Nu flyttar de första studenterna, Nicole Heinemann och Axel Solhall, in i KTH Live-in Lab. Foto: Janne Danielsson.
Publicerat 17 september, 2018

De ska bo i labbet

Nu flyttar de första studenterna in i KTH Live-In Lab. För Nicole och Axel är det mest som vilken ordinär studentlya som helst. Men bakom golv och tak döljer sig ett högteknologiskt laboratorium för framtidens boende.

För Axel Solhall,som går masterprogrammet i elkraft på KTH, var det främst läget mitt i campus-området som lockade.

[ Annons ]

– Men det är såklart spännande med en testbädd. När jag ändå ska lägga pengar på hyra är det kul att kunna bidra till att något ändras i hur man utformar lägenheter. Det har det ju inte gjorts på ett bra tag, säger Axel Solhall.

Allt i KTH Live-In Lab är byggt för att kunna flyttas för nya typer av experiment. Men för att vara ett högteknologiskt testlabb är det ganska lite som syns inne i själva lägenheterna. Men överallt döljer sig sensorer för att kunna samla in boendedata.

Här finns självklart sensorer för att kunna styra ventilationen baserat på koldioxidhalten i luften, men här finns också VOC-mätare (Volotile Organic Compounds) som mäter lättflyktiga organiska föreningar. Mycket praktiskt då det kan ge en indikation om soporna blivit kvar så att ventilationssystemet drar igång lite extra även om ingen är hemma. Men den kan också sniffa efter alkohol
i utandningsluften.

KTH Live-In Lab

KTH Live-In Lab är en plattform för multipla testbäddar. Testbed KTH, där studenter kan ansöka om att få bo, inryms i en bygglovsbefriad lokal i en av Einar Mattssons tre plusenergibyggnader på KTH Campus.

Utöver rena tekniktester sker även utveckling av nya tjänster och processer relaterade till brukar- och fastighetsdata.

Flera testbäddar ingår i projektet, bland annat Testbed NCH som främst består av hotellrum på Hotell Hobo på Brunkebergstorg i Stockholm.

Om det inte är lite läskigt?

– Nä, vi har haft långa samtal med dem som ansvarar för datainsamlingen. Och vi måste godkänna allt som lämnas vidare. Så inget händer utan att vi har godkänt det, säger Nicole Heinemann.

De etiska aspekterna är också något som är centralt för Jonas Anund Vogel, som är föreståndare för labbet.

– Med smarta system måste man fundera över etik, moral och integritet. Det är exempelvis lätt att läsa av om det varje fredagskväll bor två personer i vad som ska vara en övernattningslägenhet. Man kan få reda på mycket man inte egentligen bör veta, säger Jonas Anund Vogel.

Nicole Heinemann studerar ljusdesign. Särskilt intresserad är hon av hur olika färger i ljuset påverkar hur vi mår. Tester hon gärna skulle flytta in i labbet – i sin egen lägenhet alltså.

Axel Solhall har inte riktigt hunnit sätta sig in i lägenhetens funktioner. Men som blivande elingenjör med särskilt intresse för solceller lär det vara intressant att med solceller uppe på taket och ett batteri från Norhtvolt så ska labbet kunna
simulera off grid-läge. I varje lägenhet kommer USB-uttagen i väggarna att fungera som ett eget ”micro-grid”.

– Tanken är att du i varje USB-uttag både kan ladda och ta emot ström. Skulle det bli strömavbrott har man alltså sammantaget den mängd energi som finns i alla prylar tillsammans. Exempelvis om datorn på väg att ladda ur så kan du använda strömmen som finns i batteriet till el-cykeln, förklarar Jonas Anund Vogel.

Men merparten av de tekniska installationerna döljer sig alltså i källaren och under innertaket. Mellan innertak och överliggande våning är det plats för forskningsinfrastruktur i ståhöjd. Ventilation, kablar och allt annat ska lätt kunna kopplas om för nya experiment.

– Fast skälet att vi fick så högt var ju inte att vi behövde det, utan Einar Mattson kunde ju inte kapa en halv våning när de byggde huset, så vi fick två våningar istället. Resten av huset är ju som en vanlig fastighet, säger Jonas Anund Vogel.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]