[ Annons ]

Marcus Larsson, Tankesmedjan Balans. Foto: Stefan Jensen
Publicerat 16 juni, 2022

Debatt: ”Samhällsfastighetsbolagen behöver vässa sin argumentation”

Den svenska skolan, och inte minst frågan om ägandeform, är en av valets hetaste frågor. Marcus Larsson på Tankesmedjan Balans menar att de fastighetsbolag som bygger och äger skollokaler alltför länge hållit sig undan i den allt intensivare debatten.

”SBB kan inte lova en viss aktiekurs, men vi kan lova ökad aktieutdelning de närmaste 100 åren, säger Ilija Batljan självsäkert” (SvD).

Citatet från SBB:s VD och grundare den före detta socialdemokratiska politikern Ilija Batljan – tolkas nog lite olika beroende på vilka ekonomiska intressen man har i samhällsfastighetsbranschen.

[ Annons ]

Nuvarande aktieägare lugnas antagligen något efter vårens stora kursfall. Potentiella aktieägare lyfter sannolikt intresserat på ögonbrynen efter att ha räknat på hur kursfallet påverkat aktiens direktavkastning. SBB:s konkurrenter på marknaden tittar kanske lite extra avundsjukt på den marknadsledande fastighetsjättens expansion. 

Jag däremot, ställer mig frågande till vad det här är för sorts marknad.

Under de senaste fem åren har tankesmedjan Balans försökt förklara varför lärare och rektorers arbetsbelastning hela tiden ökar och varför de mår allt sämre på grund av sitt arbete. Vi har i ett stort antal granskningar visat att det här delvis beror på att marknadsutsättningen av skolan skapar ett ineffektivt användande av skolans resurser, något som främst drabbar den kommunala skolans elever och lärare.

Skolan finansieras genom skolpeng, där varje elev är värd en bestämd summa. När en skolkoncern etablerar sig lämnar ett antal elever de kommunala skolorna och tar med sig sin skolpeng till den nyöppnade koncernskolan.

De kommunala skolorna får minskad budget men deras kostnader minskar inte med i närheten lika mycket. Skolors intäkter är nämligen till 100 procent rörliga, medan kostnaderna är till 90 procent fasta. Skollokaler kostar lika mycket även om 30 elever färre plötsligt går där. Lärare som undervisar en klass på 23 elever kostar lika mycket som lärare som undervisar en klass på 28 elever. Enda sättet för rektorer att klara budget är att öka lärarnas undervisningstid, att skära ner på stöd till elever som har det svårt eller att minska på till exempel läromedelsbudget.

Med ökande andel elever i aktiebolagsdrivna skolor ökar marknaden för att äga och förvalta skolfastigheter, något som samällsfastighetsbolagen inte varit sena att utnyttja. Det har blivit allt vanligare att det är fastighetsbolagen som är pådrivande för nyetableringar av koncernskolor. De har kunskapen om planfrågor och ofta redan etablerade kontakter med kommunpolitiker.

I Helsingborg har Kunskapsskolan planer på att etablera sig men den liberala ordföranden i skolnämnden vill att Skolinspektionen avslår ansökan eftersom det inte finns elevunderlag för ytterligare en skola. Novum samhällsfastigheter kommer att äga och förvalta skolan om Kunskapsskolan får tillstånd att starta och de driver nu bygglovsärendet i samhällsbyggnadsnämnden.

Något liknande händer i Järfälla där SBB fått bygglov för en ny skola som Internationella Engelska Skolan (IES) ska vara huvudman för. Förvaltningen i Järfälla är mycket tydlig i sin konsekvensbeskrivning: det finns inget elevunderlag för en till skola så den här etableringen kommer att ge stora negativa konsekvenser för den kommunala skolan och den kommer även att öka den redan allvarliga skolsegregationen i kommunen.

I orten Landvetter i Härryda kommun bygger Turako en förskola där JENSEN ska bedriva verksamhet efter sommaren. Samtidigt lägger kommunen ner en egen förskola i samma ort pga överskott på förskoleplatser. En annan överenskommelse mellan kommunen, Skanska och IES om nyetablering av en grundskola har kritiserats hårt av GP:s liberala ledarsida då det råder ett överskott av skolplatser redan utan IES skola och en nyetablering således kommer att drabba kommunens elever och lärare.

Utöver ökat privat fastighetsägande vid nyetablering av koncernskolor har allt fler börjat ifrågasätta att politiker säljer ut sina egna skolfastigheter till samhällsfastighetsbolagen. Enligt Kommuninvest – som är kommunernas egna långivare – är det nästan alltid billigare för kommunerna att äga istället för att hyra skolor. Sveriges Kommuner och Regioner kommer fram till samma slutsats.

Det kan i undantagsfall vara gynnsamt för kommuner att hyra skolfastigheter och att privata aktörer etablerar nya skolor. Jag har dock inte kunnat hitta några rimliga argument för senaste årens utveckling, där allt fler skolor sålts till samhällsfastighetsbolag och där koncernskolor öppnat trots att det saknats elevunderlag. En sak är dock säker, om den största aktören lovar ökad aktieutdelning i hundra år, då har kommunerna tagit på tok för dåligt betalt när de sålt sina skolor.

När jag debatterar den här frågan med branschen händer det att jag blir anklagad för att förespråka vänsterpolitik. Jag avslutar därför med att citera liberala DN:s ledarsida:

”När det gäller det guldbringande området samhällsfastigheter sitter toppolitiker från både vänster och höger i styrelserna. Även här ställer man sig frågan om det kanske påverkar politikernas entusiasm över att fortsätta sälja ut den sortens fastigheter, trots att kommunsveriges egna finansiella experter förklarat att det ofta är en minusaffär för skattebetalarna.”

Samhällsfastighetsbolagen vill gärna hävda att de bidrar till en positiv samhällsutveckling. Men hur bra är det för samhället om kommunala skolor läggs ner på grund av att samhällsfastighetsbolag byggt och äger koncerndrivna skolor som inte behövs? Kan man med trovärdighet marknadsföra sig som en tillgång för skolsystemet när man i praktiken bidrar till att den kommunala skolan dräneras på resurser? Bör rent av seriösa bolag som förvaltar skolfastigheter hålla sig borta från projekt som dem i Helsingborg, Järfälla och Härryda?

Jag tror att det är dags för samhällsfastighetsbolagen att kritisk granska sina egna affärsmodeller. Allt fler inser att det finns stora brister med den konkurrensutsätta skolan. Frågan om vem som ska äga själva skolfastigheterna har hittills hamnat i skymundan men de kommande åren lär samhällsfastighetsbolagen behöva vässa både sin argumentation och sina erbjudanden till kommunerna. Kritiken mot de vinstdrivande skolhuvudmännen är nämligen på väg att spilla över till deras bransch och det är verkligen på tiden.

Marcus Larsson, Tankesmedjan Balans

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]