Har vi ett fungerande system för hyressättning? Om det gick åsikterna isär på Sabos seminarium i Almedalen under måndagen.
”Finns det något som har mer utav en religiös betydelse än just hyresförhandlingarna?”
Med den något skämtsamma frågan inledde Pelle Björklund, vd för Svenska bostäder och ordförande för den vd-grupp som tittar på utvecklingen av hyressystemet, Sabos seminarium om den förhandlingsmodell vi har idag.
– Lagstiftningen förändrades 2010 till följd av nya EU-direktiv. Vi var många som trodde att det mesta skulle lösas. Men den proposition som lagändringen byggde på var alldeles för öppen för tolkningar, sa Pelle Björklund.
Problemen som han framförallt lyfte fram med dagens system är att det inte finns något sätt att lösa den kollektiva hyressättningen om förhandlingarna strandar. Dessutom anser han att Hyresgästföreningen många gånger har vetorätt i förhandlingarna.
– Vi har ett hyressättningssystem som är en förhandlingsmodell men det måste finnas ett tydligare ramverk. Det måste vara tydligt vad vi förhandlar om och vad vi gör om vi inte kommer överens.
Men hur ska ett sådant hyressättningssystem egentligen se ut? Det var den övergripande frågeställningen som senare debatterades av paneldeltagarna Lars Johansson, Sabo, Ewa Thalén Finné, bostadspolitisk talesperson (M), Erik Elmgren, Hyresgästföreningen och Martin Lindvall, Fastighetsägarna Sverige under måndagen.
– Det finns mycket att göra inom förhandlingarna. Men vill man på allvar reformera hyressättningen, då måste politiken komma in, säger Martin Lindwall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna Sverige.
Han höll med Pelle Björklund om att Hyresgästföreningen har en alldeles för stark särställning vid förhandlingsbordet.
– Hyresförhandlingar är egentligen väldigt enkla. Hundratals människor förhandlar i flera månader och sedan blir hyreshöjningen den som Erik Elmgren (förhandlingschef på Hyresgästföreningen, reds. anm.) bestämt. Då kan man också fråga sig om hyresförhandlingarna går rätt till ifall det är så de fungerar. Om hyreshöjningen i stort sätt blir desamma över hela landet, behöver vi då det förhandlingssystem som vi har idag?
Erik Elmgren underströk att även han skulle vilja se en större spridning på märket över landet. Men kritiken om att Hyresgästföreningen skulle ha en särställning i förhandlingarna höll han inte med om.
– Man pratar om dagens hyressättningssystem som att det innebär att vi skulle ha ett veto. Men då skulle politiken ha tagit bort systemet för länge sedan. Vi saknar ett tvistlösningsorgan på den privata sidan, det håller jag med om. Men det råder balans i systemet.
Lars Johansson påpekade vikten av ett fungerande hyressättningssystem för att värna hyresrättens framtid och få driftkostnaderna att gå runt.
– När vi tittar på utfallen har höjningarna hamnat på 0,6–0,7 procent över hela landet. Det följer varken nivån för KPI eller höjningarna för arbetsmarknaden vilket gör att fastighetsägare har svårt att klara intäkterna. Det är en fråga om att kunna utveckla bostäderna vilket kräver ökade insänker.
Moderaternas bostadspolitiska talesperson Ewa Thalén Finné ansåg även hon att hyressättningssystemet inte fungerar.
– Det finns många exempel på det. Måste man sälja för att klara sina driftkostnader då har man hamnar helt fel. Det krävs förbättringar och jag förstår att många upplever en frustration, sa Ewa Thalén Finné och fortsatte:
– Vi värnar det förhandlingssystem vi har men det måste bli mer flexibelt. Läge och efterfrågan måste väga tyngre i den årliga förhandlingen. Vi måste få till ett system där det fungerar.
