Forskaren Christian Sandström har skrivit boken Gröna bubblor, om det han menar är orealistiska och kostsamma luftslott i klimatsatsningarna. Han anser att vi måste våga dra lärdom av dessa exempel, trots att man riskerar att bli beskylld för att vara exempelvis en klimatförnekare.
Du ger miljösatsningar på etanol, vindkraft och biogas en rejäl känga i din bok, energikällor som har varit och är i fokus i många projekt. Kan man säga att boken är en slags brandfackla?
– Nja, det är en tillbakablick i allt väsentligt, och ett försök att identifiera mönster och de bakomliggande orsakerna för att hjälpa oss i dag. De satsningar som pågår uppfyller tyvärr många av de faktorer som historiskt har lett till gröna bubblor. Då finns det en betydande risk att det sker igen.
Är du säker på att dessa satsningar är bubblor – det vet vi väl inte förrän om många år?
– Det går förstås inte att veta på förhand vilka satsningar som är gröna bubblor. Man får helt enkelt gå på tidigare erfarenheter och titta på de faktorer som historiskt har bidragit till gröna bubblor.
Du menar att man ska försöka lära sig av historien?
– Dels det, men också känna till faktorerna som förklarar varför bubblorna har skapats. Som att ingen ställer kritiska frågor förrän det är för sent, och att ingen risk eller kostnad är för stor om någon annan betalar. Eller om man så vill: där bidragen går in, där går förnuftet ut – glädjekalkyler ifrågasätts inte på det sätt som sker i andra delar av samhället.
Finns det andra skäl än bidrag till att bubblorna skapas?
– Det finns särintressen som har mycket att tjäna på dessa satsningar. Och det är inte alla som vågar gå emot dem och peka på eventuella problem.
Finns det inget som är bra med bubblorna? Att de kan bli bra sett på längre sikt?
– Alltså, bubblorna är en del av experimentverksamheten i en ekonomi. Man testar sig fram, och vissa grejer funkar, andra grejer funkar inte. Så ska de vara i teknikutveckling. Men det jag reagerar på är att man politiskt öronmärker vissa teknologier, vissa angreppssätt som bättre än andra, och sen springer näringslivet efter pengarna och stöden.
Hur ser du på fastighetsbranschens del i den gröna omställningen?
– Jag tror att det pågår en hel del energieffektivisering i fastighetsbranschen som är sund och konstruktiv och innebär att man tar mindre kostnader i anspråk. Och det kan stärka branschen.
Men jag antar att du har exempel på där bygg- och fastighetsbranschen riskerar att kliva in i gröna bubblor?
– Ja, det som pågår i Norrland nu med alla dessa enorma investeringar som de säger ska göras och som har påbörjats. Det talas om att flytta 100 000-tals människor till Boden och Skellefteå, med skolor, sjukvård, affärer och supportfunktioner. Det är nästan som att Norrland ska återindustrialiseras i någon mening.
Så du menar att satsningen i Norrland är ett slags önsketänkande?
– Ta Bodens kommun – de har ju grävt upp mängder av mark, trots att finansieringen inte är på plats för H2 Greensteel. De måste först dra in en viss mängd privat kapital innan de får de andra pengarna, och det är långt ifrån klart. Det är ju en gigantisk gamble med en hel stad.
Är du inte en röst för klimatskeptikerna som menar att vi inte behöver någon omställning alls?
– Min roll är inte att fatta de politiska besluten, men jag kan säga att historiskt har det här hänt och man har gjort så här. Någonstans behöver jag titta på verkligheten och försöka förstå den så gott jag kan och inte moralisera över det jag ser, utan att försöka beskriva och förklara. Jag tänker så här: andra får väl ta ansvar för sina slutsatser, så tar jag ansvar för mina.