Nya direktiv och rapporteringskrav i EU sätter press på fastighetsägare att minska energikonsumtionen. Men stora vinster finns att göra, inte bara för klimatet, utan även vad gäller driftskostnaderna om fastighetsägare agerar redan nu, menar Åsa Wikensten vd och koncernchef på Indoor Energy.
För någon månad sedan blev det ju klart att de föreslagna EU-kraven avseende energieffektivisering av enskilda bostadsfastigheter slopas enligt EPBD – Energy performance of buildings directive. Kvar på bordet i Bryssel är dock beslutet om vad som ska gälla för det kommersiella fastighetsbeståndet.
Att fastigheter konsumerar en stor del av den totala energiförbrukningen i Europa vet vi sedan länge och är förstås ett av skälen till att EU vill hitta ett gemensamt förhållningssätt för att branschen ska kunna hushålla mer med resurserna.
[ Annons ]
Enligt liggande förslag ska kommersiella fastigheter i ett första steg uppnå energiklass E senast 2027, och energiklass D senast 2030. I Sverige finns i dagsläget ca 44 000 byggnader som inte uppnår energiklass D, varav 25 000 inte heller klarar kraven för E.
Det är därför förståeligt att många fastighetsägare känner en oro inför detta, och vilka investeringar i tid och pengar som kommer krävas för att nå målen i det kommande direktivet. Särskilt just nu då många pressas av lågkonjunkturens verkningar och höga räntor.
Mitt råd är att inte sitta still i båten och vänta på de olika besluten. Oavsett hur direktivet kommer att utformas, så finns det stora vinster att göra på att bokstavligen se om sitt hus redan nu genom att inventera och analysera energiförbrukningen i fastighetsbeståndet.
Många gånger betalar sig investeringen i åtgärder redan år ett, genom lägre driftskostnader. Därmed frigörs kapital för att finansiera andra underhållsbehov, samtidigt som sänkt energikonsumtion ökar värdet på fastigheten. Och bonusen är förstås också att åtgärderna snabbt visar sig på företagets eller fastighetens hållbarhetskonto.
Så var ska man börja och hur högt är lämpligt att sikta? För bästa möjliga långsiktiga lösning så är det bra att börja med en inventering av vilka brister som finns i befintliga värme- och ventilationssystem tillsammans med byggnadens övriga tekniska funktionalitet. Därefter blir det tydligt vilka åtgärder som krävs för att nå den önskade energiprestandanivån och i vilken takt.
Många gånger går det att göra väldigt mycket redan direkt genom att optimera befintliga system eller värmebalansera i byggnaderna. Man behöver ofta inte ta till dyra åtgärder som att isolera fasad eller byta ut alla fönster.
Så då till frågan hur högt energieffektiviseringsmålen ska ställas? Oavsett vad EU kommer fram till i sitt direktiv, så är det fortfarande så att börsnoterade fastighetsbolag behöver leva upp till vissa krav i sin hållbarhetsrapportering. Även här finns ytterligare nya EU-direktiv att förhålla sig till genom de nya rapporteringskrav som noterade bolag har att följa – European Sustainability Reporting Standards.
För att uppfylla rapporteringskraven, som gäller från 2027, så är det energiklass C som gäller. Min rekommendation är dock att alla fastighetsägare bör ha siktet inställt på energiklass C. Ofta är det inte så stora investeringsskillnader mellan D och C, däremot är vinsterna väldigt stora i form av ROI.
Men det kanske viktigaste är att inte avvakta några beslut, utan att börja planera för att starta upp ett energieffektiviseringsarbete redan nu.
Trots allt är det ju så att fastighetssektorn både kan och behöver sänka energiåtgången för att bidra till både energibesparingar och i längden minskade klimatavtryck i Sverige och Europa. Att skjuta upp frågan och vänta riskerar att bli en mer kostsam strategi i längden.
Åsa Wikensten, Vd och koncernchef Indoor Energy
