslår Jonas Nobel. Varför inte ha bättre kultur, lokaler och underhållning som valfläsk nästa gång? Kulturarbetare som driver musikställen har ingen trygghet och Stockholm har snart inga konstnärsateljéer.
Kulturentreprenören Martin Lagerberg, grundare av Nobelberget och en av personerna bakom Banankompaniet i Frihamnen, Under Bron, Trädgården och inte minst Fållan i Slakthusområdet, menar att Stockholms varumärke som kulturstad är hotat.
– De stora techbolagen likt Spotify får svårare att rekrytera om stadens utbud blir för fattigt, det blir också färre turister och sämre för stockholmarna. Lagstiftningen prioriterar boende framför allt annat.
Är lösningen en uppluckrad lagstiftning med differentierade ljudzoner? En stadsplanering som tar hänsyn till stadens nattliv? Eller ska nyinflyttade helt enkelt skriftligen förbinda sig att inte klaga om de bosätter sig i nöjeskvarteren? Medan arkitekter brottas med planlösningar där sovrum vänds mot innergårdar och kök respektive badrum mot ljudintensiv utsida, ger ljudisolering á la Uglycute nya krogupplevelser. En tuftad nästan kramvänlig väggbonad i Leopardens källare. Färgkaskader och aparta materialval i tak och i golv, och ett utforskande av världar bortom modernismens kliniskt rena ytor på Snabba Katten, också på Tegnérgatan.
