Sveriges bostadskris i kombination med den folkvandring som just nu pågår i Europa kräver samverkan mellan privata och offentliga aktörer. ”Om vi inte tar tag i detta nu så kommer Myndigheten för samhällsskydd och beredskap snart att behöva resa tältläger för de som redan bor här” skriver Lennart Sten, vd Svenska Handelsfastigheter.
Nej, bostadsbrist är inget nytt i det svenska samhället. Läser man Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad inser man att det var ett akut problem för människorna redan vid förra sekelskiftet. Därefter har vi byggt bort fattigdomen genom ett socialt välfärdsbygge och genom en märklig klassresa har Sverige, tidigare ett av Europas fattigaste länder, blivit ett av de rikaste.
[ Annons ]
De ideologiska låsningarna måste fösas åt sidan och det konkreta problemet adresseras.
Under den tiden då välfärden byggdes ut i Europa och i Sverige kom också bostadsfrågan att adresseras. Detta skedde på olika sätt, men i stort genom att kontrollerade system under samhällets översyn byggdes upp. Som under andra världskriget då bland annat lagar om ransonering, prisstopp och hyresreglering tillkom. I ofred måste av nödvändighet samhället in i en struktur för att säkerställa överlevnad, frihet får sättas på sparlåga medan överlevnaden säkras.
Lennart listar:
Migrationen
Det är inte bara en flyktingström vi ser utan början på en folkvandring, rätt utnyttjad borde det stimulera tillväxten i Sverige.
Räntan
Det finns anledning att tro att vi ser början på en normalisering med en långsiktigt lägre räntenivå, 70- och 80-tal var kanske anomalin och inte normen.
Samhällets förändring
Vi har underskattat hastigheten i den pågående förändringen under mycket lång tid, allt går fortare än vi tror.
Den rådande ordningen kom sedan att gradvis utmanas genom liberaliseringen och tanken att samhället skulle spela en roll i marknaden, inklusive bostadsmarknaden, trängdes tillbaka. Till slut avskaffades även bidragssystemen för byggande av hyresrätter. Krigslagstiftningarna monterades ner gradvis så att endast en reminiscens återstår idag, den hyresreglerande lagstiftningen.
Sammantaget har den nu rådande ordningen med en hyresreglerande lagstiftning, utan bidrag till byggandet eller samhällelig inblandning i marknaden lett till en bostadsbrist av monumentala mått. Den uppdämda bristen på bostadsyta accelererar eftersom produktionen inte håller jämna steg med befolkningsökningen. Denna problematik späds för närvarande på av att vi har en begynnande folkvandring av gigantiska proportioner. Idag har vi inte ett europeiskt flyktingproblem, vi har en pågående folkvandring, samtidigt som vi redan har bostadsbrist.
Det politiska systemet runt bostadspolitiken står handfallet och letar i en verktygslåda där ideologiska bindningar i stort sett förhindrar nytänkande. Man letar runt bland samma gamla verktyg. Hyresregleringen har inte lett till bättre eller billigare boende, men har säkert begränsat byggandet av hyresrätter. Avskaffande av olika typer av produktionsbidrag har självfallet inte heller stimulerat bostadsbyggandet. Det allmänna får inte intervenera på grund av skyddsnätet som byggts kring nyliberala tankar. Ovan allt detta seglar ett planeringsmonopol som rids av allas vägran att acceptera högre byggnation eller byggnation där ”jag bor” eller en acceptans av förlust av ljus eller utsikt.
Det privata och det allmänna måste kraftsamla för att hitta nya lösningar där man respekterar och accepterar varandras roller och där man samverkar. Om inte, kommer det att kosta pengar att rätta till problem ingen velat ta i trots att man sett det komma under trettio år. De ideologiska låsningarna måste fösas åt sidan och det konkreta problemet adresseras. Det kräver förstås kompromissvilja både ideologiskt och praktiskt. Samhället måste byggas så att alla får plats. Jag är säker på om vi inte tar tag i detta nu så kommer Myndigheten för samhällsskydd och beredskap snart att behöva resa tältläger för de som redan bor här och inte bara tillfälligt på Revingehed för att klara folkvandringen.
Lennart Sten
vd, Svenska Handelsfastigheter
